måndag 5 januari 2009

förut när jag låg i soffan hörde jag att det plingade på dörren, följt av en såndär peronlig knackning (typ knack knackknackknackknack knack knack, fattar ni vad jag menar?) tänkte att det var nån kompis kanske som bestämt sig för att kika förbi oanmäld. (klockan var ju ändå 20.00 PÅ EN VARDAG!)

smög ut i hallen för att öppna, utan att titta i kikhålet naturligtvis.
det var ingen kompis. det var en kille i min egen ålder som kom från "bertmark" eller vad fan det hette. han ville komma in och frågade om min sambo också var hemma, men jag sa som det var att han satt i en telefonkö och förmodligen skulle bli kvar där ett tag.
då frågade han om han kunde komma imorgon istället.
NEJ, skulle inte tro det va, tänkte jag.
"javisst, det går bra" sa jag hurtigt. (varför gör jag alltid sådär?)
"vilken tid passar det? hur jobbar ni och så?" frågade killen.
"dagtid", hörde jag mig själv blåljuga. (jag jobbar ju på timmar inom vården, dvs både dag och kväll och jonas pluggar ju, och är hemma hela veckan för att läsa inför en tenta.)
"så då kan jag komma efter 16.00 nångång då? sa den stackars killen.
"absolut." sa jag leende, samtidigt som jag tänkte fanfanfan.

slängde igen dörren och sprang in till jonas.
"den där killen kommer HIT imorgon. han ska prata om nåt!"
"om vadå?"
"inte vet jag. nån bok eller nåt. jag kunde inte säga nej!"

well. jag ska nog försöka bjuda bort mig själv till någon runt sisådär 15.30 eller nåt och stanna där resten av eftermiddagen/kvällen.
eller så får vi släcka ned lägenheten och låsa dörren.
är det verkligen normalt att de kommer så sent på kvällen, som han gjorde idag?

jag är så dålig på att vara otrevlig mot folk och har svårt för att säga nej när det kommer sånadär dörrknackare. egentligen är det ju värre för dom om jag bjuder in dom och sitter och lyssnar med spelat intresse på det de har att säga och frågar saker på rätt ställen, för att sedan säga: "tyvärr, jag är inte intresserad." då har man ju lurat dom.

jonas kanske kan ta hand om stackarn. han kan säga nej om det behövs.

3 kommentarer:

Nathalie sa...

haha jag förstår vad du menar! du får börja ta i med hårdhandskarna,det är lite störande när dom faktiskt kommer på sådana tider.. känns lite skumt! Jag vet faktiskt inte vad länge jag ska jobba,kanske feb ut? Vi får se vad jag orkar med!

Nathalie sa...

jodå jag lider av lite av varje faktiskt! Det är tungt,men det värsta är ju att stå upp i åtta timmar i sträck! Men,men jag tror att jag blivit tuffare sedan jag gick med Victor för då var jag sjukskriven mycket pga av fogarna! =( Hoppas hoppas att det går vägen för er detta år oxå!

Sara sa...

det kom en kille till mig med och tjatade sig in :D ville slja en svindyr bok för 850 spänn. no way sa jag med min vårdlön. jag blåljög jag med och sa att christian va i norge(?) och jobbade medan han i själva verket satt nere på 97:an å käka kebab. hehe