lördag 13 juni 2009

Vi hade ställt klockan på 7.00. Dags för roadtrip. Bilen anlände till hotellet vid åtta av en glad grek som sa: "Godmorning! I have come with your car!"
Vi kände att vi ville utforska ön lite på egen hand, inte hela ön utan närmare bestämt Elafonissi, som är en nationalpark med en strand som sägs vara Kretas vackraste sandstrand (och en av Europas topp fem tror jag.) Jennie var modig som tordes köra. Grekerna kör nämligen som galningar. På smala, slingriga serpentinvägar uppe i bergen med en ravin på ena sidan av bilen och en bergvägg på den andra kändes det inte helt okej att åka, men det gick bra.


Gula faran. Liten och söt. Tur var väl det att den var liten annars hade jag förmodligen inte suttit här idag utan legat i en djup ravin någonstans i bergen.




Utsikt från bilen.



Efter en stunds åkande började vi bli hungriga och vi hittade en skitmysig liten taverna högt uppe i bergen där vi bestämde oss för att stanna och äta brunch. Mittemot tavernan, gick några getter och bräkte. Det blev naturligtvis en varsin grekisk sallad. Och herregud vilken god sallad sen! Det var inte en typisk grekisk sallad, utan hade lite andra ingredienser också som tex morot och någon typ av skott. Och fetaosten var nog bland de godaste jag ätit i hela mitt liv tror jag. Förmodligen kom den från getterna på andra sidan vägen. Medan vi satt där kom en gubbe och mjölkade dem.





Efter maten begav vi oss vidare mot Elafonissi. Alldeles fantastiskt vackert var det där! Det måste vara ett av paradisen på vår jord. Där om något kändes det verkligen som att kliva rakt in i ett vykort. Sanden var mjuk som bomull under fötterna. Vit och härlig och Elafonissi är även känd för sin rosa sand som uppkommit av snäckor. Den blandades med den vita sanden. Vattnet var långgrunt, turkost och alldeles glasklart. Bilderna ger egentligen inte rättvisa av hur vackert det faktiskt var. Det var overkligt och man måste vara där för att förstå det.

Några stora grekiska stenar.

Här kan man se den rosa sanden blandas upp med den vanliga sanden.

Ja, ni ser ju själva den underbara turkosa färgen och det superklara vattnet.


Det var en alldeles underbar dag på alla sätt och vis! Och hem tog vi oss också på de smala slingervägarna. På kvällen gick vi som vanligt ut och åt massa god mat på en skitmysig restaurang som hette Mylos. Där bjöds det på en stooor skål med färsk frukt till dessert. Ja, tillsammans med rakin då såklart.


De resterande dagarna får jag fortsätta med imorgon för nu är jag skittrött.

1 kommentarer:

Jennie sa...

Det är inte mycket förtröstan du har för min bilkörning... ;) HAHAHA, men jag förstår vad du menar, en större bil skulle varit för jävlig att köra på de vägarna. Jag är rätt stolt över den bedriften att ta oss dit o hem i ett stycke faktiskt. Inga klagomål på korten har jag heller... än :P Det är kul att se vår semester så bra sammanfattad. puss på dig