tisdag 30 juni 2009

Så idag har vi varit och träffat mäklaren och fått nycklarna till lägenheten! Äntligen. Och där har vi spenderat kvällen nu. Vi åkte dit strax innan sex och kom precis hem. Vi har målat inne i klädkammaren och även målat ett valv som går in till köket. Så värst mycket mer har vi inte hunnit med idag, men imorgon ska vi återigen dit och försöka greja lite. Det blir nog en heldag därborta imorgon skulle jag tro. Ska försöka få bukt på hallen och tapeterna dit. Lättare sagt än gjort, eftersom det är två olika tapeter och en jävla bård på mitten just nu. Hur gör man för att det ska bli slätt och snyggt egentligen? Inte så lätt för två stackars amatörer som aldrig tapetserat förut. :(

Just nu sitter jag och Jonas och delar på en kall folköl. Det är vaaaarmt!
Det blir snart sängen. Det har varit en lång och påfrestande dag idag på många sätt.
Den där telefontiden med min läkare gjorde varken till eller från faktiskt. Det första han sa var: "Du är väl inte gravid? Man kan få sådana symtom då har jag hört." Jag berättade att jag både tagit ett test och fått mens och att det inte verkar vara så. Han sa att det iallafall inte är något endokrinologiskt fel. Alltså har det inget med den där jävla tumören att göra. Det yttrar sig inte alls på det viset om den skulle ha börjat växa, sa han. Det kändes förvisso skönt. Men samtidigt undrar jag vad det kan vara för fel då istället?

Läkaren trodde att det kunde ha med värmen att göra. Kanske har jag druckit för dåligt sa han. Fast det har jag inte. Och detta har ju hållit på i en månads tid och det har verkligen inte varit så värst varmt under hela den tiden inte. Annars trodde han att det kunde ha med mitt låga blodtryck att göra. Han ordinerade stödstrumpor och saltlakrits för att försöka få upp trycket lite. Sedan sa han att jag nog inte behövde oroa mig men att jag kunde boka en tid på VC för vidare utredning om jag ville. Det vill jag inte just nu. Hoppas att det går över av sig själv. Fast nu är jag nästan ännu mer orolig på ett vis. VAD ÄR DET FÖR FEL? Min kropp beter sig konstigt. Idag har jag dock känt mig bra.
Oh well. Jag avvaktar så får vi se vad som händer.
Inatt fick jag något slags melt down. Jag var tvungen att gå ut och gå i natten för att skingra alla tankar som fanns i skallen på mig. Jag gick rakt upp ur sängen, hoppade i kläderna, tog nyckeln och bara gick. Utan glasögon och allt. Jag såg ingenting. Fast det skulle jag nog ändå inte ha gjort för jag var förblindad av tårar. Jag gick, tänkte, grät, kände. Och jag ville inte känna. När jag kom hem blev det nästan värre. Men efter en lång pratstund med Jonas kändes det något bättre. Somnade som en stock och har sovit hela natten.

Jonas vaknade runt niotiden imorse och jag vaknade till och trodde inte att jag skulle orka sova något mer jag heller, men två minuter senare sov jag igen. Vaknade runt halv elva. Det var skönt att ha fått sova ut ordentligt idag.
Jag är nervös idag. Nervös för vad läkaren ska säga, nervös för hur det ska gå med vårt renoveringsprojekt. Ja, orolig helt enkelt.

Jag har inte tid att sitta här just nu, måste göra klart den där källhänvisningen som jag dessvärre inte orkade göra igår, sedan är det dags att göra sig redo för avfärd mot stan. Vi ska hämta tapetbord hos Jonas föräldrar samt handla lite grejer på stuvbutiken innan det är dags att träffa mäklaren. Runt halv tre-tre ringer läkaren. Håll tummarna för att han har något positivt att säga!

måndag 29 juni 2009

Idag hämtade Jonas upp vår bordsfläkt från källarförrådet. Det var inte en dag för tidigt kan jag säga! Fan, vad varmt det har varit inatt. Jag vaknade upp imorse, alldeles klibbig på hela kroppen. Inte ett dugg skönt. Men nu har vi fått upp fläkten och den blåser så skönt på mig nu när jag sitter här och skriver. Sweet.

Som vanligt blir det några avsnitt av Sjukhuset innan jag ska sova. Dessutom planerar jag att ta en redig sovmorgon imorgon. Vore skönt att sova ut ordentligt, har gått upp tidigt i alltför många dagar nu. Jobbigt för mig som är en sjusovare i vanliga fall.
Godnatt, mina vänner.
Pust, stånk, stön.
Nu är jag nästan klar med mitt pluggande för idag. Har bara en källhänvisning kvar att skriva och det är väl lika bra att göra det så det blir gjort det med. Men först måste jag äta något, är brutalt hungrig. Resten av kvällen ska ägnas åt att slappa. Är lite nervös inför morgondagens snack med läkaren, samtidigt som det ska bli skönt att höra vad han säger om saken. Förhoppningsvis känner jag mig lite lättad efter samtalet. Idag har jag mått utmärkt och inte känt av vare sig någon yrsel eller illamående.

Jag kan nästan inte fatta att vi verkligen får nyckeln till den nya lägenheten imorgon! Känns som om vi har väntat så jäkla länge. Roligt ska det bli! Fast jag är lite nervös över det där med tapetsering. Varken jag eller Jonas har gjort det själva förut och man vill ju att det ska se någorlunda bra ut. Tips från erfarna människor som tapetserat mycket mottages tacksamt!

Nu blir det käk.
Idag har jag jobbat. När jag kom hem satte jag mig vid datorn med en gång för att plugga lite. Efter en timme ungefär tog jag en paus och gick ut i solen på balkongen en stund. Sedan planterade jag om en blomma. Fick med mig ett skott från jobbet på en Aloe Vera-planta.

Under tiden jag varit i Motala har en av våra gubbar dött. Det var egentligen inte ett väntat dödsfall, eftersom han inte varit SÅ dålig även om hans hälsotillstånd såklart inte varit tipptopp. Då skulle han inte ha bott hos oss. Fort gick det också. På eftermiddagen hade han varit ute med frugan och druckit saft i solen, 20.10 var han död. De anhöriga var där idag och vi satt och pratade och drack kaffe på balkongen en lång stund. Det är verkligen nackdelen med det här jobbet, när någon dör. Men sånt är tyvärr livet. Vi föds och vi dör, det är det enda vi egentligen vet kommer hända oss alla. Han som dog hade en aloe-växt i sitt rum som frun donerade till avdelningen och hon sa att vi gärna kunde ta skott från den eftersom den blivit så stor. Ska bli spännande att se om jag lyckas hålla den vid liv. Har aldrig haft en sån förut. Dock har jag förstått att den är ganska tålig.

Nu ska jag fortsätta plugga lite till.

söndag 28 juni 2009

Idag då. Vaknade tidigt även idag. Käkade frulle och gick till stranden i någon timme. Jonas drog iväg med bror och hans fru för att spela äventyrsgolf. Sedan var det dags att börja packa ihop oss. Runt lunchtid var vi bortbjudna till Jonas "farmor" och hennes gubbes sommarstuga i närheten, för att äta smörgåstårta. Jag åt pasta, för jag äter ju inte smörgåstårta. Till dessert var det jordgubbar och glass. Supergott! Oj, vad fint det var där i sommarstugan!

Sedan började hemresan i en jävligt varm bil. Jag försökte sova för att slippa känna hur varmt det var. Så förbannat hett. Osis att AC:n skulle gå sönder liksom.

Well. Vi kom hem strax innan 19.30. Skönt att vara tillbaka igen. Nu är jag jäkligt trött känner jag. Hade egentligen inte tänkt skriva de här inläggen idag. Men nu blev det så ändå. Dags att borsta tänderna och lägga sig. Jobb imorgon bitti!

Här satt vi och njöt av frukosten på morgonen.
Lördag. Vaknade strax efter åtta. Skittrött, men hade sovit helt underbart gott under natten. Kände mig sugen på frukost. Illamåendet och yrseln kändes lite bättre. Vi gick upp och gkorde oss klara och gjorde iordnign frukost som vi tog med oss ut i trädgården. Supermysigt. Fast det var tidigt var det redan varmt ute. Vi hade en sjuhelsikes tur med vädret under helgen! Efter frullen var det "fria aktiviteter" och sedan skulle det vara samling klockan 17.00 igen vid huset. Nästan allihop drog till stranden där vi spenderade någon timme. Jag badade inte för vattnet var INTE varmt.

