tag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post5166185052777713374..comments2024-03-05T12:20:53.634+01:00Comments on Millas Liv: Mammaroll.Millahttp://www.blogger.com/profile/09310277501470289345noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-17662845384516035572012-05-06T13:08:23.272+02:002012-05-06T13:08:23.272+02:00hittade precis till din blogg via google!
de blogg...hittade precis till din blogg via google!<br />de bloggar du läser som ger detta "sken av perfektionism" har det säkert inte sååå som det beskrivs.. men de vill nog gärna ge sken av det..!<br /><br />det är INGEN dans på rosor med en bebis, självklart har det sina fina och härliga stunder med! men det är mycket "jobb" också.. många vaknätter, man får aldrig sova ordentligt, inte gå på toa ifred, hinner inte äta upp sin mat.. osv<br /><br />känns igen så väl!<br />har 2 grabbar, o med 1a var det verkligen sådär.. han HATADE att ligga ensam på golvet.. han HATADE att somna ensam.. han hatade att sova ensam.. ;))<br />han åt varannan timma fram till 3mån ålder :P (ersättning)... sen började vi med smakport vid 3½mån eftersom han inte ökade som han skulle trots den mängd han åt.. ;)<br /><br /><br />skit i hemmet, se till att du och din fina dotter får era behov tillfredställda, allt annat kan vänta! de är bara sådär små i en kort kort period.. och den tiden kommer ju aldrig åter.. :) så NJUT av henne och eran korta tid ihop.. :))<br /><br />skaffa en bärsele eller bärsjal om du inte redan har.. :)<br /><br />Lycka till med allt!!!:)4barnsmammanhttps://www.blogger.com/profile/02622785951096386823noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-18656512876129694722012-04-29T21:51:03.886+02:002012-04-29T21:51:03.886+02:00Oh nej, du är inte ensam, men det är nog så jobbig...Oh nej, du är inte ensam, men det är nog så jobbigt ändå... I detta nu ligger A och gallskriker hos sin pappa (hon vill bara vara hos mig, har varit så sen hon var några veckor, det suger verkligen...). Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen.. Men det blir bättre, om ett halvår kan hon greja lite mer själv, försök att tänka att det är en kort period när det känns jobbigt. Du kommer kunna baka hallongrottor och sånt så småningom om du nu skulle vilja det :) KramZarahttp://zara.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-29345148316782711562012-04-29T21:38:47.503+02:002012-04-29T21:38:47.503+02:00Förstår dig och hur du känner! Men bloggar och fac...Förstår dig och hur du känner! Men bloggar och facebook har en tendens till att få en att känna att alla andra har det så bra och lyckligt! <br /><br />Alla barn är ju för det första olika. Ebba är nästan aldrig gnällig och hon kan sitta nöjd och leka själv ganska länge (förutom nu när hon fått en släng av separationsångest då...). Sen har jag alltid varit inställd på att det ska vara extremt jobbigt att bli mamma, krävande, sömlösa nätter och tålamodskrävande, och sedan visade det sig att det inte var alls lika jobbigt. Vet inte om det beror på det eller om jag bara haft turen att ha en nöjd bebis...<br /><br />Jag tänker ändå lite såhär: <br />Jag har tills nu anpassat nästan hela min tillvaro till Ebba. Jag äter när det passar hennes rytm, jag leker ofta med henne när hon vill leka, jag ger henne mat exakt när hon är hungrig osv osv. Det kanske är bättre att låta bebisen rätta sig efter oss? De kanske blir för bortskämda om det får uppmärksamhet varje gång de kräver det? Man vill ju såklart vara en bra föräldrer och leka och umgås med sin bebis, men kanske inte i den grad som man gör ibland?