söndag 28 februari 2010

Är det bara jag som tycker att det ska bli oerhört skönt att slippa OS ett tag framöver?
Jag är ju förvisso totalt ointresserad av sport, så det är väl egentligen inget konstigt med att jag tycker det ska bli skönt. Jag är så otroligt trött på att se skidskytte och curling och fan och hans moster varje gång jag sätter på tv:n.

Jag har ägnat lite tid åt att försöka kolla resealternativ och boende i Götet. Det är ju tänkt att jag, Jennie och Katrin ska dit på torsdag för att bli sminkade/hårstajlade/fotade på The Studio. Egentligen skulle vi säkert kunna hysa in hos hos någon. Men det skulle vara lite mysigt att bo på hotell eller något trevligt vandrarhem också. Well. Jag har tänkt att jag ska försöka boka imorgon om jag hittar något vettigt. Biljetter till tåget är nog iallafall dags att boka innan de tar slut.

Imorgon väntar ett kvällspass på jobbet.
Dagen har mestadels bestått av jobb och 30-årskalas.
Jag jobbade till 10.45 bara idag, sen gick bussen mot stan en halvtimme senare. Vi har firat en av Jonas systrar som fyllt år. Där bjöds det på supergod mat och en underbar chokladkaka efter maten.

Nu har jag även beställt grejer från Partylite. Jag hade ju ett ljusparty häromveckan och mina gäster shoppade så mycket att jag till sist kom upp i en summa av 1250 kronor som jag fick ta grejer för! Inte illa. Så nu har jag lite nya saker och schyssta doftljus som anländer inom kort.

Kvällen har spenderats med att softa i soffan. Vi har tittat på Halv Åtta Hos Mig och jag har skrattat så att jag har ont i magen. Helge är rolig som attan. Det är så skönt att bara få gapskratta lite. Det är en sån befriande känsla!

lördag 27 februari 2010

Jag blev så sugen på något sött efter maten så det fick bli lite hallon med vaniljkesella. Nu ska jag göra ett skitsnabbt bloggvarv och sen gå och tvätta fejset och lägga mig. Natti!


Till kvällsmat blev det ugnsomelett med bacon, rödlök, ost och persilja. Dijonkräm, ruccola och tomat till. Enkelt, men väldans gott! Tog faktiskt ett glas rött till också.

Fullt upp idag också. Gick upp ganska tidigt och gick iväg och tränade. Jag slog nytt personlig springrekord idag. Jag klarade att springa 3,5 kilometer utan att stanna en enda gång och gå. För en van och duktig löpare är det en fjärt i rymden, men för mig som fortfarande inte kan springa och som aldrig har kunnat är det fanimej en JÄTTEBEDRIFT. Känns så roligt att det går framåt och att jag märker att jag blir bättre och mer uthållig. Jag var skitglad när jag kom hem igen.

Pluggade som sjutton efter duschen. Sen var det dags att laga mat. Det blev örtkryddad fläskstek med hemmagjord klyftpotatis och sås. Det var gott! Och plötsligt var klockan mycket och det var dags att gå till jobbet.

Sen jag kom hem har jag inte hunnit med så mycket annat än att äta och plugga. Nu tror jag att jag är klar med det jag hållit på och skrivit om hela dagen.
Det blir snart sängen för min del, börjar tidigt imorgon sen ska vi på 30-årskalas i stan direkt efter att jag slutat.




fredag 26 februari 2010

Det har varit fullt upp som vanligt idag. Gick upp och tog en promenad på morgonkvisten. Fick gå förbi affären på hemvägen för att handla lite saker som jag glömde igår. Sen kom T och hämtade pengar för ljusgrejerna. Jag satte mig och pluggade fram tills klockan var skitmycket och jag fick kasta på mig kläderna och åka till jobbet. Och där har jag spenderat kvällen. Det har varit en bra kväll och arbetsdagen har gått jättefort! Skönt med såna kvällar emellanåt.