Man kan nästan tro att man är utomlands när man ser den här bilden. Om det inte vore för träden i bakgrunden som inte ser särskilt exotiska ut.

Vårt hus i dagsljus.

Efter badandet och solandet var det dags att bege sig in mot Vadstena och kolla in klosterkyrkan där. Jag och Jonas åkte med Johan, Jossan och Malte. (Skönt med AC) När vi kom dit var det vigsel i kyrkan. Typiskt! Så vi kunde ju inte gå in. Vi väntade dock tills ceremonin var slut och alla gäster lämnat kyrkan och sedan gick vi in och tittade. Kyrkan var mycket gammal och mycket stor. Fin. Fast jag är inte sådär överförtjust i kyrkor. Fast de är fina att se på, indeed. Heliga Birgitta hade ett finger med i spelet vid uppbyggnaden av kyrkan, fast jag är inte riktigt säker på hur. Vi gick även runt och kollade in ruinerna av det gamla klostret som funnits där. Jag hade aldrig varit i Vadstena och där var det supermysigt. Kullerstensgator och många gamla hus. Jättecharmigt

Vadstena, alldeles vid vattnet.

En park i Vadstena, i närheten av kyrkan.

The church från baksidan.

Inuti kyrkan. Massa läskiga Jesusfigurer på kors. Tycker de känns så hyperreligiösa på något vis. Sånt gör mig rädd.

Här fanns även en Tankebok där man kunde skriva. Jag funderade en sväng på att skriva om min önskan att få ett barn, men samlade mig och kom på att jag inte ens är religiös och därför lät jag bli. Nu ångrar jag mig lite.

Efter besöket i Vadstena åkte vi vidare. Vi hade nämligen hört ryktas om en mysig gård på landet, ca 6 kilometer utanför Vadstena som hette Stubbegården och som serverade diverse lättare mat samt kakbuffé. Ja, ni läste rätt. KAKBUFFÉ. Det är precis som det låter. En gigantisk buffé med all you can eat-diverse bakverk! Ett riktigt frossarställe! Det fanns allt från wienerbröd, kladdkaka, nötmaränger till äppelmazariner, budapestbakelser och päroncheesecake. Alltså, tänk er typ alla pajer, tårtor och bakverk ni vet gånger tio! En riktig dröm för frossaren. Jag bestämde mig dock för att inte frossa något. Tyckte inte jag behöver spä på den här kroppshyddan ytterligare med extra kilon. Många av de andra åt dock. Ojoj, så mätta de var sen kan jag säga! Det låg verkligen jätemysigt. Mitt ute i bushen.

Här inne fanns olika aktiviterer.

Det supermysiga huset som serverade kakbuffé.

Öppna landskap.

Sedan bar det av hemöver igen. Där var det dags att börja göra sig fin inför kvällens festligheter. De båda 60-åringarna skulle firas på kvällen. Efter att ha slålat i bubbel fick vi ställa upp oss framför huset och damen som ägde stället tog bilder på oss så vi skulle ha som minne från kvällen. Sedan gick vi tipspromenad i trädgården. Det var kluriga frågor om de båda. Riktigt trevligt! Och sedan var det äntligen dags för middag! Bordet var bokat i en restaurangt som låg nere vid stranden, bara ett stenkast från vårt hus. Mycket praktiskt. Till förrätt fick vi massa tapas. Det var supersmarrigt! Till huvudrätt fick man välja på grillade kycklingklubbor med tzatsiki eller fisk & skaldjursgryta. Jag valde såklart kycklingen. Till dessert fick vi vaniljpannacotta med fruktsallad. Det var jättemysigt att sitta där och se solen gå ned över vattnet och njuta av god mat och gott vin.


Vi skålade i bubbel.

Tapas till förrätt.

Vitlöksbröd.

Min tapastallrik.

Huvudrätten.

Pannacottan.
Även denna dag blev tidig för oss. La oss nog runt 23.30 ungefär. Nöjda, mätta och glada.
Vi bodde så fantastiskt fint. Ett stort, mysigt hus som var omgjort till vandrarhem. Det låg alldeles intill vattnet och den fina strandpromenaden som följer längs med hela strandkanten. Jag blev helt sugen på att öppna ett eget litet Bed & Breakfast.
Vi kom fram runt halv sju-tiden ungefär. Då fick vi våra rum och släpade med oss packningen dit, sedan åkte vi till affären för att handla lite smågrejer innan vi satte oss och åt en jättegod pastasallad som Sara & Magnus hade gjort, följt av kladdkaka med glass som Jonas hade fixat.

Vi gick en sväng runt området och kollade in stället. Även en liten tur till stranden. Man blev alldeles betagen av det vackra. Det blev en lugn kväll och vi la oss tidigt.

Puss på stranden.

Solnedgång.

Det mysiga huset som vi bodde i.


Hej igen, mina vänner! Och tack för alla kommentarer! Alltid lika kul att komma in och se alla kommentarer som trillat in. :)
Nu är jag tillbaka från en underbar helg i Motala. Helt underbart har det varit. Vi har softat och tagit det lugnt och laddat batterierna. Precis vad jag behövde. Lite ny energi. Dock har jag varit superallergisk hela helgen och den där jäkla receptfria skiten funkar inte ett dugg längre. Berättar mer om vår lilla minisemester när jag fått in bilderna i datorn. Nu är jag trött och det känns skönt att vara tillbaka hemma. Det har ju varit runt trettio grader idag och jag kan säga att det nog var närmare fyrtio i bilen! OLIDLIGT.

Yrseln har varit bättre under helgen. I fredags mådde jag dåligt på jobbet och även när jag kom hem. Var lite orolig för att åka bil i flera timmar men jag satt fram så det gick bra. Framåt kvällen blev det lite bättre och under lördagen var det rätt okej. Idag har jag knappt känt någonting, bara illamående. Litegrann. Konstigt det där. Well, jag ringde iallafall till endokrin & diabetescentrum i fredags för att boka in en telefontid med min läkare och jag fick en nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad han har att säga om saken. På jobbet spekuleras och skvallras det tydligen hejvilt om att jag är gravid. Det gör mig både ledsen och arg. Jag ÄR inte gravid! Jag önskar att jag var det men icke. Orkar inte hålla på och berätta för alla om min hypofystumör heller eftersom det inte är säkert att den har något med mitt illamående att göra.

Ja, det är väl ingen som har missat att The King of Pop är död. May he rest in peace. Michael var min och syrrans favvo när vi var små faktiskt.

Imorgon jobbar jag en korttur till 13.00 och sen är jag ledig i tre dagar. Hur lyxigt som helst. Då ska det grejas som attan i nya lägenheten!

torsdag 25 juni 2009

Jag mår pyton just nu.
Jag har ju varit fri från yrsel och illamående nu i en vecka eller något, men under kvällen kom det tillbaka. Trodde jag skulle svimma nästan på jobbet förut. Och nu känner jag att det kommer några riktiga snurr i skallen ibland och det känns som att jag ska ramla ur sängen. Skitobehagligt! Hoppas det har gått över tills imorgon för då ska jag upp tidigt och jobba, och sen åker vi ju iväg till Motala nästan direkt efter det. Fan, att det aldrig kan vara lugnt någon gång! Men ja, jag får nog snart ta och ringa min läkare och konsultera. Tänkte vänta tills jag tagit proverna i juli och fått svar på dem först, men fortsätter det såhär så kan jag lika gärna ringa honom för det går ju inte att må såhär och jobba.

Ja, mina vänner. Nu kommer ni inte att höra något för mig på ett tag eftersom jag åker bort över helgen. Orkar inte skriva något mer nu heller. Måste försöka sova. Fast jag är rädd att det känns värre om jag lägger mig ned. :(
Ha det bra så hörs vi när jag kommit hem!
Jag ringde till jobbet i hopp om att de skulle ha hittat den där. Men icke. Mitt mod sjönk. Mamma kom hit och hjälpte mig leta. Jag kröp runt och snyftade på golvet och kikade under saker och ting. Ingen ring. Mamma rotade överallt. Ingen ring. Vi hade precis börjat ge upp när mamma stelnar till och tittar rakt mot bokhyllan i vardagsrummet. Hon stegar dit och känner ovanpå. Och där låg den fanimej! Vilken lycka, vilken lättnad!

