onsdag 30 januari 2013

Vet snart inte hur jag ska orka. M fortsätter krångla med sömnen. Även inatt har hon sovit dåligt. Hon somnade som vanligt i sin säng runt 20.00, sen vaknade hon 21.15 och var helt hysterisk och otröstlig. Hon grät så hon nästan kräktes. Efter en stunds vyssjande och vaggande i famnen lugnade hon sig men hon vägrade ligga i sin säng mer. Antar att hon behöver känna närheten och tryggheten från lilla mamma, så därför fick hon sova hos mig. Jag var tvungen att gå och lägga mig med henne. Hon somnade efter en stund men har sovit oroligt hela natten.

Hon var vaken mellan 02.30.04.25 ungefär och en massa uppvak innan det. Sen vaknade hon och tog morgon redan 06.30, hade hoppats att hon kunde sova tills klockan ringde.
Jag förstår att det är mkt nya intryck i och med dagisstarten osv men hennes sömnbesvär har hållit på längre än så. Dock är det extra jobbigt nu en period. Försöker tänka så att det bara är en PERIOD, en fas som går över, men det är så himla jobbigt när man är mitt uppe i det. Och eftersom jag är ensam på veckorna och J inte kan avlösa mig eller underlätta på något vis. Det kommer ju inte funka när jag börjar jobba.

Hon är också mammigare än vanligt. Antar att det också kanske har med hennes nya vardag att göra. (dagis)
Jag kan knappt sätta ner henne på golvet för då gråter hon. Går jag 10 cm från hennes sida blir hon alldeles uppriven. Jag kan inte ens gå på toa ifred för då står hon och klänger på mig och vill upp i knäet. Och gud förbjude att jag lämnar rummet, då rasar hela hennes värld. Det är inte lätt att vara liten. Verkligen inte.
Det blir bara så jobbigt när det ska krånglas med allt på en gång! Varför inte en sak i taget?

Dessutom krånglar hon med maten igen också och det verkar inte vara särskilt mkt som passar damen. Ersättningen ville hon inte ha imorse och gröten fick jag liksom tjata i henne och distrahera henne med skönsång för att hon skulle få i sig lite mer än en halv portion. Begriper inte att hon inte är hungrig när det gått 12-14 timmar sedan föregående mål! :(
Hoppas verkligen att det blir bättre snart. Alla säger hela tiden att "det blir bättre sen när hon blir lite äldre" och det har folk sagt sen hon var 2-3 månader gammal, nu är hon över 1 och jag tycker fan det blivit värre.

Det är inte lätt att vara stor heller. Att vara mamma (ensam på veckorna) och känna att man inte räcker till trots att man ger allt man har och försöker till 100% för att den lilla ska ha det så bra som möjligt.

Nu är hon iallafall på dagis och jag ska göra lite nytta här hemma under tiden.

Idag är det dags för BVC-besök och 1-årskontroll med tillhörande läkarundersökning och sprutor.

2 kommentarer:

zara sa...

Hoppas det blir bättre! Kram

Frida sa...

Det låter precis som om en separationsfas kom samtidigt som dagisstarten. Min äldsta fick sin separationsfas runt 8m och det kändes inte som den gick över förrän han var 1,5 så den satt i länge.
Hon är antagligen mycket mer medveten om att du inte är med henne på dagarna och det är väl svårt att acceptera när hon är så liten.