onsdag 7 september 2011

Morgonen började med gråt idag. Vet inte riktigt vad det är med mig. Känner inte igen mig själv. Jag är bara så himla känslosam och gråten kommer så lätt. Nu vet jag knappt inte vad det är jag gråter för. Allt och inget. Jag gråter för att jag äntligen är gravid. Det finns inget som jag är så tacksam för i mitt liv, men jag är fortfarande rädd att något hemskt ska hända och att lyckan plötsligt ska slitas bort.

Jag älskar liten så himla mycket redan och är rädd för all den kärlek man känna för en människa som man ännu inte ens träffat. Jag gråter för att jag är livrädd att inte kunna leva upp till alla förväntningar folk har (och framförallt de krav och förväntningar jag har på mig själv) när man blir mamma.

Men nu måste jag försöka fokusera på någonting roligare. Jag kan inte sitta här och tjuta hela dagen. Jag ska bli mamma! Det är den härligaste känslan i hela världen och jag blir alldeles varmglad i kroppen när jag tänker på det. Äntligen har det blivit vår tur att få vara med om den största och mest livsomvälvande händelsen i livet. Jag måste fokusera på det. Vi ska bli mamma och pappa, jag och J.
Förlossningen skrämmer mig inte ett dugg. (Inte ännu iallafall.) Jag längtar dit. Jag längtar tills det är dags att få träffa det lilla hjärtat som ligger i min mage och växer.

Jag har sovit skapligt, men vaknade alldeles för tidigt. Innan 8.00. Det är tråkigt att vakna så tidigt när man är ledig och faktiskt har möjligheten att sova ut ordentligt. Drömde att vi var på ultraljud och att barnmorskan råkade säga vad det var för kön. "Jaha, har ni några namn till er lilla flicka ännu då?" sa hon och log.

Hihi. Det är så spännande att inte veta vad det blir. Men jag är fruktansvärt nyfiken på vad det är för en liten kotte som döljer sig därinne och jag kan knappt vänta tills jag får chansen att träffa honom eller henne.

2 kommentarer:

Mrssydow sa...

Hej vännen!

Ville bara säga en sak, det sägs att drömmer en blivande mamma att hon skall få en flicka el pojke så blir det de. men drömmer en vän el pappan om ett kön så blir det tvärtom :)

Anonym sa...

ååh jag känner igen de där känslorna så väl..

Jag e oxå fortfarande rädd att lyckan skall slitas bort, jag e livrädd varje dag. Därför vill jag föda NU så att jag kan släppa den rädslan..

Men det vore kanske konstigt om man inte va rädd, så som man kämpat och längtat..

Vem vet kanske ligger en liten tjej därinne :) Har ni börjat prata namn än??

Kram på dig..