tisdag 12 juni 2012

Tack för alla kommentarer. <3

Sara: Kolik hade hon fram till tre månader ungefär. Det är bättre nu så det är inte det som spökar.

Frida: Har tyvärr inget förtroende för BVC. Har påtalat detta, och många andra problem men tycker inte jag får något gensvar där. Jodå, mamma och syrran hjälper mig så gott de kan och det är jag dom evigt tacksam för! Jag tänker ständigt "det blir bättre" Annars skulle jag aldrig palla. Alla säger hela tiden att det blir bättre, men NÄR blir det bättre? Hon blir faktiskt 5 månader imorgon och jo, visst har vissa saker blivit bättre men ändå är det mkt som inte blivit det. Jag orkar inte vänta. Jag vill ha det bättre NU. Det är som du skriver jävligt jobbigt när man är ensam såpass mkt, ändå är ju J hemma typ tre dagar i veckan. Eller ja, han kommer hem fredag eftermiddag och åker måndag tidigt på morgonen.

Marie: Precis samma här. Om man inte leker aktivt med henne blir hon galen. Igår satt jag på golvet bredvid henne och åt frukost men ägnade kanske lite mer tid åt smörgåsen än åt henne och det var ett big mistake kan jag säga. Hoppas det är bättre med er kille idag. Gläd dig åt att ni åtminstone är två. :)

Ida: Tror inte det är magen. Hon verkar mer... uttråkad liksom. Vill inte leka i gymmet längre. Lägger man henne på rygg så vänder hon sig innan man hunnit vända sig om och gå därifrån. Hon vill sitta upp hela tiden men kan ju inte riktigt det ännu och blir därför frustrerad, vilket man kan förstå... NÄR kommer det en lättare period? Känner mig som världens SÄMSTA mamma som liksom inte orkar med. "Det hör ju till att barn är såhär." Har grinat halva morgonen av hopplöshet, uppgivenhet och frustration här...

Erica: Hade minifom tills hon var tre månader, hjälpte inte sådär jättebra. Har sempers magdroppar nu. Men tror som sagt inte det är magen. Hon är bara missnöjd. Kanske utvecklingssprång och uttråkning som ligger bakom. Molly vill också ha sin snutte över ansiktet när hon ska sova. På eftermiddag/kväll hjälper det dock inte. Hon vägrar somna förutom i mitt knä.



Idag har hon bara sovit i en halvtimme på hela dagen! Men hör och häpna så somnade hon i sin säng för typ tio minuter sen. Kors i taket.

Jag känner mig så jävla dålig och värdelös som är såhär. Lär inte få pris för Årets Mamma iallafall. Jag älskar Molly över allt annat, men jag blir så ledsen och uppgiven när de flesta dagar är så jobbiga. Jag har haft det så jävla jobbigt med förlossningen, amningen och allt annat så nu orkar jag liksom inte mer. Hade jag inte haft min psykolog hade jag inte orkat tror jag. Eftersom jag har så jäkla ont i huvudet jämt blir mitt tålamod också lite dåligt till och från. Inget jag gör hjälper. Förutom när jag leker med henne typ. Och det kan jag inte göra 24/7! Jag måste ta hand om mig själv och hemmet lite ibland.

Nä, nu måste jag försöka hinna äta mat innan hon vaknar. Lunch alltså. Klockan 15.50. Tidigt lunch idag med andra ord! ;)

8 kommentarer:

Marie sa...

Kanske ett dumt tillfälle att säga att syrran också hade kolik när hon var liten. Och sen skrek hon i tre år till av bara farten sa mamma. Får hoppas inte din lilla skrutt gör det samma bara :-)

Har inga bra tips tyvärr men jag hoppas det ordnar upp sig snart i alla fall.
Kramar :)

Zara sa...

Måste tipsa om boken "Växa och upptäcka världen", där står det om olika utvecligsfaser det första året, och det stämmer en hel del. Även om det inte direkt "hjälper" att läsa det så känns det mer förståeligt... Jag tycker också det är skit vissa dagar, har man haft det tufft i samband med graviditet och förlossning tror jag att man lättare upplever "hopplöshet" när barnen är missnöjda. För man ska vara så glad och tacksam liksom, och det är man såklart och älskar dem innerligt, men du fattar nog... Går hos samma psykologmottagning som dig förresten. Fast jag skäms lite för det, men efter mina två graviditeter med sängliggande och hotande förtidsbörd och den däringa livshotande blödningen under förlossningen kanske egentligen ger mig alibi för att vara där ;) Hoppas det vänder, du verkar vara en toppenmamma!

Z sa...

Och en sak till: Minna hade kolik i tre månader och har sen hon var sex månader varit världens nöjdaste barn, så det kan bli så också :)

Trivsamma förändringar sa...

Ebba har aldrig varit en gnällig bebis, men ändå väldigt mycket gnälligare innan hon är på väg att lära sig saker. Man ser verkligen på henne att hon är frustrerad.
Mitt enda tips är att komma ut och göra saker. De bästa dagarna som jag och Ebba har är när vi är och hälsar på någon eller när vi går på stan. Då är hon alltid jättenöjd, när det finns så mycket att titta på och andra leksaker att leka med om vi är borta hos någon annan. Det ger även mig mycket energi om jag får umgås med andra, speciellt andra mammor så jag ser att det inte bara är Ebba son kan krångla och att inte mamma-livet är en dans på rosor för de andra heller.

Det kommer en helt ny värd för henne bara hon lär sig sitta och komma upp också ka du se! Du har inte tänkt på att köpa en Bumbo den var kanon att ha Ebba i när hon var 4-7 mån. Då satt hon bra och det var lätt att ha med henne om man bytte rum. Köpte även en bord till våran så hon kunde ha leksaker på. Vet att Maria Opperud säljer en, med bord,

Kram

Evelina sa...

Du har inte funderat på hopp gunga? Du kan få komma och prova sätta henne i våran så ser du om det kan vara något för er :). Elliot ÄLSKAR den :).

Frida sa...

ja ibland vill man verkligen slänga ut barnet med badvattnet (eller ett lite nyare uttryck, sälja dem på blocket) för att man inte orkar längre. Vad jag har fattat så växer de ganska mycket runt 5 månader, många upplever att de måste amma extra mycket då och mjölken sinar osv. har du en amningskudde kan du sätta henne i den, antar att du har babysitter och bärsele och har provat det. Oftast är det ju närhet eller hud mot hud de vill ha. Prova även att fälla ner suffletten i vagnen så hon får titta på himlen när ni är ute - om hon inte redan halvsitter så hon ser mer.

Tänk även på att en glad mamma ger en glad bebis (jordens klyscha jag vet men stämmer för det mesta). när det är som värst, låt henne skrika lite, gå ut ur rummet, andas 10 andetag och tänk "nu blir jag lugn och går in och är en lugn och bra mamma, snart är det fredag" - den där pausen kan göra underverk.

Hoppas det blir bättre snart och prata med din psykolog.

Anonym sa...

Hej! En mormor som talar: är hon likadan när hon är hos din mamma eller syster? Små barn kan känna av mammas oro för ATT hon ska kinka och din stress. Har du testat att lämna bort henne till mamma utan att DU är med? Uppför hon sej likadant då? Testa, är hon nöjdare så kan du utesluta att hon har ont nånstans eller får för lite mat eller ?? ... håll ut DET BLIR BÄTTRE -kanske imorgon!

Anonym sa...

Låter som min lilla dotter när hon var i den åldern. Hon blev dock väldigt mycket mer nöjd när hon började krypa vid 6,5 månaders ålder. Hoppas att det vänder snart för er också!