lördag 10 april 2010
Här kommer lite bilder från promenaden på landet som vi tog tidigare idag.
Jag tyckte de här tussarna på trädet såg konstiga ut och frågade vad det var för något. Mamma sa att det var tomten som haft bråttom och fastnat med skägget. Det tyckte jag var roligt. Höhö.
Hej, lilla tussilago. Äntligen är du här! Du har varit oerhört efterlängtad. Välkommen.
Jag tyckte de här tussarna på trädet såg konstiga ut och frågade vad det var för något. Mamma sa att det var tomten som haft bråttom och fastnat med skägget. Det tyckte jag var roligt. Höhö.
Hej, lilla tussilago. Äntligen är du här! Du har varit oerhört efterlängtad. Välkommen.
Tog en ordentlig sovmorgon idag och vaknade inte förrän 10.30. Hur skönt som helst! Jag behöver verkligen ta mig en rejäl sovmorgon då och då för att orka. Klockan 13.00 skulle vi vara hos mamma så det var bara att hoppa in i duschen direkt, kasta i mig en banan till frulle och sen var vi tvungna att åka. Jag skulle nämligen först till banken, sen till Interiörboden för att köpa två privata saker av Sandra som har butiken. Och med privata så menar jag natrligtvis inget snuskigt, utan att det var hennes egna grejer såklart. Vi skulle även in och hämta ut några paket som vi fått, så vi kom faktiskt några minuter sent till mamma, men det gjorde inget.
Vi åkte på loppis och vände och vred på varenda pinal därinne. Jag hittade till slut tre påskägg (ja, jag vet att påsken är slut, men den kommer väl tillbaka igen!) en ljusstake och fyra portionsformar. Alltihop skulle ha gått på 85 kronor men som vanligt prutade han själv ner priset så jag betalade bara 60 kronor för rubbet! Mamma köpte ett UNDERBART hörnskåp som jag ville ha själv! Tyvärr har inte vi någon plats för det.
Nöjda efter fyndandet åkte vi sedan hem till mami + karl och käkade middag. Det bjöds på Sjötunga Walewska med Pommes Duchesse. Eller om man vill förenkla det hela; Fiskgratäng med potatismos. Men det låter ju mycket godare med Sjötunga Walewska eller hur? Och himmel vad gott det var! Rena symfonin i truten. Lätt med på topp 10-listan. Jag bad om receptet faktiskt. Fisk är ju annars inte riktigt min grej. Jag är lite känslig med fisk. Men detta var helt fantastiskt.
Efter maten gick vi ut och gick sexkilometersrundan. Det var soligt och fint väder och det kändes verkligen som vår. Synd att det blåste så förbannat bara. När vi kom tillbaka käkade vi smulpaj med äpple och jäste lite innan det var dags för oss att återvända hemåt. Det blev en riktig heldag pch vi var inte tillbaka hemma förrän 18.30. Då skulle Jonas skjutsa in Larsa till stan för han skulle på galej och skulle vara inne i stan 19.00 så det var bara att åka direkt. Jag följde med som sällskap. Har bara hunnit tvätta en maskin idag. Ska ta och hänga den nu.
Tänkte lägga in lite bilder på de nya sakerna om jag orkar också. Annars kommer det imorgon. Jag måste snart lägga mig, imorgon är det delad tur som gäller. I pausen ska jag hem och säga grattis till Mia som fyllt år i dagarna. Efter jobbet är det raka vägen tillbaka till stan som gäller. Har inte hunnit göra ett skit hemma. Ser ut som fan här.
Underbart är skåpet som mamma köpte! Vet ni vad det kostade? Det är löjligt. Riktigt löjligt. 400 kronor. Fattar ni? 400!! Det är ju INGENTING!
Vårfin dukning.
Sjötunga walewska med pommes duchesse.
Smulis med äpplen.
Vi åkte på loppis och vände och vred på varenda pinal därinne. Jag hittade till slut tre påskägg (ja, jag vet att påsken är slut, men den kommer väl tillbaka igen!) en ljusstake och fyra portionsformar. Alltihop skulle ha gått på 85 kronor men som vanligt prutade han själv ner priset så jag betalade bara 60 kronor för rubbet! Mamma köpte ett UNDERBART hörnskåp som jag ville ha själv! Tyvärr har inte vi någon plats för det.
Nöjda efter fyndandet åkte vi sedan hem till mami + karl och käkade middag. Det bjöds på Sjötunga Walewska med Pommes Duchesse. Eller om man vill förenkla det hela; Fiskgratäng med potatismos. Men det låter ju mycket godare med Sjötunga Walewska eller hur? Och himmel vad gott det var! Rena symfonin i truten. Lätt med på topp 10-listan. Jag bad om receptet faktiskt. Fisk är ju annars inte riktigt min grej. Jag är lite känslig med fisk. Men detta var helt fantastiskt.