"Hur visste du att den låg där mamma?" sa jag.
"Jag vet inte. Nånting bara sa mig att den gjorde det... Usch vad obehagligt!" svarade mamma och rös till. Sedan stelnade jag till. Hur FAN har ringen hamnat där? Jag har då inte lagt den där. Varför skulle jag göra det liksom? Hyllan är lika hög som jag är lång och jag ser inte om det ligger nånting på så varför skulle jag lägga den där av alla ställen? (Jag brukar fuska med dammtorkningen där till och med bara därför att jag ändå inte ser skiten, alla som är över 1,60 gör det dock däremot.) Jag kan nästan svära på att jag INTE har lagt den där, men helt säker kan jag förstås inte vara. Det känns bara inte särskilt troligt. Visst, jag duschade imorse och tog förmodligen av den när jag skulle smörja in mig. Minns det inte, men det är ju sånt som går av bara farten. Min bodylotion stod som vanligt på samma ställe i badrummet så varför skulle jag gå ut i vardagsrummet, naken, och lägga ringen på bokhyllan? Nä, jag köper det inte.

Min teori är att det är någon som velat jävlas lite med mig. Få min uppmärksamhet. Eller kanske lära mig en läxa. Jag tror att det är någon från andra sidan som "flyttat" ringen. Det låter kanske helt sjukt, men jag tror verkligen det. Som jag tidigare nämnt så vet jag att jag har nära och kära som gått vidare till andra sidan, runt omkring mig. Kanske vill de ge mig en tankeställare att jag ska ta mitt förhållande på allvar, eller att jag ska uppskatta förhållandet mer? Eller något liknande. Mitt i all stress och panik spom nyligen rådde här känner jag mig just nu helt och hållet lugn på ett konstigt sätt. Detta var bara ännu en bekräftelse på att de vakar över mig. Det är iallafall så jag väljer att tolka det, sen kanske vissa av er är skeptiska och tror att jag faktiskt själv la ringen på det där konstiga stället. Och för all del, tro det om ni vill. Jag tycker dock min förklaring känns mer trolig.

Nu måste jag verkligen gå och göra mig redo för jobbet.
Jag har tappat bort min förlovningsring! Helvetes jävla skit också!
Jag tar nästan aldrig av mig den. Bara när jag ska diska eller när jag ska smörja in mig efter dusch och då lägger jag den alltid på köksbordet eller diskbänken (vid disk) eller på rullvagnen i badrummet (vid dusch). Där är den inte. Har letat i över en halvtimme nu och hittar den verkligen inte. Känner mig helt naken utan den. Jag har paniiiik! Jag kan inte sluta gråta och dessutom mår jag illa. FAN!

onsdag 24 juni 2009

Jobbandet har gått bra, men det har varit fullt upp hela kvällen och nu är jag så trött, så trött. Och ont i axlar och rygg har jag också. Inte särskilt trevligt.
Jag nyser. Jag nyser tamefan hela jävla tiden. Näsan är rinnande ena stunden och helt täppt i nästa. Och så kittlar det på ett obehagligt sätt i hela snoken. Tror att det är allergin som spökar. Jobbigt är det iallafall.

Det känns tomt nu när inte Jonas är hemma. :( Oj, vad trött jag känner mig. Jag ska inte göra så värst mycket mer idag inte. Påbörjade packandet tidigare idag och tänkte fortsätta imorgon. Och så blir det förstås några avsnitt av Sjukhuset innan bedtime.
Uppe med tuppen idag. Eller inte.
Well, jag gick upp 8.30 och detta enbart på grund av att jag hade en tid hos tandhygienisten kl 9.30. Det besöket gick snabbt, 10 minuter. Allt såg bra ut. När jag skulle gå sa hon, "Vill du att jag ska skicka fakturan? Det blir inte många kronor." Att hon frågade om jag ville ha faktura förstår jag eftersom jag oftast brukar ta det, men det där tillägget om att det inte skulle bli så många kronor kändes onödigt. Det ska bli spännande att se hur mycket den är på.

Apropå räkningar, så har jag precis betalat tre stycken, varav en var på mitt senaste besök hos tandhygienisten, 800 pix. Kul, jävligt kul. Det känns inte speciellt roligt att nästan vara black innan ens nästa lön kommit in på kontot. Och denna månaden har vi ju dubbla hyror också. Fy fan för att behöva oroa sig för pengar alltså.

Jag har fått lite gjort här under morgonkvisten. Bland annat har jag diskat (IGEN), jag förstår inte hur det kan bli så förbannat mycket disk på en dag från två personer! Det ska bli fantastiskt att få diskmaskin i nya lägenheten. Verkligen. Jag har även sorterat lite papper/reklam, vattnat blommor, och gnuggat ren spisen och diskbänken ordentligt. Nu blir det nog till att slappa lite samt äta lunch innan det är dags att bege sig mot jobbet.

Eventuellt börjar jag packa lite också för vi åker ju bort på fredag. Vi ska till Motala, (eller någonstans strax utanför, är inte riktigt hundra) för Jonas päron, mor och styvpappa, fyller 60 år båda två och därför har barnen gått samman och bjudit dem på en liten weekendresa. Ett helt vandrarhem är bokat till oss eftersom alla Jonas syskon (på mammas och styvfars sida) + familjer ska med så vi blir runt 20 pers, plus minus någon. Det ska bli fint väder också, så det passar ju utmärkt att åka till helgen! Det ska bli jättetrevligt. Jag ska dessutom övningsköra dit. Anledningen till att jag måste börja packa idag, eller senast imorgon, är att jag jobbar kväll även på torsdag och sedan dag på fredag, men på fredag drar vi praktiskt taget direkt när jag slutat och därför hinner jag inte då. Och sen vet vi ju hur det brukar gå när jag packar. Oavsett om jag ska vara borta i två dagar eller två veckor är det så svårt! Och det tar tid. Så det är lika bra att börja tidigt.

Underbart väder är det idag! Tråkigt nog har jag inte möjligheten att njuta av det eftersom jag ska jobba hela eftermiddagen/kvällen. :( Kanske går ut på balkongen och sätter mig i skuggan en stund innan det är dags för avfärd.
Ikväll när jag kommer hem är lägenheten tom. Jonas ska sova i stan hos sina föräldrar. Han är nämligen där nu och grejar. Målar huset, för att vara mer exakt. Och ska göra det även imorgon och då kände han att han lika gärna kunde stanna inatt eftersom jag ändå jobbar kväll. Tomt kommer det att bli när det är dags att sova. Men det får gå!
Nu måste jag avrunda, det börjar bli en hel jäkla novell det här!

tisdag 23 juni 2009

Det bor en hel jävla måsflock här utanför. Just nu håller en av dem på och gapar och skriker som besatt. Även om det bara är en så ekar det i huvudet. Det liksom skär i öronen. Jag blir vansinnig på måsjäveln snart! Hur fan ska man kunna koncentrera sig på att plugga när han låter som en skadeskjuten psykiskt sjuk fågel med utvecklat skrikberoende?

Annars brukar flocken skrika mestadels på morgonen, ibland på kvällarna också, men allra oftast på morgonen. Ungefär från att solen har gått upp och framåt. Underbart ljud att vakna till klockan fyra på morgonen. Undrar just om de fått barn än? De brukar få det runt den här tiden väl? Förra året var de helt crazy när man skulle cykla till jobbet. De anföll så fort man kom inom synhåll. Tänk er mig, fågelrädd, sömndrucken på en vinglig cykel, med ett paraply i ena handen och gallskrik och långa svordomsramsor med en måsmamma och en måspappa ovanför skallen som försöker DÖDA mig! Inte kul alls. Jag brukar skrika ungefär såhär: "Låt mig vara jävla måsjävel! Jag skiter väl i era jävla äckliga ungar! Aaaah! (Blir anfallen) Helvete! Måsfan! Stick!" And so on.

Jävligt obehagliga djur det där. Och man tycker ju att de kanske inte borde föda barnen vid ett lägenhetshus där det bor människor och sedan låta ungarna gå runt cykelställen och pipa. Vad ska man göra liksom? Man måste ju kunna röra sig utomhus för bövelen. Förra året fick jag och Jennie springa till varann när vi skulle umgås. På liv och död. Ni är vattenfåglar, fatta det!
I år har jag inte sett några duniga, runda fjunbollar ännu. Rätt söta är de, bebisarna, med sina små runda kroppar och pipiga röster, men mamma mås och pappa mås är inte roliga att ha att göra med.

