tisdag 6 september 2011

Ja, ikväll har det varit mycket gråt. Jag fick något mentalt breakdown förut och kunde inte hejda mig själv. Plötsligt kom allting över mig och jag insåg vad svårt det kommer bli det här. Ja, det här med att vara ensam på veckorna och så. Redan nu under graviditeten kommer det att bli svårt. Jag saknar J som fan.

Tror att känslorna förstärkts av alla graviditetshormoner också och att det därför känns värre än det är. Men tanken på att J inte kommer vara här när jag börjar känna mer riktiga sparkar eller när de syns på utsidan, och att han inte kan följa med på mina bm-besök och framförallt hur det kommer bli när liten väl kommit till världen och jag kommer vara ensam så mycket, känns överväldigande.

Bara det att bli mamma skrämmer mig sjukt mycket! Trots att det varit något jag drömt om så länge, så länge. Att dessutom var ensam med en liten så mycket skrämmer mig ännu mer. Tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag blir en superdålig mamma?

Egentligen tror jag att det kommer kännas bättre tids nog, när man vant sig. Det måste det ju. Det är bara det att jag känner mig så himla ensam för tillfället.
Det jag behöver göra är att försöka tänka positiva tankar! Att vända det negativa till något positivt istället.

J är supergullig och förstående och gör allt för att övertyga mig om att det här kommer bli bra. Det känns fint att han inte förminskar mina känslor och tar mig på allvar. Längtar så himla mycket tills vi ses på fredag. Älskar dig mer än livet självt, fina J.

Ska snart krypa ner i sängen. Känner mig faktiskt smått utmattad av alla tankar och känslor.
Men imorgon är en annan dag. En bättre och mer positiv dag.

5 kommentarer:

Frida sa...

Jag känner så igen dina känslor! Jag har ju inte alls varit i samma situation som dig, men jag har varit förstagångsgravid. Det var inte graviditeten eller förlossningen som skrämde mig, utan själva tanken på att jag skulle ha ansvar över ett litet liv, resten av mitt eget liv. Jag tänkte ofta på hur jag skulle bli som mamma och jag var enormt nervös! Men allt gick bra och jag växte in i rollen. Jag tror de tankarna är något som mer eller mindre alla gravida går igenom. Denna gång har jag lite mer kött på benen men är istället orolig inför att ha två små att sköta!

Men såklart kan jag förstå att du oroar dig mycket då situationen ser ut som den gör. Men jag är övertygad om att allt kommer ordna sig för er :)
/Frida

K igen sa...

Jag tror precis som Frida att alla de där tankarna är en del av processen liksom...man utvecklas och förändras väldigt mycket under de där nio månaderna! Att vara ensam kommer du fixa galant. Tyvärr inser man nog inte förrän man har flera barn hur LÄTT de är med ETT barn haha. Jag tyckte det var superjobbigt när jag fick Arvid, vågade knappt gå och duscha etc...men så är det ju!! Helt plötsligt är man inte själv längre, allt är nytt och skrämmande. Har man som jag typ aldrig tagit i ett barn blir ju hela grejen värre. :) Hehe. Du kommer bli en fantastisk mamma!!! ursäkta stavfelen men datorn är dum i huvudet. Jag VET att du kommer bli SÅ fin!!! Världens bästa mamma Milla! <3

Linda sa...

Jag förstår dig precis!!
Kan du inte flytta till Vänersborg så fort du blir ledig från jobbet?

Linda sa...

Jag förstår dig precis!!
Kan du inte flytta till Vänersborg så fort du blir ledig från jobbet?

Milla sa...

Linda: Om det ändå vore så enkelt. Visst kommer jag att vara där en hel del, men hur kul är det att sitta där i lägenheten ensam när J jobbar till typ 17-18? Och inte känna någon annan i stan. Sådär kul.

Visst får jag träffa J mer, men ändå. Kommer klättra på väggarna på dagarna förmodligen. :P Men jag ska försöka vara där så mycket som möjligt utan att jag blir alltför rastlös. :)