Efter maten gick vi ut och gick sexkilometersrundan. Det var soligt och fint väder och det kändes verkligen som vår. Synd att det blåste så förbannat bara. När vi kom tillbaka käkade vi smulpaj med äpple och jäste lite innan det var dags för oss att återvända hemåt. Det blev en riktig heldag pch vi var inte tillbaka hemma förrän 18.30. Då skulle Jonas skjutsa in Larsa till stan för han skulle på galej och skulle vara inne i stan 19.00 så det var bara att åka direkt. Jag följde med som sällskap. Har bara hunnit tvätta en maskin idag. Ska ta och hänga den nu.
Tänkte lägga in lite bilder på de nya sakerna om jag orkar också. Annars kommer det imorgon. Jag måste snart lägga mig, imorgon är det delad tur som gäller. I pausen ska jag hem och säga grattis till Mia som fyllt år i dagarna. Efter jobbet är det raka vägen tillbaka till stan som gäller. Har inte hunnit göra ett skit hemma. Ser ut som fan här.
Underbart är skåpet som mamma köpte! Vet ni vad det kostade? Det är löjligt. Riktigt löjligt. 400 kronor. Fattar ni? 400!! Det är ju INGENTING!
Vårfin dukning.
Sjötunga walewska med pommes duchesse. 
Smulis med äpplen.fredag 9 april 2010
Snart ska vi åka hem. Det ska faktiskt bli jätteskönt att komma hem till sitt över helgen. Jonas dammsuger nu, sen ska vi åka förbi syrran och dumpa lite grejer och så ska vi handla lite innan vi styr kosan mot Grums.
Solen skiner idag!
Solen skiner idag!
torsdag 8 april 2010
Nu har vi kommit hem från Jonas syrra som fyllde år igår. Har ätit jättegod smörgåstårta som Jonas och hans bror gjort själva. Imponerande! Jag hade ju halvtidsbedömning med min lärare idag och det gick bra. Efter jobbet fick jag skjuts in till stan av Jonas.
Traskade omkring lite tills klockan blev 16.00 och jag skulle möta den där Traderasnubben för att ge honom jeansen. Stod, som vi bestämt, vid fontänen när klockan var fem minuter i fyra och väntade i regnet. Såg ingen som jag trodde kunde vara där av samma anledning som jag. Efter en stund hittade jag ett tänkbart objekt. Jag sneglade lite på honom och blev mer och mer säker på att det var han. Han stod vid fontänen han också och väntade på något. Han tittade sig omkring lite då och då. När jag väl bestämt mig för att samla mod för att gå fram och fråga om det var mig han väntade på, började han gå. Mot bussen. Jaha, tänkte jag, då var det inte han då. Tur som fan att jag inte hann gå fram till honom. Hade varit mäkta pinigt.
Nu regnade det ganska kraftigt och jag hade naturligtvis inget paraply. Jag började bli irriterad och stod och muttrade för mig själv att jag minsann inte kunde stå där och vänta hela jävla dagen. Tog upp telefonen och slog numret som han ringt från häromdagen. Inget svar. Svor. Testade igen. Inget svar. Fan också, tänkte jag medan jag funderade på att ta på mig luvan på jackan för att skydda mig lite från regnet. Jag vågade inte för då skulle jag nog se ut som värsta tonårsligisten tänkte jag och då skulle han aldrig våga sig fram. Plötsligt började min telefon att ringa! Jag tog upp den i tron att det var han. Det var det inte. Det var mamma. Jag berättade att jag stod och väntade men att han aldrig dök upp. Sparkade ilsket med foten i marken och berättade att jag faktiskt hade andra saker för mig än att stå där och bli blöt. Sen tittade jag mot statyn och såg en ensam man i 45-50-årsåldern stå där och titta sig omkring.
"Det står en karl vid statyn," väste jag till mamma. "Det kan vara han. Det är nog han." Mamma tyckte att jag kunde gå och fråga men vid det laget hade jag inte alls någon lust att gå dit och fråga om det nu inte skulle vara han. Mamma tyckte jag kunde närma mig statyn och titta oskyldigt på klockan som en hint, alternativt dra upp jeansen ur påsen och flasha med dem så han fattade vinken om det var han. Jag hade ingen klocka på armen ens.