Nä, nu kom jag av mig lite. Plugg var det ju.
Med mina mått mätt har vi fått mycket gjort idag faktiskt. Först pluggade jag ju hela förmiddagen, sedan ett snabbt besök på ICA för att sedan bege oss vidare mot banken där vi skulle fixa en postväxel inför betalningen av lägenheten. (Vi fick förresten flytta datumet så vi får nyckeln på eftermiddagen den 30:e istället! Yei!) Sedan traskade vi hemåt för att käka lunch och tvätta. Vi satt ute på balongen och åt och det var så varmt och skönt även om inte solen riktigt hade letat sig dit ännu. Mycket tvätt var det också. Det blev fyra maskiner så det tog sin lilla tid.

Medan vi väntade på att få slänga tvätten i tumlaren passade jag på att diska ett diskställ och senare diskade även Jonas ett. (Ja, vi hade mycket disk, ok!)
Jag satte mig sedan en stund ute på ballen och kopplade av och bläddrade i en tidning. Jonas gick till Robin för att kolla på fotboll och jag påbörjade dagens middag, färskpotatis och fiskgratäng, och slängde mig i duschen medan den var i ugnen. Nu har jag nästan precis avnjutit maten och ska fortsätta med mitt pluggande en liiiten stund till. Man orkar inte hur mycket som helst liksom. Imorgon ska jag dessutom upp tidigt för jag ska till tandhygienisten och sedan jobbar jag kväll. Det är fullt upp just nu!

Egenpåhittat recept på fiskgratäng med bland annat spenat, lök, grädde och ketchup. Supergott faktiskt!

Utsövd idag! Vaknade runt tio och kände mig ganska pigg.
Nu har jag suttit och pluggat i tre timmar och ska strax göra mig iordning för dagen. Har lite ärenden som ska uträttas och sedan är det tvätt som ska tvättas. Eventuellt pluggar jag lite mer ikväll. Vore skönt att få klart skiten någon gång.

måndag 22 juni 2009

Jojo! Maten blev smarrig minsann. Ett tag trodde jag nästan att jag befann mig i Grekland. Saknade dock saganakin, bland annat. Men med lite chicken souvlaki, bröd, hemmagjord tzatsiki, grekisk sallad, oliver och lite grillade grönsaker kommer man långt! Jag var till och med så duktig att jag skalade gurkan till salladen, precis som de gör i Greklandet.


Grekisk tallrik.

Grekisk sallad.

Tzatsiki.

Skitgoda oliver.

Det bästa är att det finns skitmycket oliver kvar till mig att "snacka" på eftersom inte Jonas tycker om det. Sweet. Dessutom blev det mat över så vi har till lurre imorgon. :D
Jag känner mig helt förkyld! Eller är jag allergisk tro? Jag vet att det brukar vara ungefär runt den här tiden på året som min allergi yttrar sig och bryter ut. Dock känner jag att jag har ont i halsen också och det är ju inte ett allergisymtom. Jag har druckit echinagard hela dagen idag i hopp om att det inte ska bryta ut nån jäkla förkylning. Det smakar inte direkt hallonbåtar. Det smakar maskros. Ungefär varannan timme har jag hällt i mig skiten. Sedan klockan sju imorse har jag hållit på så det blir ju x antal gånger. Hade dessutom i mycket vitlök i tzatsikin för att försöka förhindra en eventuell förkylning. Jag vill INTE bli sjuk nu när vi ska åka bort till helgen och det ska bli varmt och fint väder. INTE!

Nu ska jag kolla på.... just det, "Sjukhuset"! Imorgon ska jag ta mig en välförtjänt sovmorgon och sova toklänge.
Nu känner jag mig lite piggare faktiskt. Har suttit ute på balkongen i någon timme och jag tror att solen var bra för min själ.
Vi är i full gång med att förbereda kvällens middag här. Idag blir det "Back to Greece!" Lite grekiskinfluerad food på menyn alltså. Jag återkommer senare med en rapport om hur det smakade om det är såpass gott att det är värt att återberätta. Jag kan säga att jag är hungrig som en varg och sjukt sugen på mat i nuläget.

Imorgon är jag ledig. Då ska jag tvätta. Jag har fortfarande inte tvättat sen jag kom hem från Kreta. Latheten tog överhand. (Skäms på mig!) Jag ska även se om jag orkar plugga lite. Kanske. Eventuellt ska jag bara slappa. Vi får se.
Jag mår inte bra idag. Det märks på mitt humör. Jag är på uruselt humör verkligen. Men så är det. Håller man saker inom sig och tar på sig masken och tvingas vara glad, klämkäck och hurtig på jobbet, en dag som man känner sig precis tvärtom, ja, då kommer det tillbaka och biter en i arslet sen. Masken faller av. Jag är inte ett dugg klämkäck idag. Jag är ledsen och jävligt grinig. På allt. Inte ens flytten känns rolig längre. Jag kommer ändå inte hinna/orka vara där så mycket som jag skulle vilja. Det känns inte ett dugg kul.

Plus att vi får nyckeln sent som fan den 1:a. Jag är TRELEDIG enda gången på hela sommaren den 30:e, 1:e och 2:e. Skitbra tyckte jag, och tänkte att vi kanske kunde kirra nyckeln redan den 30:e så vi kan påbörja operation omfixning pronto. Idag fick vi brev från mäklaren där det stod att vi skulle komma till stan och hämta nyckeln 16.30 den 1:e. Halvjävlafem! Då har ju hela den dagen gått redan och inte hinner man greja något då inte. Skitsur för det är jag. Känns som om jag lika gärna skulle kunna jobba den sista och första i så fall.
Just nu skulle jag bara önska att vi kunde flytta in direkt och allt skulle vara fixat och trixat redan. För jag orkar fan inte. Jag har tappat sugen.

Jag är så trött på allt. Så jävla trött.

söndag 21 juni 2009

Ojojoj, vad gott! Och så enkelt sen. Pesto är helt underbart verkligen! Nä, nu ska jag slicka tallriken ren och sedan göra mig redo för horisontalläge.
Later.


Nu har jag precis klivit innanför dörren här hemma. Jag är helt jävla slut. Det är jobbigt att göra delad tur, särskilt på den våningen som jag varit på under hela helgen. Imorgon ska jag göra en avstickare till min hemmavåning, wee! Sedan följer ytterligare tre dagar på den jobbiga våningen innan jag börjar ordentligt på "min" våning. Det ska bli såå gött! Nog för att det är väldigt jobbigt och tung belastning där också, men inte riktigt lika, plus att jag trivs så himla bra där också. Nu har jag iallfall bara en dag kvar och sedan är jag ledig en hel dag! Då ska jag förmodligen plugga och påbörja packandet av lägenhet.

Idag har det varit finfint väder. Något jag dessvärre inte har kunnat ta del av eftersom jag jobbat hela dagen. (Och sovit.) När jag kom hem mitt på dagen hann jag knappt lägga mig ned innan jag somnade och sov i två timmar. Det hjälpte inte det minsta, jag är lika trött ändå. Nu verkar det äntligen som om det fina vädret är på gång riktigt och jag hoppas på en riktig värmebölja till helgen då vi ska åka bort.

Nu ska jag äta kvällis, pasta med pesto och fetaost. Det lär bli några avsnitt av sjukhuset ikväll innan det är dags att sova också. :)

lördag 20 juni 2009

Nu tror ni väl att jag somnade sött som en liten kattunge innan klockan slagit 22.00. Jag kan meddela att så icke var fallet. Jag hamnade framför Sjukhuset, och kollade säkert på tio avsnitt. Jag skojar INTE. Det är typ världens bästa serie! Många underbara, ödmjuka människor (Mest JOEL) och dessutom lär man sig endel. Skitbra. (Finns naturligtvis vissa riktiga störobjekt också. Ingen nämnd, ingen glömd.) Helt plötsligt blev jag jättepigg och skulle ha kunnat kolla hela natten. Det gjorde jag självfallet inte. Bara till klockan var strax efter 01.00. Det kändes okej igår, mindre okej imorse när klockan ringde. Idag har jag varit skittrött igen. ÄR fortfarande skittrött förresten. Hade planerat att lägga mig och sova en stund när jag kommit hem från jobbet (slutade 14.00) men mamma ringde och Robert ringde och Jonas fixade pastasallad och jag var hungrig. Huxflux var klockan efter 16.00. Känns lite sent att lägga sig och nappa då på nåt vis. Tänkte istället ta kvällen tidigt idag. Det brukar låta så men oftast inte bli så av någon konstig anledning.

