tisdag 13 september 2011

Den senaste tiden har jag känt av bebisen varje dag och nu för några dagar sedan kände jag bebisens sparkar på utsidan för första gången. Jag håller på att skita ner mig varje gång det händer! Det är så himla ovant. Sparkarna har blivit starkare och jag liksom hoppar till varje gång jag känner det. Det känns som om jag har en liten gremlin i magen.

Att få känna liten är den absolut bästa och finaste känslan jag vet, och jag blir alldeles tårögd varje gång det händer, samtidigt som det känns så otroligt läskigt och konstigt. Men man vänjer sig väl. Imorse när jag hade vaknat kände jag att liten också var vaken och jag låg och höll händerna på magen och kände de små sparkarna och det enda jag kunde göra var bara att ligga och le länge, länge innan jag klev upp. J har dessvärre inte hunnit känna detta mirakel sparka ännu och jag längtar verkligen tills han ska få göra det.

1 kommentarer:

Marie sa...

Det dröjer säkert inte innan han också får känna på när det sparkar :-)