måndag 5 januari 2009

idag har jag jobbat med en av de bittraste människorna jag vet. (jo, det är sant! i jämförelse med henne är jag bara en fjärt i rymden.)
jag förstår inte hur hon kan vara så himla bitter.

exempel 1: idag när vi kom såg vi att kvällsperonalen igår hade dukat iordning fint på borden till frukosten, med glas, bestick, haklappar och röda servetter. hennes första reaktion var: "åh, vad fint det var här då. är det ni som har fixat detta?" "nej, det är L." (L jobbade inte idag.)
"jaha. men jag måste ju säga att det är väldigt onödigt att göra sånthär. det får ju inte stå kvar länge iallafall innan nån är där och drar i allting. det är ingen idé att hålla på och göra sig till. det är ju bara extraarbete. och att ha servetter på varje plats/bricka, DET är ju väldigt onödigt! vi torkar dom ju med haklappen iallafall. nej, de kronorna kunde vi allt ha sparat på servetterna."

jag ba: what?!

exempel 2: "jaha, vart tog A vägen nu då? gick hon ut och rökte säger du? NU? vi har ju inte ens rast! får de verkligen göra det nu när de nya reglerna trätt i kraft? det måste jag fråga chefen om, vi har ju inte fått några som helst direktiv om vad som gäller. det måste vi ju få. och var går de nånstans? bakom hörnet? jag trodde de var tvungna att byta om innan de gick?" sen suckade hon ljudligt och såg bekymrad ut.

jag menar, FINNS DET INTE VIKTIGARE SAKER ÄN SÅNT ATT BRY SIG OM OM MAN SJÄLV INTE ENS ÄR RÖKARE?

exempel 3: det skulle komma en ung tjej och läsa för de gamla, som en slags social aktivitet. de flesta tyckte att det var jättebra, eftersom vi dessvärre knappt hinner göra det vi ska och allra minst sätta oss och läsa för dom eller så mkt annat roligt. well. tjejen, som typ var 17 eller nåt, kom dit, blyg och nervös. det kan man ju förstå. personalen hade inte hjälpt henne att komma tillrätta så mkt som man skulle önskat, men hon satte väl igång och läste.
när det hela var över kommer den där bittra kvinnan tillbaka: "nej, henne är det ingen idé att vi tar hit mer. MAN HÖRDE JU INTE ENS VAD HON SA. och en va de gamla sa rätt ut till mig att det var dåligt." hello? hon kanske bara var nervös? det var ju första gången. kanske kunde låta henne komma tillbaka igen och testa? men nej.
man blir ju frusterad.

tror dessvärre att det finns en eller flera sådana typer av människor på nästan varenda arbetsplats.



gode gud, gör så att jag inte blir så bitter när jag kommer upp i den ålder, amen.

3 kommentarer:

Tessan sa...

Men Gud vad ledsamt... Vilken hemsk människa det verkar vara... Urk!

Mamma Dee sa...

Usch för bittra människor!

Pearldrop sa...

Om rökningen kan jag förstå delvis, me nallt det andra... guuu vad heeeeeeeeeemskt att behöva lyssna till!!!

Stackars människa..