Imorgon jobbar jag delad tur och då ska jag verkligen hem och sova på mina timmar, så oavsett om jag lägger mig tidigt eller sent ikväll så behöver jag bara hålla mig vaken till 13.00 imorgon och sen kan jag sova. (Nåja, 13.15, jag vill ju gärna komma hem innan jag somnar. Skulle inte vara så käckt att somna på cykeln på vägen liksom. Hinthint LINA ;P. För er oinvigda; Ja, hon har lyckats med den bedriften.)


Vem skulle inte vilja bli undersökt av Joel?
Det där kom ut fel. Jag menar bara att han är så himla duktig. Och snäll. Och trygg. Och pedagogisk. Kolla bara på hans snälla ögon och genuina leende. Jag tror att han är en av världens snällaste människor faktiskt. Jag älskar Joel.

fredag 19 juni 2009

Japp, då är jag placerad ordentligt i sängen. Med avtvättat fejs, byxlös och brillor i stället för linser, har jag verkligen krupit ned i sängen ordentligt. Tänkte kolla om det finns någon kul serie att se på nätet. Tips?
Finns det inget som verkar okej kanske jag läser lite istället. Nu väntar jag bara på att Jonas ska servera mig någon form av kvällsmat, exempelvis te och mackor eller nåt. Sen är kvällen perfa. :)
Jaha. Idag är det då midsommar. Det känns verkligen inte som det. Delvis för att det är för kallt ute, men mest för att det inte ens har varit någon sommar än. Och nu ska det alltså vända och bli mörkare igen? Hemska tanke! Well, jag är iallafall glad över att vädret har varit hyfsat även om det gärna kunde få vara 10 grader varmare också.

Kom precis hem från middagen hos Sanna. Det var mycket trevligt! Och mycket god mat. Hon hade varit så himla duktigt och lagat massa olika saker och bjöd på många läckerheter; pastasallad med kyckling, köttfärspaj, laxknyten, en rulltårta med spenat och soltorkad tomat, marinerade vitlöksklyftor och till dessert fick vi massvis av färsk frukt (däribland svenska jordgubbar!! Oj, vad goda de var) som serverades med diverse tillbehör, vaniljglass/vaniljsås/chokladpudding. Supersmarrigt. Den där rulltårtan med spenat och soltorkade tomater var helt fantastiskt god! Jag måste få receptet på den. Jättekul har det varit iallafall! Nu är jag dock trött. Mycket trött.

Ja, vi åkte ju raka vägen från mitt jobb och in till stan. Det har varit en rätt så jobbig dag på jobbet idag. Just den här avdelningen är alltid mer eller mindre jobbig eftersom det är 7 av 10 matningar som tar tid och ganska skruttiga tanter och gubbar som behöver mycket hjälp, men idag var det extra jobbigt. En tant satte nämligen frukosten i halsen imorse. Bokstavligt talat. Vi fick göra heimlich på henne x antal gånger, först när hon satt i sin stol, men det hjälpte inte så vi fick försöka ställa henne upp och göra det istället. Det var tungt. Tanten i fråga hade satt i halsen big time och var vid det här laget blå i ansiktet! Nu började vi känna lite smått panik. Hon tuppade av och då kände vi att fan, nu är det nog kört. Men vi fortsatte lite till och plötsligt började det komma ut mat ur munnen på henne, hon vaknade till och började sakta men säkert få tillbaka färgen i ansiktet. Det gick bra till slut och senare under dagen var hon pigg och pratade på som vanligt. Men jävlar vad nära det var att hon strök med där alltså! Riktigt obehagligt faktiskt. Nu har jag megajävla ont i ryggen efter att ha stöttat upp hela hennes kroppstyngd (Med hjälp av arbetskamraterna). Ont som fan gör det.

Skulle egentligen ha följt med Jossan, Johan och Malte (Jonas syster + karl & bebis) hem till dem en sväng efter middagen på sommaro, men vi kände att vi inte orkade. Lite trist, men just nu känner jag att det var rätt val. Är helt slut nu när jag satte mig här känner jag. Det lär bli sängen tidigt. Jag skulle kunna lägga mig nu. Fast det ska jag inte.
Jag har övningskört fram och tillbaka och det gick bra.

Jag och Jonas ska eventuellt se en film ikväll om vi orkar. Just nu känns det inte riktigt som det. Är dyngtrött verkligen. :( I vilket fall som helst så blir det sängen tidigt. Jobbar lördag, söndag och måndag nu. Dagturer allihop, förutom söndag som är en delad, dvs både en dagtur och en kvällstur. Jippi. Nä, nu ska jag inte vara sån. Det är skönt att jobba dag. Men det är också skönt med sovmorgon emellanåt. ;)

Japp, jag har redan grisat ned mig i sängen med täcket över benen, tre kuddar bakom ryggen och datorn i knäet. Gött.

torsdag 18 juni 2009

Tack för era fina kommentarer. Det värmer.

Vi har varit i stan hela dagen känns det som. Kom hem runt halv åtta ungefär. Vi har köpt tapeter till hallen, golv till hallen, fondtapet + färg till vardagsrummet, en stor hink med vit färg till diverse olika ytor och även en våtrumstapet-färg till badrummet. Och lite tapetlim, rollers, penslar och annat. Tänkte att vi skulle få låna tapetkniv, bord (?) och andra nödvändigheter av handyman Larsa om han har det.

Nu återstår tapeter till stora sovrummet och till köket, samt golv till sovrummet. Och fönsterhyllor till alla rum. Var köper man såna? Och lite annat smått och gott. (Garderob, tv och spis bland annat.) Känns dock skönt att man har lite grejer hemma nu så att det bara är att sätta igång och måla/tapetsera/lägga golv den dagen vi får nyckeln, vilket är den 1 juli. Jag är dessutom LEDIG då i två hela dagar så jag kan greja som fan! Sweet.

Soffköpandet gick det sådär med. Jag hittade en soffa som jag gillade, till ett bra pris dessutom. Jonas var mer tveksam. Han tyckte den var fin, men ville inte köpa första bästa. Jag blev sur. Ville ju att vi skulle fixa så mycket som möjligt idag. Men det hinns väl.

Hittade inga jobbskor så jag får väl gå i mina tills de går sönder helt och det inte går att gå i dem längre. Fan. :( Inte särskilt bekvämt.
Vi var även in på Willys en sväng. Det var en otrooligt osmart idé. Dagen innan midsommar och 83000 människor som storhandlar. Jonas blev otålig i kassakön och kom på den briljanta idén att skaffa en såndär självscanningsgrej. Vi har tänkt göra det länge men det har liksom aldrig blivit av. Nu kände vi båda två att det var exakt rätt tid och tillfälle. Sagt och gjort, vi klev ur kön och började scanna. Underbart snabbt och smidigt! Varför har vi inte gjort det tidigare liksom?

Jag har kört, och jag har kört bra. :)
Imorgon har jag bytt tur så istället för att jobba midsommaraftonskväll jobbar jag dagen. Slutar klockan 14.00 och då kommer Jonas och hämtar mig för vi ska till Sanna, Jonas söta lillasyster, som ska bjuda oss på mat. Icketraditionell midsommarmat står på menyn. Hon är ensam hemma i det stora huset, eftersom päronen är på semester på Sardinien och därför kände hon att hon hade lite ansvar att bjuda på mat. Men det är nog inte bara att hon känner att hon måste, hon tycker nog att det ska bli roligt också. :) Alla Jonas syskon kommer så det blir nog trevligt!

Sedan väntar ytterligare TRE TIDIGA MORNAR med jobb. Alltså blir det sängen tidigt under helgen. Och idag också för den delen. Är skittrött. Ska ta mig en kvällsmacka (olivbröd med tomat, gurka och chevré, mmm) och lite varm oboy och sedan krypa ned. Det har varit en lång dag.
Idag är en ny dag, vilket innebär nya tag. Och förträngning av tankar från gårdagen.

Riktigt skitväder är det. Det blåser och regnar som fan. Men det gör inte mig något. Vi ska till stan snart. Kolla på soffa, tapeter/färg samt ett par nya jobbskor till mig. Ett par jävligt billiga. De jag har nu har nämligen spruckit i sulan så jag är verkligen i akut behov av ett par nya. Men inga dyrgripar då kontot skriker av tomhet. Jag ska övningsköra tänkte jag.
Ont i magen har jag också, men det ska nog gå bra ändå.
Återkommer kanske senare med en update.

onsdag 17 juni 2009

Och när man tror att det inte kan bli så mycket värre så blir man varse att det visst kan det. Lagen om alltings jävlighet. Den är en trogen, men objuden och illa omtyckt vän i mitt liv.