<br /><br />Sen om man åker iväg på "mammafika", går på stan, babycafe eller andra aktiviteter så tycker jag att man tankar så mycket mer energi när man bryter "hemma-mönstret". Får prata av sig lite, se andra mammor och bebisar mm. Jag tycker oftast det går så mycket bättre än vad man någonsin hade kunnat hoppas på. Umgås man dessutom med personer som är i samma situation som en själv så tycker jag att man slappnar av bättre.<br /><br />Sen jobbar väl Mollys pappa borta och du drar väl ett tungt lass. Det är ju också skillnad mot oss som är två och hjälps åt...<br /><br />Hoppas vi snart ses igen! KramTrivsamma förändringarhttps://www.blogger.com/profile/14533849102129071034noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-66250731429282912122012-04-29T16:53:27.480+02:002012-04-29T16:53:27.480+02:00Nej sötaste du, du är inte ensam! Jag tror att des...Nej sötaste du, du är inte ensam! Jag tror att dessa mammabloggare antingen förskönar sitt mammaliv eller bara lyftar fram de lilla rosafluffiga som finns... Visst kan det finnas några mammor där ute som fått bebisar som bara sover hela dagarna, men för de flesta ser verkligheten annorlunda ut. Det gör mig arg och ledsen att det inte pratas mer om hur jobbigt det faktiskt är!<br /><br />Att bli mamma blev en stor chock för mig. Klart vi visste att det skulle bli tufft och jobbigt, men det går inte att föreställa sig innan hur jobbigt det faktiskt är. Och sedan kryddat med hormoner och fysiska åkommor uppe på det. De tre-fyra första veckorna har jag mått riktigt pyton både psykiskt och fysiskt, och tvivlat på mig själv många gånger om. Jag vet inte vad jag gjort utan min man som stöttat mig både mentalt och med praktiska saker här hemma. <br /><br />Jag har det precis som du, allt kretsar kring vår lille skatt och det tog ett tag för mig att acceptera det..men nu tror jag att jag hittat dit :) Så jag har det precis som du vad gäller att hinna äta frukost, ev få på sig lite kläder etc etc och japp, man blir sjukt effektiv :) Lagat mat har jag inte gjort sedan jag födde Milo, det har min man stått för. Däremot har jag "kopplat av" med dammsugning, plocka ur diskmaskinen och vikt tvätt när min man tagit hand om Milo en stund. Att bara få pyssla med något annat är himla skönt ibland!<br /><br />Jag är jätteglad att du skrev detta inlägg, för det är precis såndana ord som andra mammor som upplever det likadant behöver läsa. Så stor eloge till dig ♥Linda Griffinhttp://www.lindagriffin.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-74305694858873774772012-04-29T11:00:12.808+02:002012-04-29T11:00:12.808+02:00Du är inte ensam om att känna som du gör. Hur hinn...Du är inte ensam om att känna som du gör. Hur hinner de allt? Och framförallt orkar? Jag fick min son i början på februari och har bara varit hemifrån på egen hand en gång. Då åkte jag till affären för att handla.. Man blir ju lite låst när man ammar var tredje timme och inte pumpar ur. Men som du skriver blir det nog bättre sen när de blir lite större.<br />Skickar en stor kram och du duger precis som du är!!Marienoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9206440061384124929.post-14532256203136954292012-04-29T10:57:05.962+02:002012-04-29T10:57:05.962+02:00Du är inte ensam. Så har mitt liv också sett ut me...Du är inte ensam. Så har mitt liv också sett ut med båda killarna, kanske ännu mer när Linus var född och jag skulle hinna med båda barnen. Jag känner igen det där att inte äta frukost förrän sent (om jag gjorde det ens alls) och någon tid för sig själv var svårt att få. Särskilt Linus var extremt mammig.<br />Men det blir bättre ju äldre de blir, även om det kan bli mycket att ta hand om nu med och mycket städning som inte blir gjord för att man inte orkar när man väl har tid...<br /><br />Så nej, något rosa fluffigt liv är det inte tal om här heller, även om det är underbart på många sätt ändå =)Tessanhttps://www.blogger.com/profile/10544200840278699203noreply@blogger.com