Tack för alla kommentarer. <3
Sara: Kolik hade hon fram till tre månader ungefär. Det är bättre nu så det är inte det som spökar.
Frida: Har tyvärr inget förtroende för BVC. Har påtalat detta, och många andra problem men tycker inte jag får något gensvar där. Jodå, mamma och syrran hjälper mig så gott de kan och det är jag dom evigt tacksam för! Jag tänker ständigt "det blir bättre" Annars skulle jag aldrig palla. Alla säger hela tiden att det blir bättre, men NÄR blir det bättre? Hon blir faktiskt 5 månader imorgon och jo, visst har vissa saker blivit bättre men ändå är det mkt som inte blivit det. Jag orkar inte vänta. Jag vill ha det bättre NU. Det är som du skriver jävligt jobbigt när man är ensam såpass mkt, ändå är ju J hemma typ tre dagar i veckan. Eller ja, han kommer hem fredag eftermiddag och åker måndag tidigt på morgonen.
Marie: Precis samma här. Om man inte leker aktivt med henne blir hon galen. Igår satt jag på golvet bredvid henne och åt frukost men ägnade kanske lite mer tid åt smörgåsen än åt henne och det var ett big mistake kan jag säga. Hoppas det är bättre med er kille idag. Gläd dig åt att ni åtminstone är två. :)
Ida: Tror inte det är magen. Hon verkar mer... uttråkad liksom. Vill inte leka i gymmet längre. Lägger man henne på rygg så vänder hon sig innan man hunnit vända sig om och gå därifrån. Hon vill sitta upp hela tiden men kan ju inte riktigt det ännu och blir därför frustrerad, vilket man kan förstå... NÄR kommer det en lättare period? Känner mig som världens SÄMSTA mamma som liksom inte orkar med. "Det hör ju till att barn är såhär." Har grinat halva morgonen av hopplöshet, uppgivenhet och frustration här...
Erica: Hade minifom tills hon var tre månader, hjälpte inte sådär jättebra. Har sempers magdroppar nu. Men tror som sagt inte det är magen. Hon är bara missnöjd. Kanske utvecklingssprång och uttråkning som ligger bakom. Molly vill också ha sin snutte över ansiktet när hon ska sova. På eftermiddag/kväll hjälper det dock inte. Hon vägrar somna förutom i mitt knä.
Idag har hon bara sovit i en halvtimme på hela dagen! Men hör och häpna så somnade hon i sin säng för typ tio minuter sen. Kors i taket.
Jag känner mig så jävla dålig och värdelös som är såhär. Lär inte få pris för Årets Mamma iallafall. Jag älskar Molly över allt annat, men jag blir så ledsen och uppgiven när de flesta dagar är så jobbiga. Jag har haft det så jävla jobbigt med förlossningen, amningen och allt annat så nu orkar jag liksom inte mer. Hade jag inte haft min psykolog hade jag inte orkat tror jag. Eftersom jag har så jäkla ont i huvudet jämt blir mitt tålamod också lite dåligt till och från. Inget jag gör hjälper. Förutom när jag leker med henne typ. Och det kan jag inte göra 24/7! Jag måste ta hand om mig själv och hemmet lite ibland.
Nä, nu måste jag försöka hinna äta mat innan hon vaknar. Lunch alltså. Klockan 15.50. Tidigt lunch idag med andra ord! ;)