För att bli jävligt personlig. Jag har gått runt och känt mig konstig ett tag. Ja, ungefär sedan min födelesedag faktiskt. Jag har mått illa, haft ont i magen och varit yr i knoppen till och från. Främst på morgonen. Under dagen brukar det gå över men ibland händer det att det kommer tillbaka på kvällen igen. Skitmysko.
Jag har varit lite orolig för att det kan ha något med min hypofystumör att göra, att den har växt till tennisbollsize eller så, (You know me, hypokondrikern.) men har i smyg hoppats att det kanske skulle vara så att jag faktiskt gått och blivit på smällen och att det av förklarliga skäl lett till att jag känt mig så konstig. Symtomen skulle mycket väl kunna vara gravidsymtom. Jag har hoppats, hoppats hoppats, och vid några tillfällen nästan trott att det verkligen är så. Har vi lyckats med bedriften att bli gravida?! Ska vi få bli en av alla de som har fått äran att få uppleva denna lycka? Kanske är det vår tur nu. Äntligen. Så har mina tankar i smyg gått. Jag trodde kanske inte att jag var gravid men jag har hoppats så mycket på att jag skulle ha ett litet frö någonstans därinne och att det är därför som jag mått så dåligt. Att jag skulle slippa oron på vad det är som gör att jag mår som jag gör. Mamma tror att det kan vara psykiskt. Det tror inte jag.

Idag kom smällen. Jag var inne på personaltoan på jobbet för att byta om till normala kläder och sedan gå hem.
Jag passade på att tinkla. Bam! There it is. Mensen.
Något inom mig dog lite. Jag satt på toaletten, med byxorna neddragna. Ensam på jobbet. Jag slog händerna för ansiktet och brast i en tyst, lätt gråt där tårarna bara rann ned för kinderna på mig. Ändå kändes den avgundsdjup. Tyst och avgrundsdjup. Jag visste att jag var tvungen att samla mig. Jag skulle ju för tusan ner och lämna rapport till nattpersonalen. Sagt och gjort. Jag pressade samman käkarna, bet mig själv i kinden tills det gjorde skitont, torkade tårarna och klistrade på ett leende och gick. Jag lyckades till och med kallprata lite. Inte visste jag att jag hade sådana skådistalanger inom mig.

När jag nästan var hemma satte någon på kranen igen. Jag såg nästan inget genom tårarna. Kom hem och kastade mig i famnen på Jonas som stod och diskade. Sedan låste jag in mig på toa några minuter. Nu sitter jag här. Ledsen som fan. Med spänningshuvudvärk igen.
Jag trodde väl inte att jag skulle ha sån jävla tur att det hade tagit sig och att jag egentligen var gravid. Men oh, vad jag hoppades. Önskade. Och när man får det så svart på vitt att det inte är så, ja, då blev det så jävla brutalt. In your face, liksom!

Jag fattar inte att den biologiska klockan kan vara så stark. Jag skriker efter ett barn. Hela min kropp skriker efter ett barn. Jag skulle göra vadsomhelst. Min längtan efter en avkomma är nästan absurd. Jag känner mig inte hel riktigt. Inte innan jag får mitt barn. Men det lär väl dröja. För med den här jävla sjukdomen som jag har (som gör att det blir svårare att bli gravid) och med besök av Fru Mens varje månad känns det så långt bort.
Vi har inte försök länge. Inte alls. Och jag vet att det kan ta upp till ett år. Ibland längre. (Tro mig, jag vet typ allt.) Detta för normala par som inte har risk för att ha svårare att bli gravida. Men nu tycker jag att det kan bli min tur. Nu vill jag byta ut besöket från Fru Mens till ett besök av Herr Stork. What to do? :(
Utsövd och utvilad. Sweet.
Känns lite bättre idag. Lite. Vill inte tänka på jobbiga saker just nu.

Nu blir det lunch och sedan jobb hela långa dagen.
Later!

tisdag 16 juni 2009

Jag har alltid skrivit dagbok. Så länge jag kan minnas. Men inte nu längre. Jag har massvis av gamla dagböcker liggande någonstans. Jag hade det så jävla jobbigt under en period (ja, jag har haft flera längre uppehåll av olika anledningar och orsaker, men inte så långt som nu) att jag inte klarade av att skriva. Annars har alltid skrivandet hjälpt mig. Jag har kunnat skriva av mig en massa känslor, grinat och mått lite bättre efteråt. Skrivandet har varit min terapi. Min personliga psykolog. Men i det här fallet så klarade jag inte av att skriva. Det var för smärtsamt. För jobbigt för att bli påmind. Jag orkade inte älta och tänka på det genom att skriva om det.

Det är snart tre år sedan jag slutade skriva helt. Jag saknar det fruktansvärt ibland. Men jag vet att jag inte är redo att börja igen. Inte än. Jag skulle fortfarande inte klara av att skriva om eller beröra vissa saker utan att jag skulle rasa samman. Och jag vill inte återuppta dagboksskrivandet och lämna ett stort hål om vad som hänt i mitt liv under en lång tidsperiod. Det skulle ju vara att förtränga. Förneka. Glömma. Och det går ju inte. För saker och ting har ju hänt oavsett om jag väljer att skriva om det eller inte. Det kommer jag inte ifrån.

Jag har ju bloggen där jag skriver. Men den är ju inte direkt skitpersonlig. Jag tömmer inte ut alla mina känslor på en skärm, även om jag visar mycket bilder och har med allmänna vardagstankar i den. Ibland saknar jag bara att få ventilera mina innersta tankar. De tankar som jag inte vill delge någon annan. De tankar som jag ofta tänker men inte vill uttala högt eller prata med någon om eftersom det gör för ont. Jag är en riktig tänkare. På gott och ont. Jag tänker alldeles för mycket och analyserar sönder saker.

Egentligen behöver jag få skriva för att må bra. Så har det alltid varit. Men jag KAN ju inte längre. Det är stopp. Total skrivkramp. Det finns någon slags spärr som jag inte kan komma förbi. Jag kan knappt ens ta fram dagboken utan att känna hur hjärtat börjar bulta i bröstet. Det låter ju sjukt. Men så är det. Ibland önskar jag bara att så inte var fallet. Dagar som denna. Nu tror ni väl att det är VÄRSTA GREJEN som har hänt. Det är det inte. Inte egentligen. Men det påverkar mig ändå väldigt mycket.

Egentligen är det inte en enda grej som jag tänker på. Det är det som är det jobbiga. Det är många små grejer (och stora) och det är det som gör det så jobbigt. De stora grejerna håller på att äta upp mig inifrån och de små förökar sig och blir fler och försöker tillsammans förstöra mig. Och jag vet att det inte är rätt att kapsla in känslorna inom sig, eller lägga dem i ryggsäcken, för förr eller senare bubblar det över och allt kommer på en gång istället. Det är inte bra. Men jag har fan inget annat val just nu.

Jag har inte tid att förlora fotfästet. Och inte heller orken.

Förlåt mig, för det OERHÖRT deprimerade blogginlägget. Jag var bara tvungen att få ur mig lite.
Jobbdagen har gått bra. Hade dock hemska problem med att sova inatt, vilket ledde till att jag varit väldigt trött. Som tur är har jag bytt bort min dagtur imorgon mot en kväll så jag får lite sovmorgon. Det ska bli skönt.

Cyklade hem till syrran efter jobbet och har nästan precis kommit hem. Vi hade inte setts ordentligt på en evighet så det var underbart att få träffas och prata. :) Vi hinkade i oss massvis av te, Mango/Peach, som för tillfället var mitt favvo-te när jag träffade Jonas. Han hade varit så jävla söt och köpt hem det téet bara för min skull när jag var och hälsade på honom i Lund för första gången. Därför har jag haft massa varma och bra känslor inom mig och tänkt tillbaka på den tiden när jag smuttat på denna gudomliga dryck.

