fredag 27 december 2013

Ibland känns det som att M känner på sig att det snart kommer ske en stor förändring i vårt, och hennes liv. Att hon verkligen förstår att bebisen snart är här. Hon har de senaste veckorna blivit oerhört trotsig och vill absolut inte göra som vi säger. Lilla fröken tvärtemot. Hon vägrar äta själv utan vill bli matad (känns som hon mest är lat), och så fort det inte går exakt som hon vill bryter hon ihop och gråter som att världen gått under. Allt är "mitt" eller "Mollys" och hon testar våra gränser heeela tiden.

Jag förstår att det är helt normalt och ett friskhetstecken, men just nu är det oerhört jobbigt att behöva ta alla dessa "konflikter" med henne. Jag är så jävla trött hela tiden pga att jag aldrig får sova och foglossningssmärtan gör mig orörlig och på dåligt humör och tålamodet är inte som det brukar. Känns bara lite jobbigt att det ska komma NU, när bebisen snart är här.

Något som ändå funkar relativt bra är potträningen. Hon säger till oftare och oftare att hon vill kissa/bajsa på pottan, dock blir det ibland lite i senaste laget och innan man kommit in och fått av kläder och hon satt sig har det redan hunnit komma. Men hon kissar iaf minst en gång/dag på pottan och det går framåt! :-)

Idag har syrran varit här och hjälpt mig göra en gipsavgjutning av magen. Gjorde en när M låg i magen också. Kul att ha kvar tycker jag. De ska förhoppningsvis komma upp på väggen i huset sen. Har haft skitmycket sammandragningar idag och höll på att svimma vid gipsandet. Stod upp i 1,5 typ och det blev alldeles för jobbigt.

En vecka kvar, sen är bebisen här! Har en mycket intensiv tid framför oss fram till dess.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Många av mina vänners första barn har blivit som trotsiga små bebisar innan lillasyskonet ska komma. Det ärnog helt normalt. Om det är till nån tröst så har det för mina vänner och andra jag hört om gått över när syskonet kommit. Då blir dom ju storasyskon och ska vara stora och hjälpa till sv, men helt klart att svartsjuka kommer lite ibland också. Men just det du skriver om att hon nästan tar steg bakåt i utveckling är tydligen typiskt när syskon ska komma! /Marie

Milla sa...

Skönt att höra att det blivit bättre sen, hoppas det blir så i vårt fall också även om jag är medveten om att hon säkert kommer vara svartsjuk också förstås.