tisdag 27 januari 2009

fan.
jag känner mig jävligt låg idag alltså.
fick reda på att jag har SKITLITE lasdagar och att det börjar gå bakåt istället för framåt, alltså att jag börjat tappa dagar från way back eftersom det bara räknas fem år tillbaka i tiden.
det innebär att jag aldrig kommer att bli tvååring och bli fast anställd. iallafall inte inom den närmaste framtiden. och för att få mycket lasdagar måste man gå på ett vikariat, och för att få gå på vikariat så måste man vara undersköterska, ha mycket lasdagar eller bara vara chefens favorit. jag har inget där att hämta alltså.

jävla skit.
känns som att jag går i en uppförsbacke men inte kommer någon vart hela jävla tiden.
jag har varit timvikarie i sju år nu och ni kan inte ana hur jävla trött jag är på det!
att ständigt vara standby, att sticka till jobbet när de ringer 06.45 på morgonen fast man tror att man ska vara ledig, att få jobba arslet av sig under sommaren (och runt jul) för att sen nästan inte få jobba alls resten av året, att ständigt gå och ha ont i magen och oroa sig för pengar, och om man kommer att jobba tillräckligt mycket denna månaden för att få ihop till hyran. att liksom få se en efter en bli lasad eller få gå på månadsvikariat, medan jag själv knappt kommer framåt.
jag är så jävla trött så jag snart SPYR på det.

om jag inte kommer in på skolan, vilket jag misstänker att jag inte gör, så känner jag för att helt byta bransch. lättare sagt än gjort. dessutom trivs jag ju så fruktansvärt bra med att jobba med det jag gör. men till vilket pris? känner mig utnyttjad. och bromsad. hade jag bara kommit in på utbildningen första gången jag sökte skulle jag vara färdig usk nu, och kanske få gå på ett vik. och samla lasdagar och bli anställd på riktigt. och kanske ha en fast inkomst och ha råd till att köpa ett hus och skaffa en bebis. but noo! inte jag inte. när FAN kommer det att bli min tur?

känner bara för att sätta mig och grina.
kanske bara är one of those days.

2 kommentarer:

Sara sa...

vet hur det känns. man sliter röven av sig och när lönen kommer blir man chockad över hur lite det är! vi får starta eget ;) jag skulle vilja prova på att jobba i klädaffär men tiollochmed det är ju omöjligt nu för tiden..

Jenny (Bäza) sa...

Vet precis hur de är i denna j-kla kommunen vi jobbar i.. Man sliter o ställer alltid upp när man blir utringd men va får man för de? Inte ett skit.. Så trist.. Funderar oxå på o byta bransch men till vad??
Trivs bra inom kost o städ men man vill ju få mer än bara några dagar i månaden.. man känner sej såå värdelös som inte har ett riktigt fast jobb.. O ams är ju inget o ha heller o ingen hjälp tycker ja man får där om man vill.. Kram