Nu har jag precis gjort klart mitt arbete om anorexia. Det kändes rätt okej, även om jag som vanligt hade velat skriva mer och fördjupa mig ÄNNU mer än vad jag gjort. Någonstans måste man dock sätta en gräns! Känns skönt att kunna bocka av ännu en uppgift från kursen. Nu har jag "bara" en studieenhet kvar med flera omfattande underuppgifter (typ 3-4 stycken), sen är kursen klar! Ljuvliga tanke.

Jag sitter och njuter av ett glas rött. Mycket gott.
Imorgon tänkte jag försöka gå upp i tid så jag hinner gå och träna en sväng innan gymmet stänger för dagen. Det är bara öppet till 12.30 på lördagar nämligen. Sen får vi se om jag orkar ta tag i någon ny studieuppgift innan det är dags att gå till jobbet för ännu en kväll där. En kortkväll mellan 17.00 - 21.30 väntar.

Nu ska jag läsa lite bloggar och sen lägga mig. Jag är verkligen skittrött.
Natti.
Idag har det syndats. A hade köpt med sig två vaniljsemlor när hon kom och det är ju inte det lättaste att motstå! Gott var det.

Nu går mina ögon i kors så det är bäst att jag avslutar pluggandet och går och lägger mig och får några timmars sömn istället. Jag orkar ändå inte tänka ordentligt.


torsdag 25 februari 2010

Idag klev jag upp runt nio, stoppade i mig en banan och drog iväg till gymmet. Tänkte att det var lika bra att få det gjort, annars skulle jag väl hitta på någon ursäkt för att slippa. Men den gubben gick inte! Inte idag.

Sen har det varit fullt upp hela dagen faktiskt. Torsdagssttäd, handling, räkning och ihopsamlande av pengar, besök av A, betalning av räkningar, postning av brev och plugg. Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar! Jag hinner fan inte med allt. Men snart, snart kommer saker och ting att lugna ner sig avsevärt. Bara jag blir klar med den här kursen som jag sitter och tragglar med nu och får praktiken gjord så har jag bara jobb att fokusera på sen iallafall, istället för jobb och plugg.

Jag håller just nu på och skriver om barns psykiska ohälsa. Jag har valt att skriva om ätstörningar - anorexia. Har precis sammanställt vad sjukdomen innebär, samt diagnos och behandling och håller nu på att försöka skriva ett påhittat patientfall. Kul, men oerhört tidskrävande och lite småsvårt. Särskilt svårt är det när fantasin tryter och man inte känner sig direkt inspirerad. Jag har dock tänkt att försöka skriva ett tag till ikväll. Och sen fortsätta imorgon om jag hinner. Jag vill bli klar med denna uppgift imorgon helst. Jag har en bit kvar. Först ska jag göra själva patientfallet och det tar en jävla tid att göra färdigt och sen ska jag även skriva egna reflektioner och åsikter om saken. Efter det är gjort har jag ju massa andra uppgifter som jag ska hinna göra innan praktiken börjar, och börjar därför känna viss stress.

Annars imorgon har jag tänkt ta en promenad och så kommer T hit och hämtar pengarna för allt vi sålde på ljuspartyt. Är nervös för att det inte ska stämma! Efter det väntar ett kvällspass på jobbet. Så om jag ska hinna allt jag har tänkt lär det få bli en relativt tidig uppstigning imorgon.

Nu är det bäst jag fortsätter skriva!

onsdag 24 februari 2010

Begravningar är jobbiga och ledsamma. Usch. Men det var fint. Jag hoppas att lilla farfar får ro nu och att han är fri från sjukdomar och krämpor.
Våra kusiner som bor i Arvika var där. Jag har inte träffat dem på hur länge som helst. J var väl den jag träffade senast, det var på Arvikafestivalen för x antal år sedan. De andra två kommer jag inte ens ihåg när jag såg sist. Det var jättekul att få träffa dem och få höra lite vad de pysslar med och så, även om det var under väldigt tråkiga omständigheter vi sågs. Det pratades löst om en eventuell kusinträff i framtiden, det vore verkligen jättekul.

