tisdag 30 juni 2009

Inatt fick jag något slags melt down. Jag var tvungen att gå ut och gå i natten för att skingra alla tankar som fanns i skallen på mig. Jag gick rakt upp ur sängen, hoppade i kläderna, tog nyckeln och bara gick. Utan glasögon och allt. Jag såg ingenting. Fast det skulle jag nog ändå inte ha gjort för jag var förblindad av tårar. Jag gick, tänkte, grät, kände. Och jag ville inte känna. När jag kom hem blev det nästan värre. Men efter en lång pratstund med Jonas kändes det något bättre. Somnade som en stock och har sovit hela natten.

Jonas vaknade runt niotiden imorse och jag vaknade till och trodde inte att jag skulle orka sova något mer jag heller, men två minuter senare sov jag igen. Vaknade runt halv elva. Det var skönt att ha fått sova ut ordentligt idag.
Jag är nervös idag. Nervös för vad läkaren ska säga, nervös för hur det ska gå med vårt renoveringsprojekt. Ja, orolig helt enkelt.

Jag har inte tid att sitta här just nu, måste göra klart den där källhänvisningen som jag dessvärre inte orkade göra igår, sedan är det dags att göra sig redo för avfärd mot stan. Vi ska hämta tapetbord hos Jonas föräldrar samt handla lite grejer på stuvbutiken innan det är dags att träffa mäklaren. Runt halv tre-tre ringer läkaren. Håll tummarna för att han har något positivt att säga!

1 kommentarer:

Marie sa...

Håller tummarna så de blir blå *kram*