Närmade mig försiktigt statyn på ett, som jag själv tyckte, väldigt diskret sätt. Plötsligt stod jag mitt på torget och såg inte alls diskret ut mitt i blickfånget. Gubben tittade på mig och jag vände bort blicken och låtsades oerhört upptagen av mitt samtal i telefonen. "Helvete! Han tittar hit! Vad fan ska jag göra!?" Mamma vidhöll att det bara var att gå dit och fråga. Lätt för henne att säga! "Måste sluta nu, det verkar konstigt annars", väste jag i luren. Klistrade på ett trevligt leende och gick fram mot mannen. "Hej, du heter inte möjligtvis ******?" "Jodå, det gör jag faktiskt" svarade han och det kändes oerhört skönt. "Jag har stått bort vid fontänen och väntat på dig jag", sa jag. "Jaha, jag trodde vi sa vid statyn." Jaså du, tänkte jag, men det gjorde vi inte serru! "Hahaha, skrattade jag hjärtligt, ja, det är säkert jag som missförstått. Jag ber om ursäkt för att du fått vänta." Vi SA klart och tydligt fontänen, det är jag SÄKER på tänkte jag. "Ingen fara, sa den snälla gubben. Mig gör det inget, jag har ju paraply jag, det är värre för dig!"
Jag kände mig som värst junkien eller nåt när jag försiktigt öppnade påsen och visade honom och med allvarsam röst sa: "Här är de." Höhö. "Och det är inget fel på dem?" sa han. "Eh, näej. Det ska det inte vara sa jag hastigt och stängde snabbt påsen igen." Och det var det ju inte heller. Bara en liten centimeterstor blekning på ena benet liksom. Men han var jättegullig och snäll, den där mannen. Han ska få ett gott omdöme av mig på Tradera. :)
Är som vanligt helt slut. Dagarna bara går och går och jag hinner liksom inte riktigt vila upp mig inför nästa dag tycker jag. Det är något hela tiden. Ikväll blir det sängen tidigt tror jag.
Imorgon åker vi tillbaka till Grums över helgen. Ska bli rätt gött faktiskt.
Traskade omkring lite tills klockan blev 16.00 och jag skulle möta den där Traderasnubben för att ge honom jeansen. Stod, som vi bestämt, vid fontänen när klockan var fem minuter i fyra och väntade i regnet. Såg ingen som jag trodde kunde vara där av samma anledning som jag. Efter en stund hittade jag ett tänkbart objekt. Jag sneglade lite på honom och blev mer och mer säker på att det var han. Han stod vid fontänen han också och väntade på något. Han tittade sig omkring lite då och då. När jag väl bestämt mig för att samla mod för att gå fram och fråga om det var mig han väntade på, började han gå. Mot bussen. Jaha, tänkte jag, då var det inte han då. Tur som fan att jag inte hann gå fram till honom. Hade varit mäkta pinigt.
Nu regnade det ganska kraftigt och jag hade naturligtvis inget paraply. Jag började bli irriterad och stod och muttrade för mig själv att jag minsann inte kunde stå där och vänta hela jävla dagen. Tog upp telefonen och slog numret som han ringt från häromdagen. Inget svar. Svor. Testade igen. Inget svar. Fan också, tänkte jag medan jag funderade på att ta på mig luvan på jackan för att skydda mig lite från regnet. Jag vågade inte för då skulle jag nog se ut som värsta tonårsligisten tänkte jag och då skulle han aldrig våga sig fram. Plötsligt började min telefon att ringa! Jag tog upp den i tron att det var han. Det var det inte. Det var mamma. Jag berättade att jag stod och väntade men att han aldrig dök upp. Sparkade ilsket med foten i marken och berättade att jag faktiskt hade andra saker för mig än att stå där och bli blöt. Sen tittade jag mot statyn och såg en ensam man i 45-50-årsåldern stå där och titta sig omkring.
"Det står en karl vid statyn," väste jag till mamma. "Det kan vara han. Det är nog han." Mamma tyckte att jag kunde gå och fråga men vid det laget hade jag inte alls någon lust att gå dit och fråga om det nu inte skulle vara han. Mamma tyckte jag kunde närma mig statyn och titta oskyldigt på klockan som en hint, alternativt dra upp jeansen ur påsen och flasha med dem så han fattade vinken om det var han. Jag hade ingen klocka på armen ens.