Efter begravningen åkte nästan hela gänget och åt mat tillsammans.
Sen åkte jag, papi och syrran hem till papi och satt där och drack kaffe och pratade lite gamla minnen om farmor och farfar och pappa berättade hur de träffats och lite sånt. Sen skulle pappa gå och vila en stund och jag hade tänkt att gå och träna. Syrran tyckte dock att jag kunde följa med till henne en stund först, så det gjorde jag och blev kvar där i tre timmar. Nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte gick iväg och tränade.

Ingenting annat har blivit gjort på hela dagen heller. Och nu har dagen gått och det är kväll igen. Imorgon ska jag träna, torsdagsstäda, plugga, träffa mamma och så har jag lite annat som också ska fixas. Fullt upp med andra ord.




Syrran och några av kusinerna.



Vila i frid, farfar.

tisdag 23 februari 2010

Dagen har varit bra. Förutom vädret då. Jag har fanimej frusit hela dagen! Men annars så. Gick en sväng på stan efter skolan och hittade lite smått och gott. Sedan mötte jag upp Jennie på stan och vi gick hem till henne för att inspektera nya plejset och dricka te. Det var en otroligt mysig lägenhet med kakelugn, högt i tak och stora fina fönster! Lina och Katrin dök upp efter en stund och då slank det ner ett glas mitt på blanka dagen. Det var jättetrevligt att träffa några av brudarna, det blir tyvärr inte så ofta längre. :(

Sen åkte jag och Katrin hemöver. Vi gick in på Biltema på hemvägen och där köpte jag register till min pärm som jag tänkt göra i ungefär sju månader eller nåt.
Nu har jag och Jonas precis ätit lite rester från gårdagen. Jag sitter och väntar på A som ska komma hit med pengar för grejerna hon köpte på ljuspartyt. Och så tänkte jag kolla på So you think you can dance som börjar nu.

Imorgon väntar en sorglig dag. Då ska jag på begravning och ta farväl av min lilla farfar.

måndag 22 februari 2010

Dagens middag: Hemmagjorda burgare med marinerad fetaost och chilikräm.

Jag gjorde naturligtvis vegetariska burgare till mig. De smakade väldigt bra! Fetaosten marinerades i olivolja, vitlök, persilja och rivet citronskal.
Sitter och huttrar under en filt här i soffan. För en timme sedan var jag istället supervarm och alldeles röd i fejset. Tog en temp, men den visade inget överdrivet onormalt.

Idag har det inte hänt så mycket. Jag tog mig en sovmorgon, vilket var välbehövligt efter min femtiotimmars arbetsvecka förra veckan. Jag kände mig riktigt pigg när jag vaknade faktiskt. Såpass pigg att jag i princip gick upp, tog på mig träningskläder och stack iväg till gymmet nästan direkt där jag spenderade 1,5 timme.

Det märks att jag varit dålig på att träna den senaste tiden. Jag sprang 2,5 kilometer på löpbandet och när jag hade gjort det var jag fan helt slut. Gick istället i ganska raskt tempo en stund innan jag gav upp. Körde lite styrketräning och mage innan jag gav mig på crosstrainern. Efter det var benen rejält sega kan jag tala om!

Annars idag på min lediga dag har jag och Jonas varit iväg och handlat massa mat. Och så har jag pluggat lite. Inte så mycket som jag hade velat dock, för en tung huvudvärk har legat som ett band över pannan på mig så jag har liksom inte orkat fokusera på pluggandet riktigt. Och så har vi lagat mat här under kvällen, hemmagjorda hamburgare med marinerad fetaost. Det var inte helt fel! Tv:n har också fått lite uppmärksamhet.

Tänkte snart gå och lägga mig. Imorgon ska jag till skolan nämligen. Metodlektion - Sug & Syrgas. Efter det blir det en tur på stan och sen ska jag förhoppningsvis träffa Jennie en sväng.
Jag lämnar er för ikväll med ett favoritnummer från So you think you can dance. En riktig hatfylld kärlekshistoria på liv och död.