Idag har jag fått reda på en tråkig sak. Jag gillar inte dåliga nyheter. Jag orkar inte med det just nu. Det är redan för mycket saker att oroa sig över för tillfället. Jag har både ont i magen och spänningshuvudvärk nu bara för det. :( Varför kan man inte bara få må bra och slippa ångest och oro över saker och ting?
En bra grej är iallafall att Jonas håller på och gör wok till oss. Jag har inte ätit sen lunch och är därför megahungrig, men kände att jag verkligen inte orkade ställa mig i köket när jag kom hem och var ledsen. Så Jonas fixar!

Nu ska jag gå och äta och kolla på Family Guy för att slippa tänka för en stund.

måndag 15 juni 2009

Här kommer några blandade bilder från tidigare idag när jag var hemma hos mami i skogen. Dock hann jag inte ta några kort på rådjuren eller älgarna.

Mamis mysiga uterum/inglasade altan.

Ett helt äkta fågelbo.

Här tillbringade jag mina ungdoms dagar. I en barack som ligger på gården och som är omgjord till två rum med en gemensam hall. Jag och syrran delade. Jag hade rummet på höger sida och hon hade det till vänster.

Lummigt och grönt är det på landet.

Ja, gräslök kort och gott.

Här är det små, små purjolökar som är på väg upp.

Tomatplantor.

Ladugårdsväggen. Ja, det är ingen ladugård egentligen. Mer ett slags förvaringsutrymme för en massa saker.

Gullregenet var kraftfullt och vackert blommande som vanligt.






Idag har jag och Jonas varit på banken och fått vårt lån. Sweet! Nu kan vi betala lägenheten också. Längtar så jävla mycket tills vi får nyckeln och tills vi får börja göra iordning och renovera och greja! Inte länge kvar nu. Trist att få dubbla hyror bara. Särskilt just nu när det redan är illa ställt med ekonomin. Men det får väl gå det med på något vis.

Jag har även slängt en massa skräp. Jag förstår inte hur snabbt det samlas nytt! Det är reklam, papper, plast, glasburkar, konserver, you name it! Jag följde med mami hem till henne idag och umgicks lite. Jag övningskörde och det gick finfint. Fick se både en rådjursmamma + kid på mammas gård samt en älgmamma + två helt nykläckta kalvar lite längre därifrån. Visste ni att älgbebisar är röda när de föds? Det visste inte jag förrän idag. Söta var de iallafall.
Mamma hade ett gammalt skavt fönster som jag ska få och göra om till spegel och ha i nya lägenheten. Superfint!

Strax efter fem återvände vi till Grums för vi skulle hämta syrran vid tåget. Hon har nämligen befunnit sig i Göteborg där hon gått två intensivutbildningar inom massage och aromaterapi. Hon är så duktig så! Tror bestämt att jag ska utnyttja hennes tjänster någon dag. Jag har bara blivit masserad på riktigt typ en gång innan occ då var det avslappningsmassage. Minns att det var jävligt behagligt och skönt. Jag och mamma köpte ett fint gratualtionskort och lite bubbel från glasbanken och tog emot Marie med öppna armar. Sedan åkte vi hem till henne en sväng och skålade i bubblet. (Inte mamma då förstås som skulle köra hem sen, men jag och Marie skålade.)

Mamma skjutsade hem mig och sen dess har jag faktiskt inte gjort så mycket. Duschat, käkat mat och kollat på ett par avsnitt av Family Guy tillsammans med Jonas. Och förberett inför morgondagen förstås. Jobbet drar ju igång, så jag har packat jobbväskan och förberett frulle och lurre.

Nu ska jag se om det finns några roliga serier att se på datorn innan jag släcker lampan för idag.
Ciao.
Det tråkigaste med att komma hem till Sverige efter en solsemester när det är skitväder här hemma är ju att den lilla solbrännan man lyckats få bleknar nästan direkt. dessutom har jag redan börjat flagna. Hej då, solbränna. Välkommen blekfis, liksom.
Jag är jävligt imponerad av mina kulinariska färdigheter i köket kan jag säga! Steken blev fantastisk. Alldeles perfekt faktiskt. Och såsen.... Ååh! Orgasmisk! Jag trodde nästan inte att det var jag som hade knåpat ihop den där måltiden alldeles själv faktiskt. (Nåja, med lite hjälp av Jonas som skrubbade potatis och skar grönsaker.) Jag är medveten om att detta kan uppfattas som skryt, det är det också. I allra högsta grad. Okej, middagen bestod alltså av: Fläskstek, serverad med färskpotatis, äppelmos, lite morötter och lök som legat med steken inne i ugnen, samt en gräddsås gjord på skyn. Himmelskt! ;)




Om någon undrar vad jag pysslat med under kvällen/natten nu så kan jag upplysa er om att jag har pluggat. Om någon kände sig osäker menar jag. Nu har jag kommit en bra bit på väg och känner mig inte lika stressad över sommaren längre. Imorgon ska jag försöka att inte plugga något. Däremot ska jag åka hem till mami en sväng och sedan förbereda mig mentalt för jobbet som drar igång på tisdag. Big time! Jobbar tisdag, onsdag, ledig torsdag, sen jobbar jag fredag, lördag, söndag och måndag. Yep, heeeela midsommarhelgen. Så jag behöver då verkligen inte bekymra mig om vad jag ska hitta på under midsommar inte. Som varje år. Tycker jämt jag jobbar midsommar. Ja, i år gör det inget för jag har inga planer ändå. Dessutom blir det lite extra dineros i kassan vilket är jävligt välbehövligt just nu!
Nu är det verkligen dags för mig att sova. Jag måste verkligen försöka vända tillbaka dygnet, pronto! Det är inte bra för mig att vara uppe så sent och plugga.

söndag 14 juni 2009

Jag har faktiskt pluggat hela dagen idag också. Fram tills nu iallafall. Är så jävla trött på lagar (SoL, LSS, HSL mfl) och social omsorg just nu. Därför ska jag ta ett break och gå och duscha och sedan gå till affären och handla eftersom det aldrig blev av igår. Ikväll blir det söndagsstek till middag minsann! Jag har aldrig gjort det förut. Det känns så... vuxet. Wish me luck!
Nä, nu jävlar får det vara färdigpluggat för idag! Mina hjärnceller har slutat fungera för dagen.
G´nite.

lördag 13 juni 2009

Fy fan vad trist det kändes att landa på Karlstad flygplats igår morse. Kallt var det, 12 jävla grader! Och regnet hängde i luften. Och det kom naturligtvis sedan också. Det känns ju definitivt inte som mitten av juni, utan snarare som höst. :( Skittrist. Nu får värmen komma tycker jag. Lite sommar kan vi väl få här hemma.

På schemat idag står: Uppackning, plugga, gå igenom posten och handla. Sedan ta det lugnt resten av dagen.
Jag ska börja med att plugga. Jag har lovat mig själv att göra en av uppgifterna idag så den är helt klar för inlämning. Det är rätt stora uppgifter i den här kursen nämligen. Jag börjar jobba den 16:de och börjar känna mig lite stressad över det här med plugg och jobb och hur jag ska orka kombinera.

Hoppas ni trogna läsare har haft det bra här hemma trots det tråkiga vädret?
Ja, jag tycker nog att jag har sammanfattade vår Kretavecka ganska bra nu faktiskt. Jag har verkligen haft det skitroligt! Avslappnat, lugnt och skönt. Det var så underbart att få komma iväg och bara slippa tänka på allt jag har framför mig i sommar. (Massa jobb, flytt, flyttstäd, renovering, skolarbete unt so weiter.)
Jag var gött trött igår när jag kom hem kan jag säga. Gosade och pratade lite med Jonas när jag kom hem sedan slocknade jag och sov mellan typ elva och halv fyra.

Några av de roligaste grejerna under resan som jag kommer att komma ihåg länge är:
Lizen: Fan, det luktar verkligen seafood härinne. (När vi var på en lite halvsunkig toalett på en restaurang.)
Greken: Godmorning! I have come with you car!
En annan grek: Welcome all of yours!

Dessutom såg vi en skitrolig gubbe nere på stranden. Han såg ut som en sköldpadda utan skal. Fast ännu mer som en vitval. Han var lite halvrund och go´inget hår på skallen och kritvit. Hela gubben var kritvit. Hela veckan var han kritvit. Han såg ut som Moby Dick där han flöt runt och guppade i vågorna.

