onsdag 12 september 2012

Jag är helt överväldigad av känslor och kärlek till mitt barn. Ibland slår det mig att hon faktiskt finns nu. Hon är här och hon är min. Hon gör mig så lycklig att jag kan gråta när jag håller henne i famnen. När jag får snosa på hennes fjuniga lilla huvud. Bara kramas och få vara nära. Att höra hennes regelbundna andetag när hon sover sött bredvid mig. Då kan jag gråta. Hon finns nu. Hon är min.

Att få höra henne säga "mamma" och sträcka sig efter mig. Att se henne lysa upp när jag kommer in i rummet. Tänk att jag är mamma. Till slut. Hon var värd att vänta på. Hon var värd alla tårar och längtan. All förtvivlan jag kände. För det jag känner nu är en kärlek så stark att den inte kan beskrivas i ord.

Hon finns nu. <3

Det absolut finaste jag har.
Mamma älskar dig mer än något annat i hela världen, Molly!


2 kommentarer:

Zara sa...

Vad fint skrivet!

/Spökmamman sa...

Hej kära du, fy vad jag skäms som aldrig kommenterar. :( Läser bloggar mestadels från ajfååånen. Hur mår du? Åh vilken FIN liten tjej ni har Milla, hon är söt som en karamell. Väldigt lik dig tycker jag. Här hemma rullar det på, vardagen är kämpig och vi får inte ihop det alls. Jag ska förhoppningsvis gå ned i tid, orkar inte med detta pusslande längre. Ska försöka sälja huset, vi har bestämt oss nu. Känns så himla sorgligt för jag älskar vårt hus samtidigt som vi måste förenkla vardagen en smula. Jag får schema för kommande månad snart och sen hoppas jag på minskad arbetstid. Kanske kan vi ses då? Stor kram från Kerstin