Godnatt på er mina vänner!

söndag 21 februari 2010

Jaha ja. Då var man hemma igen. Hade sån tur att jag fick åka med snälla A hem så jag slapp gå i kylan. Vi snackar K Y L A här. Termometern utanför fönstret visar på - 20 grader. Fy fan, vad trött jag är på snö och kyla just nu.

Men arbetsdagen har iallafall varit lugn och fin. Under de timmar jag var ledig mitt på dagen träffade jag syrran. Hon mötte upp mig vid affären och så handlade vi lite ingredienser vi behövde till vår lunch. Det blev färskpasta med citron, parmesan, päron, vitlök och valnötter. Jävligt gott faktiskt.

Efter maten satt vi och degade i soffan och diskuterade syrrans nya lägenhet och livet i allmänhet. Det var mycket trevligt. Att jag har haft hennes sällskap idag innebär att jag inte gått och lagt mig och sovit något alls under min lediga tid. Det händer inte ofta kan jag tala om. Och konstigt nog känner jag mig ganska pigg ändå. Mycket märkligt med tanke på att jag jobbat sex dagar i sträck, varav 30 av veckans timmar har varit under de senaste tre dagarna.

Imorgon ska jag försöka ta mig iväg och träna. Om jag orkar. Och så ska jag försöka få tummen ur arslet och börja plugga lite. Jag har inte sådär jättemycket kvar och det är ju bara dumt om jag blir så förslappad att jag inte pluggar alls. Jag har ju bara den här kursen kvar. Skärpning!

Annars har jag en del saker att göra under kommande vecka; begravning, metodlektion i skolan, fika, promenad, plugg, jobb, träna, betala räkningar... ja, såna saker ni vet. Nu får vi se om jag hinner med allt jag skulle vilja också.


Citronpasta med päron & valnötter.

lördag 20 februari 2010

Det har varit en jävligt jobbig dag idag.
Jävligt jobbig.
Ont i ryggen har jag och dessutom är jag oerhört trött. Vi nöjer oss med med.

Imorgon väntar ännu en tiotimmars dag på mig. På min "hemmavåning" som tur är. Idag har jag varit på en annan avdelning. Det är väldigt tungt där.

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men jag har inget vettigt att skriva. Jag har ju bara varit på jobbet hela dagen.
Jag stannade på jobbet under mina lediga timmar mitt på dagen förut. Jag gick ner i personalrummet och la mig på soffan där. Det var allt annat än bekvämt. En knarrig, gammal skinnsoffa som är ungefär 40 centimeter djup är det som finns att tillgå om man vill vila sin gamla kropp. Ni förstår att det inte var skitbekvämt direkt. Men jag slumrade visst till en liten sväng ändå.

Imorgon ska jag inte stanna kvar på jobbet, jag ska träffa syrran på mina fria timmar. Vi ska laga mat och umgås.

Nu ska jag sova.
Natti.

fredag 19 februari 2010

Nu är jag hemma igen. Äntligen. Gick hemifrån 09.45 imorse och kom hem för en stund sedan. Har varit på jobbet heeela dagen. Och det känns. Nu är jag trött. Trött, trött. Annars idag har jag inte hunnit med något annat än att jobba faktiskt.

Såhär skrev jag i ett inlägg igår:
"Imorgon går jag in på ett kort extrapass, plus att jag har en kvällstur också så jag jobbar mellan 10.15 - 22.00. Sen är jag ledig resten av helgen som det ser ut nu. Men det kan man ju aldrig veta. Det kan ändras fort."

Och ja, jag kan meddela att det ändrades fort.
Jag har på något vis lyckats med bedriften att bli bokad för jobb i helgen och pricka in en delad tur imorgon. OCH på söndag. Två delade turer alltså. Detta innebär att jag jobbar över 30 timmar på tre dagar. Tror jag kommer vara ganska mör på söndag kväll när jag går av mitt pass.

Med andra ord är det följande som gäller: Snabbläsa lite bloggar och sen hoppa i säng.