Men det allra roligaste var när vi var nere och badade i havet och vi såg en liten norsk pojke i femårsåldern stå med ett strandtennisracket brevid vad jag förmodar var hans mamma och hans mormor, alternativt farmor. Mormor/farmor var stor som ett hus och gick omkring helt topless på beachen med sina stora bröst hängande ned till naveln. Den lille pojken var mycket fascinerad av detta.
Pojken (på bred norska) : "Store puppeeeer!" Och så försökte han slå till dem med tennisracketen. Mormor/farmor sa med riktig whiskeyröst åt honom att låta bli att slå mot henne. "Äcklige puppeeeer!" Tjöt pojken högt. "Store ananaspuppeeeer!" Vid det här laget höll vi på att smälla av. Jävlar vad vi skrattade! "Ananaspuppeeeer" skrek pojken och försökte peta på dem trots att han verkade känna avsmak för dem samtidigt. Jag kan säga att uttrycket " Store ananaspuppeeeer" användes jävligt flitigt under veckan. Och görs fortfarande. Jag skrattar varje gång jag tänker på det eller säger det högt på bred norska. Haha!
Fast det är förmodligen bara roligt för oss fyra som var med om det.

Naturligtvis finns det många andra ljusglimtar som jag kommer att bära med mig länge men detta var några av godbitarna. Veckan var iallafall helt underbar med strålande solsken preceis varenda dag!

Tack, tjejer för att ni gjorde denna semestern till en riktigt underbar och trevlig vistelse. I love you!
Då var vi framme vid veckans sista dag. En vecka går så otroligt fort när man är bortrest. Vi spenderade förmiddagen vid havet. Vi låg mer i blöt än uppe på land denna dagen tror jag. Lunch åt vi på en restaurang vid stranden som hette Ariadne. Jaqg åt deras specialrätt Pasta Ariadne, och den var utsökt. Jag ljuger inte om jag säger att det var en av de absolut godaste pastarätter jag ätit i hela mitt liv. (Jag älskar pasta!) Det var nog nästan första gången under veckan som vi fick raki till lunch. (Tror jag?) Det kändes sådär kul. Lite tidigt för sånt. Jag tänkte skita i att ta min dagliga dos rävgift men en av kyparna kom fram till oss och insisterade och tog en tillsammans med oss så jag kände mig så illa tvungen.
Vi gick tillbaka till hotellet ganska tidigt eftersom vi tänkte ta en sista tur till Chania innan det var dags att bege sig hem mot Sverige igen. Detta var veckans absolut hetaste dag och jag skojar inte när jag säger att det var 40 grader. Det var fruktansvärt varmt och när vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss mot Chania höll vi på att svettas ihjäl. Som tur var fanns det AC på bussen.


Blötdjur.

Livsnjutaren.


Underbar pasta!


Såna här söta, rosa träd fanns överallt. Skulle inte tacka nej till ett sånt hemma i trådgår´n.

När vi väl anlände till Chania på eftermiddagen var det så jävla varmt att det egentligen var alldeles för varmt för att gå på stan och shoppa, men vi hade ju inget annat val om vi nu skulle hinna handla något innan vi åkte hem. Nästan det första vi sprang på var en skitrolig 1 euro-store som vi faktiskt handlade lite grejer i. Jag handlade inte särkilt mycket under hela resan faktiskt. Jag köpte ett par gladiatorliknande sandaler i äkta läder, en aloe vera-peeling och lite småsaker till mina nära och kära bara.

Efter en stund begav vi oss mot den stora Saluhallen mitt i Chania där det finns typ allt man kan tänka sig. Jag tycker att det är så mysigt att gå omkring inne på sådana saluhallar/marknader och titta på allt som finns där. Jag gillar alltihop, myllret av människor, dofterna, atmosfären. Och icke att förglömma, det var relativt svalt därinne om man jämförde med temperaturen utomhus.

Ingången till Saluhallen i Chania.


En rolig butik som hade olika grekiska specialitéer, tex. flytande honung, marinerade oliver, olivolja, ouzo, olivtvålar, aloevera-produkter och massa annat roligt. Jag köpte en olivtvål till mamma bland annat.




Sunset i Chanias hamn.


Efter marknaden fortsatte vi vår shoppingrunda nere i hamnen. Jag shoppade inget där men de andra handlade lite smått och gott. Inkastarna på restaurangerna är så fruktansvärt jobbiga där och försökte med allt för att få in oss på just deras restaurang. Vi försökte förklara att vi inte var ute efter att äta just nu utan för att shoppa, vilket de knappt verkade lyssna på. Jag orkar verkligen inte med jobbiga och påstridiga människor. Då sjunker mitt humör drastiskt. Men det gick bra när vi väl kom av de värsta restaurangstråken.

Vi gick tillbaka till reggaepuben Spirit Lounge för att avnjuta ännu en av deras underbara Mojitos i sommarhettan, men de hade dessvärre slut på mynta (antar att all kretas mynta gick åt till all mat på vår grekiska buffé. Vinbladsdomar bland annat. De har ju mynta i väldigt mycket mat, grekerna. ;P Skämt åsido.) Vi fick iallafall tänka om och tog istället en varsin Gin Fizz som dessutom var på happy hour, vilket betydde att det var halva priset. Den var lite väl besk för min smak men fyllde sin funktion väl och svalkade skönt iallafall.

Vi bestämde oss iallafall för att äta middag i Chania och ta en buss hem till Platanias 22.30 för att ta den sista shoppingen där och för att packa och göra oss redo för avresan hem igen.
Vi hittade en skitmysig liten restaurang inne i en av de trånga gränderna som hette Tamam Taverna där vi bestämde oss för att äta vår sista måltid. Vi beställde in fyra olika förrätter som vi delade på: Saganaki, zucchiniplättar, tzatsiki och en stark avokadoröra. Till detta serverades grekiskt lantbröd med hemmagjort ört & vitlökssmör samt oliver, både gröna och svarta. Behöver jag ens nämna att det var en riktig kulinarisk smakupplevelse för våra gommar? Ojoj, vad gott det var. Till huvudrätt åt alla utom Jennie Chicken Souvlaki som rätt och slätt är grekiska kyckling-grillspett. Jennie åt Moussaka. Det var smaskigt värre. Till dessert blev vi bjudna på någon riktigt sötsliskig kaka som var gjord på nötter, sirap och nåt mer. Låter ganska gott, men det var det inte. För sött. Och raki till den förstås. Vi tog en liten en bara. Vi ville inte må dåligt på planet hem liksom.


Raki-Lina och jag på restaurangen.


En jättevacker avskavd blå dörr inne i en av gränderna i Chania med ett olivträd utanför.

När vi kom tillbaka till Platanias runt elvatiden ungefär suckade vi lättat för nu hade det blivit något svalare ute. 31 grader. Jo, det är sant. Vi tyckte verkligen att det kändes lite svalare. Helt bisarrt egentligen. 31 grader är ju fortfarande äckligt varmt. Och särskilt för att vara klockan elva på kvällen eftersom solen gick ned för ett antal timmar sedan. Vi gick en sista shoppingrunda på stan innan vi begav oss mot hotellet för att packa resväskorna och duscha en sista gång innan vi skulle hem.

Vår flygtid hade blivit ändrad så att vi skulle lyfta en timme tidigare än beräknat. Transferbussen skulle därför komma och hämta oss 02.55. Jag kände att det definitivt inte var någon idé att försöka hinna sova något innan, medan Lina och Jennie tog sig en varsin tupplur. Lizen kollade på tv och jag satt och läste för att hålla mig vaken. Jag fick återigen plats med all min packning. Sweet! Det kändes som en lättnad.
Jag duschade runt ett men ingen av oss orkade ta på oss några kläder efter eftersom det var så jävla varmt fortfarande, så där satt vi allihop i bara underkläder och flåsade.

Det var svårt att veta vad man skulle ta på sig eftersom det var så djävulskt varmt där och vi hade blivit varnade för att det var skitkallt hemma. Jag valde tillslut ett linne, leggings och en långärmad kofta att ha med mig. Och ett par strumpor att ha på flyget. När klockan var ungefär 02.30 släpade vi med oss packningen och gick ut för att vänta på bussen. Den var naturligtvis rejält försenad, men dök tillsist upp och tog oss ut mot flygplatsen.
Vid det här laget var jag jävligt trött och sliten. Vi satte oss på de hårda stolarna i avgångshallen och halvslumrade lite. Jennie tog det hela ett steg längre och la sig ned för att få lite sömn.


På väg hem igen. :(


Såhär pigg var jag när klockan var 05.10 på morgonen igår.

Och såhär pigg var Jennie.