tisdag 3 maj 2011

Det här med att längta efter barn är svårt. Man lever i tvåveckors-intervaller. Det enda som betyder något är veckorna mellan ägglossning och en förväntad ickemens och mellan mens och ägglossning.

Okej, nu har vi ägglossning - göra allt för att lyckas denna månad - vänta - vänta lite till - kanske gå över tiden någon dag - mens. Okej, ladda om. Mens - om fem dagar kan vi börja med hormontabletterna igen - vänta - börja kolla med ägglossningsstickor - glädjetjut när det visar positivt på ägglossningsstickan - göra allt man kan för att lyckas - och sedan denna eviga väntan igen. Tvåveckors-intervaller som känns som två månader ungefär. Man blir fan konstig. Men det är på något vis lättare att härda ut om man tänker två veckor framåt istället för "nästa månad." Iallafall för mig. Är det bara jag eller är det någon som känner igen sig?

Min andra Pergokur är färdigäten. Nu är det bara denna ständiga väntan kvar. Väntan på ägglossning, väntan på en utebliven menstruation. Hoppet som tänds inom en varje gång. Kanske denna gång? Kanske är det vår tur nu. Än så länge har det inte gått vår väg.


3 kommentarer:

MrsLi sa...

Du är så bra på att sätta ord på exakt hur det känns! Det är precis så, man lever i tvåveckors-intervaller och man hoppas hoppas hoppas och hittills har det bara blivit besvikelse månad efter månad. Man vill ge upp, samtidigt som man vill kämpa vidare. Det är jobbigt!

Jane sa...

Känner självklart igen mig. Har slutat hoppas för mkt för att slippa bli så besviken. Har ju inte ens lyckats framkalla ngn ägglossning. Lite nytt hopp har jag nu när vi börjar med Menopur sprutor på måndag. Men jag vill inte hoppas för mkt. Då blir fallet för högt. :/

Sara sa...

Vet hur det känns. :( Jag har precis avslutat min 4e Pergokur. Har haft ägglossning de senaste 2 kurerna men inget hände. Nu väntar jag på min ägglossning som bör komma om ca en vecka. Jobbig väntan, men ännu jobbigare väntan mellan ÄL och BIM. Vi vågar inte hoppas för mycket längre, eller rättare sagt jag. :( Vi var i London förra veckan och i fontänen utanför Buckingham Palace låg där en himla massa mynt som folk kastat i. Jag tog ett mynt till mig själv och gav min sambo ett. Vi gjorde vars en önskan och kastade i mynten. Nu hoppas jag att vår önskan kommer slå in. Håller tummarna för er att Ni lyckas denna gången! :)