Och så ska det bli snöoväder mao imorgon också. Så jävla jobbigt. Funderar på att stanna kvar på jobbet på mina timmar om det kommer jävligt mycket snö. Gå ner och lägga mig i soffan i personalrummet och sova eller kanske läsa lite. Orka pulsa i snö på oplogade trottoarer fram och tillbaka till jobbet x 2 liksom. Well, det återstår att se hur jag gör med det.
Idag har vi ätit upp resterna från gårdagens middag. Chévrefylld kycklingfilé med Bulgursallad.


torsdag 18 februari 2010

Fan, vilket äckligt väder det är ute! Rena rama snöstormen. Här är det 8,5 grader kallt och snön vräker ner. Dessutom blåser det som sjutton, vilket gör att den äckliga snön tränger sig in överallt. Jag vill faktiskt inte ha någon mer snö. Det räcker nu.

Nu har jag iallafall kommit hem från jobbet, blöt och kall i hela fejset efter promenaden hem. Det var inte fel att slå ner stjärten i soffan känner jag.
Jonas håller på och fixar det sista med maten och jag ska faktiskt lyxa till det riktigt och ta ett glas vin till maten sen. :) Det blir kycklingfilé med bulgursallad till middag idag.

Imorgon går jag in på ett kort extrapass, plus att jag har en kvällstur också så jag jobbar mellan 10.15 - 22.00. Sen är jag ledig resten av helgen som det ser ut nu. Men det kan man ju aldrig veta. Det kan ändras fort.
Idag har jag faktisk gjort en hel del nyttigt. Jag skulle egentligen ha träffat Annika men hon har fått ont i ryggen så det blev tyvärr inget. Vi skulle ha tagit oss en promenad i vintervädret var det tänkt. Eftersom detta nu blev inställt tänkte jag att jag skulle försöka röra lite på döfläsket ändå, så jag tog mig, efter många om och men och djupa suckar och stön, bort till träningslokalen där jag spenderade 1,5 timme. Jävligt gött.

Men oj, vad det tog emot att gå dit! Jag drog ut på det i det längsta och försökte hitta på alla möjliga anledningar till att slippa undan. Till sist tog det slut på ursäkter och det var bara att bita i det sura äpplet och traska dit i snöyret. Och det är jag såklart glad för nu, även om jag fick "håll" efter bara fem minuter på löpbandet. Jäklar vad sur jag blev. Men det gick över efter en stund som tur var.

Annars har vi även hunnit med det obligatoriska torsdagsstädet. Och så har vi bytt sängkläder. Längtar redan tills jag får krypa ned mellan rena lakan ikväll. Mmm.

Nu ska jag bege mig bort mot jobbet, har en korttur mellan 17.45 - 21.00, och när jag kommer hem ska jag och Jonas äta lite mat och kolla på alla veckans avsnitt av Halv Åtta Hos Mig. Sweet!

onsdag 17 februari 2010

Såg ni på Fyran imorse? Om inte, har ni säkert ändå inte missat rubrikerna.
Ja, det snackades om sexuella trakasserier inom skådespelarbranschen. Marie-Louise Ekman, som är chef för Dramaten, berättar om att skådespelaryrket är utsatt, varpå Jenny Östergren säger att programledaryrket också är utsatt men att det inte kan vara något försvar för att ta någon på hans eller hennes private parts. Hon berättar att de också får kommentarer om hur fula eller dumma de är men att hon minsann inte tar Anders (programledarkollegan) KUKEN för det!

Detta har alltså skapat rubriker i media. Och jag visste att det skulle göra det.
Jag satt och såg inslaget på tv imorse. Jag reagerade när hon använde ordet "kuken". Inte på grund av att jag tyckte det var för grovt. Inte i det sammanhanget. OBS! Man diskuterade alltså sexuella trakasserier. Nej, jag hajade till på grund av att jag visste att torra, pryda, lilla Sverige inte skulle kunna hantera detta.

