Sjuk?

Idag är jag supermegajättetrött! Jag sov ändå ganska skapligt inatt och var bara upp två gånger. Men jag känner mig liksom ut gängorna, som att jag håller på att bli sjuk. Har sjukdomskänsla i hela kroppen.
Och så är jag så fruktansvärt TRÖTT. Sådär gravidtrött som man kan vara i början av graviditeten. Passade på och sov i 1,5 h nyss men det hjälpte inte ett dugg.

Vet inte om det är vanligt att bli såhär trött igen så långt in i graviditeten? Järnvärdet ligger ju bra så det är inte det som spökar heller. Eller så är det så simpelt att jag håller på att bli sjuk. Oavsett vad det beror på är det väldigt trist för jag orkar ju ingenting.

Har haft en del sammandragningar de senaste dagarna igen, min barnmorska ordinerade VILA.
Jag försöker vila i den utsträckning det går men med en snart 2-åring i huset är det inte det enklaste. Och nu när jag "går hemma" blir det ju att jag automatiskt sköter det mesta av hushållsarbetet och handling och hämtning/lämning på dagis osv. Men jag bör nog strunta i det så gott jag orkar hålla händerna borta och låta J ta mer ansvar för den biten även om han jobbar.

Snart dags att hämta lillbruden nu. Ska bara försöka vakna ordentligt först.

Minnen.

Jag är i stan. Har tid hos barnmorskan kl 14.00. Har passat på att ta ett varv på stan. Det gjorde mig trött, plus att jag fick sammandragningar så nu sitter jag och vilar mig i en galleria innan det är dags att knata bort mot barnmorskan.

Jag sitter på exakt samma ställe som jag satt när det verkligen gick upp för mig att jag skulle bli mamma första gången. Jag hade varit på läkarbesök och gjort ett ultraljud. Jag var i vecka 12 (11+0.)Bilden med den lilla bebisen som redan hade både ben och armar och en pytteliten, söt näsa hade jag i handen och jag kunde inte sluta titta på den. Ändå förstod jag nog inte riktigt att det var min bebis jag satt och tittade på.

Sen spelades "Nothing else matters" med Metallica i en akustisk version och då bara brast det för mig. Jag kände att det verkligen inte fanns något annat i världen förutom den lilla bebisen jag gick och bar på i magen. Då förstod jag. Äntligen var det min tur att bli mamma. Efter år av tårar. Och nu händer det igen. Jag återupplever samma sak. Och jag är så otroligt, oändligt tacksam över att få vara med om detta fantastiska en gång till.

Händelserik vecka.

Jag har slutat jobba nu. Egentligen skulle jag jobbat även denna och nästa vecka men eftersom jag haft så mycket sammandragningar och ganska ont i ryggen tog jag komp/semester de sista två veckorna innan jag går på graviditetspenning. Känns som ett bra beslut. M kommer att fortsätta på förskolan 15 h/vecka.

Denna vecka väntar en hel del roligheter. Imorgon har vi barnmorskebesök och på kvällen är det föräldramöte på förskolan. På onsdag ska jag ut och fira några från jobbet som fyllt jämnt, vi ska ut och äta lite god mat på ett ställe som jag aldrig varit på tidigare.
På fredag ska mamma passa M för då ska jag och J på Pablo Fransisco och gå ut och käka på nån trevlig restaurang. Det var min 30-årspresent till J. Ser verkligen fram emot det!

Stolt morsa.

Imorse bajsade M på pottan för första gången! Tänk att man som förälder kan bli så otroligt upprymd och stolt över något sånt. M själv var dock inte lika stolt, hon kikade lite och sa: Bläää, äkkigt!

Sammandragningar och funderingar.

Jag har funderat på om jag ska försöka skriva lite mer kontinuerligt. Nu har jag slutat jobba för ett tag framöver och har lite mer "tid" till det. Jag kommer nog göra ett tappert försök.

Sedan 3-4 veckor tillbaka har jag haft ganska mycket sammandragningar/förvärkar. Främst när jag sprungit mycket på jobbet eller ansträngt mig på annat sätt. Nu kan det dock komma närsomhelst, när jag dammsuger eller bara sitter still i soffan. Idag har det hållit på mer eller mindre hela dagen. Hoppas det inte är för att bebisen snart vill komma ut. Även om vi längtar får den allt vänta ett tag till.

Vad händer annars då? Ja, inte jättemycket. Vi har fortfarande inte flyttat in i huset än då det är under renovering. Hade hoppats kunna flytta in innan bebisen gör entré men det verkar osannolikt i nuläget.
Molly växer och utvecklas i en rasande fart! Hon pratar med bebisen i magen varje dag och ser verkligen fram emot att bli storasyster. J har fått jobb här i trakterna och flyttat hem och vi är oändligt glada att slippa ha en veckopendlande pappa. Annars är det mesta sig likt.

Hoppas det kommer vara en och annan iallafall som kommer kika in här ibland och kolla läget även om jag såklart inser att bloggens glansdagar är över. Frågor och kommentarer är såklart också kul! Nu ska jag och min stenhårda mage krypa ner under duntäcket och försöka sova. Nattinatt.

Två månader.

Två månader kvar tills bebisen kommer. Vi längtarlängtarlängtar!

Tillökning.

Vet att ni är några trogna följare som kikar in här trots att bloggen är väldigt bortprioriterad just nu.

Ville bara berätta för er att Molly ska bli storasyster om allt går som det ska! <3