Närmade mig försiktigt statyn på ett, som jag själv tyckte, väldigt diskret sätt. Plötsligt stod jag mitt på torget och såg inte alls diskret ut mitt i blickfånget. Gubben tittade på mig och jag vände bort blicken och låtsades oerhört upptagen av mitt samtal i telefonen. "Helvete! Han tittar hit! Vad fan ska jag göra!?" Mamma vidhöll att det bara var att gå dit och fråga. Lätt för henne att säga! "Måste sluta nu, det verkar konstigt annars", väste jag i luren. Klistrade på ett trevligt leende och gick fram mot mannen. "Hej, du heter inte möjligtvis ******?" "Jodå, det gör jag faktiskt" svarade han och det kändes oerhört skönt. "Jag har stått bort vid fontänen och väntat på dig jag", sa jag. "Jaha, jag trodde vi sa vid statyn." Jaså du, tänkte jag, men det gjorde vi inte serru! "Hahaha, skrattade jag hjärtligt, ja, det är säkert jag som missförstått. Jag ber om ursäkt för att du fått vänta." Vi SA klart och tydligt fontänen, det är jag SÄKER på tänkte jag. "Ingen fara, sa den snälla gubben. Mig gör det inget, jag har ju paraply jag, det är värre för dig!"
Jag kände mig som värst junkien eller nåt när jag försiktigt öppnade påsen och visade honom och med allvarsam röst sa: "Här är de." Höhö. "Och det är inget fel på dem?" sa han. "Eh, näej. Det ska det inte vara sa jag hastigt och stängde snabbt påsen igen." Och det var det ju inte heller. Bara en liten centimeterstor blekning på ena benet liksom. Men han var jättegullig och snäll, den där mannen. Han ska få ett gott omdöme av mig på Tradera. :)
Är som vanligt helt slut. Dagarna bara går och går och jag hinner liksom inte riktigt vila upp mig inför nästa dag tycker jag. Det är något hela tiden. Ikväll blir det sängen tidigt tror jag.
Imorgon åker vi tillbaka till Grums över helgen. Ska bli rätt gött faktiskt.
onsdag 7 april 2010
Till middag blev det quorngryta á la syrran med paprika, champinjoner, ingefära, creme fraiche och massor av vitlök. Och kokt broccoli till. Stackars de patienter som jag tvingas vara närgången på imorgon när jag gör olika kontroller på dem. De kanske svimmar när jag öppnar truten.
Igår när jag var på väg hem till Lina råkade jag gå förbi en skylt utanför en butik där det stod att det var 75 % rabatt på hela sortimentet. Givetvis kunde inte en fyndare som jag låta bli att gå in och kolla läget! Det var väääldigt utplockat och fanns nästan ingenting kvar, men några godsaker fick jag tag på iallafall. Bland annat en klocka, en plåtburk, ett kors, ett doftvax och ett hjärta att hänga i fönstret. Plus några småsaker till. Jag lastade famnen full innan jag hävde upp allt på disken. Alla saker fick jag för det otroliga priset av 182, 50! Helt otroligt billigt.
Förresten, lägenheten var inget att ha. Inte för niohundratusen iallafall. Den såg jättefin ut på bilderna på nätet men när man kom närmare och granskade den lite bättre så var det mycket som inte var bra med den. Lika så bra det kanske. Det hade varit jobbigt om vi hade älskat den och velat flytta dit men inte haft råd att vara med i budgivningen.
Vi var förbi hos syrran en sväng på vägen hem och hälsade på lite och hämtade en bok som hon tagit med till Jonas. Sen gick vi hem och gjorde mat. Denna dagen har gått skitfort! Och morgondagen kommer nog också att bara försvinna i ett nafs. Först är det en dag på hospitalet med besök av min lärare som väntar, klockan 16.00 ska jag möta den där killen på stan och överlämna brallorna som han köpt av mig, sen runt 17.00-tiden ska vi bege oss mot Forshaga till en av Jonas systrar för att fira hennes födelsedag. Så det är liksom inte direkt någon tid att vila upp sig på. På fredag åker vi nog till Grums och stannar över helgen.
Förresten, lägenheten var inget att ha. Inte för niohundratusen iallafall. Den såg jättefin ut på bilderna på nätet men när man kom närmare och granskade den lite bättre så var det mycket som inte var bra med den. Lika så bra det kanske. Det hade varit jobbigt om vi hade älskat den och velat flytta dit men inte haft råd att vara med i budgivningen.
Vi var förbi hos syrran en sväng på vägen hem och hälsade på lite och hämtade en bok som hon tagit med till Jonas. Sen gick vi hem och gjorde mat. Denna dagen har gått skitfort! Och morgondagen kommer nog också att bara försvinna i ett nafs. Först är det en dag på hospitalet med besök av min lärare som väntar, klockan 16.00 ska jag möta den där killen på stan och överlämna brallorna som han köpt av mig, sen runt 17.00-tiden ska vi bege oss mot Forshaga till en av Jonas systrar för att fira hennes födelsedag. Så det är liksom inte direkt någon tid att vila upp sig på. På fredag åker vi nog till Grums och stannar över helgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
