onsdag 21 april 2010

Det har jag haft idag. Ett motorhaveri, så att säga.
Dagen på jobbet har gått finfint, jag har tagit EKG:n och venprov och det har gått smärtfritt. Det var liksom sen det sket sig. När jag kom hem. Well. Jag hade ju fått för mig att jag skulle baka något till sista dagen på praktiken imorgon. Smart som jag är tänkte jag att det är lämpligast att använda sig av engångsformar av aluminium. Väldigt käckt.

Gick till Pekås och handlade allt jag behövde, formar fanns det dock inte i modell större så jag fick gå till ICA som ligger ett stenkast därifrån. Där fanns det relativt många storlekar men den stora som jag ville ha lyste med sin frånvaro på hyllan. Jag frågade ett butiksbiträde och hon deklarerade att de stora formarna tyvärr var slut. Surt gick jag hemåt igen. Det hade börjat regna och vädret kändes ungefär lika trevligt som mitt humör. Plockade ur kassarna och berättade för syrran att jag var tvungen att bege mig in till stan för att försöka få tag på de där skitformarna. Jag var riktigt osugen på att behöva gå ut igen. Jag var så himla trött. Men jag hade inget direkt val så det var bara att knalla ut i spöregenet som öste ner. (Nej, jag hade inget parra.)

På Hemköp hittade jag två olika storlekar på formarna. Fick beslutsångest. Skulle jag ta de djupa, fyrkantiga eller de mer normala runda? Jag ville helst ha de runda. Men det slutade med att jag köpta båda två. Det visade sig att de runda formarna inte hade några tillhörande lock. Enkelt kirrat tänkte jag och skulle hämta aluminiumfolie i syrrans låda. Men det fanns det såklart ingen. Jag fick helt enkelt ta de djupa, fyrkantiga formerna. Visste inte om jag skulle smöra formerna men tog litegrann ifall.

Efter de 20 minuter de skulle vara inne i ugnen hade kanterna blivit fint korpsvarta på den ena pajen som fortfarande dallrade lite inuti. Den var alltså inet klar. Det var bara kanterna som var well done. Eller ja, den ena kanten snarare. Jag fick panik och ringde till oraklet (a.k.a mamma) för att fråga vad jag skulle ta mig till. Hon sa att jag skulle ta aluminiumfolie och lägga på. Jaha, men om det inte finns det då??! Sa jag med desperat stämma. Näe, då hade hon inte direkt något tips mer än att ta ut dem och hoppas på att innehållet skulle "stanna" när den blivit kall.

Jag gjorde som jag blev tillsagd men kände mig totalt misslyckad. Först fick jag springa i tre affärer för att hitta de där jävla formarna, sen klarar jag inte ens av att göra en jävla paj! Kanterna blev brända och innehållet löst. Gjorde en liten minipaj till mig, D och M av resterna och den såg ganska god ut. Den var dock bränd i botten och smakade bränt. Hoppas de andra pajerna klarade sig. Det är ju PINSAMT att bjuda på hembakat om det smakar skit!

Anyways, jag bröt iallafall ihop vid köksbänken och började grina och jag kämpade emot allt vad jag orkade för jag kände att jag inte riktigt orkar med att falla just nu. Syrran kom till undsättning och vi satte oss ned på köksgolvet och pratade lite. Det har varit så mycket nu. Jag har jobbat som en galning, är väl inne på min elfte dag eller så, jag är stressad över allt och inget, jag kan inte baka paj som jag ägnat hela jävla eftermiddagen och kvällen åt att försöka med och kommer bjuda på en skitäcklig paj imorgon, jag är inte gravid denna gången heller.... Ja, listan kan göras lång. Ibland behövs inte så mycket för att utlösa en stark reaktion. Men nu lyckades jag, med syrrans hjälp, häva en eventuell panikångestattack. De får helt enkelt äta äckelpajen eller låta bli. Jag orkar liksom inte....

Jag känner mig utmattad. Och så har jag ont i hjärtat ibland. Jag måste ta det lite lugnt ibland. Det känns som att jag har jobbat ungefär 3000 timmar denna månad.

1 kommentarer:

Buzaan sa...

Alla har vi dagar som bara "skiter" sej, är jätte jobbigt.. Har haft perioder nu där ja ibland gråter för minsta lilla & inget känns bra.. Upp & Ner men de är väl alla hormoner som spökar hos en..

Hoppas lyckan kommer till dej/er snart så du blir gravid.. Önskar dej all lycka i världen.. Kram