torsdag 8 april 2010

Nu har vi kommit hem från Jonas syrra som fyllde år igår. Har ätit jättegod smörgåstårta som Jonas och hans bror gjort själva. Imponerande! Jag hade ju halvtidsbedömning med min lärare idag och det gick bra. Efter jobbet fick jag skjuts in till stan av Jonas.

Traskade omkring lite tills klockan blev 16.00 och jag skulle möta den där Traderasnubben för att ge honom jeansen. Stod, som vi bestämt, vid fontänen när klockan var fem minuter i fyra och väntade i regnet. Såg ingen som jag trodde kunde vara där av samma anledning som jag. Efter en stund hittade jag ett tänkbart objekt. Jag sneglade lite på honom och blev mer och mer säker på att det var han. Han stod vid fontänen han också och väntade på något. Han tittade sig omkring lite då och då. När jag väl bestämt mig för att samla mod för att gå fram och fråga om det var mig han väntade på, började han gå. Mot bussen. Jaha, tänkte jag, då var det inte han då. Tur som fan att jag inte hann gå fram till honom. Hade varit mäkta pinigt.

Nu regnade det ganska kraftigt och jag hade naturligtvis inget paraply. Jag började bli irriterad och stod och muttrade för mig själv att jag minsann inte kunde stå där och vänta hela jävla dagen. Tog upp telefonen och slog numret som han ringt från häromdagen. Inget svar. Svor. Testade igen. Inget svar. Fan också, tänkte jag medan jag funderade på att ta på mig luvan på jackan för att skydda mig lite från regnet. Jag vågade inte för då skulle jag nog se ut som värsta tonårsligisten tänkte jag och då skulle han aldrig våga sig fram. Plötsligt började min telefon att ringa! Jag tog upp den i tron att det var han. Det var det inte. Det var mamma. Jag berättade att jag stod och väntade men att han aldrig dök upp. Sparkade ilsket med foten i marken och berättade att jag faktiskt hade andra saker för mig än att stå där och bli blöt. Sen tittade jag mot statyn och såg en ensam man i 45-50-årsåldern stå där och titta sig omkring.

"Det står en karl vid statyn," väste jag till mamma. "Det kan vara han. Det är nog han." Mamma tyckte att jag kunde gå och fråga men vid det laget hade jag inte alls någon lust att gå dit och fråga om det nu inte skulle vara han. Mamma tyckte jag kunde närma mig statyn och titta oskyldigt på klockan som en hint, alternativt dra upp jeansen ur påsen och flasha med dem så han fattade vinken om det var han. Jag hade ingen klocka på armen ens.

Närmade mig försiktigt statyn på ett, som jag själv tyckte, väldigt diskret sätt. Plötsligt stod jag mitt på torget och såg inte alls diskret ut mitt i blickfånget. Gubben tittade på mig och jag vände bort blicken och låtsades oerhört upptagen av mitt samtal i telefonen. "Helvete! Han tittar hit! Vad fan ska jag göra!?" Mamma vidhöll att det bara var att gå dit och fråga. Lätt för henne att säga! "Måste sluta nu, det verkar konstigt annars", väste jag i luren. Klistrade på ett trevligt leende och gick fram mot mannen. "Hej, du heter inte möjligtvis ******?" "Jodå, det gör jag faktiskt" svarade han och det kändes oerhört skönt. "Jag har stått bort vid fontänen och väntat på dig jag", sa jag. "Jaha, jag trodde vi sa vid statyn." Jaså du, tänkte jag, men det gjorde vi inte serru! "Hahaha, skrattade jag hjärtligt, ja, det är säkert jag som missförstått. Jag ber om ursäkt för att du fått vänta." Vi SA klart och tydligt fontänen, det är jag SÄKER på tänkte jag. "Ingen fara, sa den snälla gubben. Mig gör det inget, jag har ju paraply jag, det är värre för dig!"

Jag kände mig som värst junkien eller nåt när jag försiktigt öppnade påsen och visade honom och med allvarsam röst sa: "Här är de." Höhö. "Och det är inget fel på dem?" sa han. "Eh, näej. Det ska det inte vara sa jag hastigt och stängde snabbt påsen igen." Och det var det ju inte heller. Bara en liten centimeterstor blekning på ena benet liksom. Men han var jättegullig och snäll, den där mannen. Han ska få ett gott omdöme av mig på Tradera. :)

Är som vanligt helt slut. Dagarna bara går och går och jag hinner liksom inte riktigt vila upp mig inför nästa dag tycker jag. Det är något hela tiden. Ikväll blir det sängen tidigt tror jag.
Imorgon åker vi tillbaka till Grums över helgen. Ska bli rätt gött faktiskt.

2 kommentarer:

Interiörboden sa...

Hej!!

Det var kul att läsa om dig och "jeans-mannen" :)
Tur att du hittade honom till slut :)

Ha en jätte bra kväll!
Kram Sandra/Interiörboden

Zandra sa...

Hej!
Japp muggarna är kvar än så länge =)
Är några som är intresserade men ingen som slagit till än.Hur e de annars trivs du bra på praktiken? Kram