Ojoj, så hemskt. Någon säger kuk i tv. Ojojoj. Och i rubrikerna kan man läsa: "Se klippet som fick tittarna att sätta morgonkaffet i halsen." Jamen, det var väl själva fan. Ska man inte få benämna det manliga könsorganet som "kuk" bara för att det är riksräckande tv i den stora kanalen? De människor som satt hemma i tv-soffan och faktiskt fick morgonkaffet i halsen på grund av detta tycker verkligt jag synd om. Stackars satar.
Jag tycker däremot att hon är förbannat cool, den där Jenny, som inte skäms för att säga kuk i tv. Och för att hon vågar vara spontan och inte vara så jävla diplomatisk och politiskt korrekt och bara sitta och läsa innantill från fuskkorten med manus.

Såg nu i efterhand att det skulle diskutera sexuellla trakasserier inom teatervärlden i kvällens avsnitt av Kvällsöppet hos Ekdal. Det missade jag ju såklart.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta inlägg, men jag ville väl bara vädra min åsikt kanske.
Jag tycker att vi svenskar överlag är så jävla skenheligt pryda! Det är 2010 nu för bövelen.

Vad tycker ni?
Jo, dagen idag har varit lång. Jag kom hem från jobbet strax innan klockan 17.00. Idag känner jag mig dock mycket piggare än igår! Jag har ingen huvudvärk idag och det gör nog sitt.

Nu ska jag sätta mig och kolla lite på tv:n och så ska jag äta en semla. En vaniljsemla. Fan, vad gott. En dag för sent men skitsamma. Alla dagar är semledagar för mig!



Kollar man på de här bilderna känns det inte direkt som att det är på gång att bli vår anytime soon. Jag tror bestämt att Rosa Räsern kommer att förbli oanvänd ett tag till. Har vi tur har snön hunnit smälta till midsommar.
Jag lääängtar tills jag kan börja cykla till jobbet igen. Det är ju så mycket smidigare på alla sätt och vis.


Kolla in min cykelkorg som är full av snö.

tisdag 16 februari 2010

Här kommer ett av kvällens favoritnummer! Hot, hot, hot!

Det har varit en hektisk dag på jobbet. Jag har inte hunnit ta rast och dessutom var jag tvungen att stanna kvar en stund extra efter att jag slutat. Detta betyder att jag påbörjade en ny halvtimme och alltså får betalt för den och den missade rasten. Katching! Rakt ner i plånkan bara! ;) Skämt åsido. Det har varit väldigt mycket att göra på jobbet. Jag har ont i ryggen nu.

Har inte hunnit med att göra så mycket mer än att äta en sen lunch och snicksnacka lite med Jonas sedan jag kom hem, detta kan bero på att jag suttit i telefonen med A i TRE timmar! Nu har jag skitont i huvudet. Har precis petat i mig Panno. (A.k.a Panodil, för er oinvigda.) Huvudvärken kan bero på strålningen från telefonen. (TRE timmar) Eller att jag har en liten miniperson där inne i huvudet som spelar trummor på mina stackars hjärnceller. Det känns så iallafall. Eller så är det rätt och slätt spänningshuvudvärk. Det var som sagt väldigt stressigt på jobbet idag. Hoppas det går över snart iallafall. Jag hatar att ha ont i huvudet.

Jonas håller på att laga käk till oss, spaghetti med morotssås. Mycket smaskigt. Jag orkar inte hjälpa till. Huvudvärken is killing me. Ligger här och slappar i soffan och tycker oerhört synd om mig själv. Det känns som om jag ska få feber också. Hade planerat en tidigt kväll, men sen kom jag på att det är tisdag och att det är So you think you can dance på tv idag! Det måste jag ju såklart kolla på innan det är dags för sängen.

Imorgon har jag en jävligt lång dag framför mig. Jobbar först mellan 7.00 -15.00 sen är det APT mellan 15.00 - 16.30. Phew.

måndag 15 februari 2010

Jag har faktiskt inte gjort mycket idag, trots att jag var uppe ganska tidigt. Jag vaknade av mig själv till och med. Det hör inte till vanligheterna. Softade mest här hemma och lyssnade på Lady Gaga skithögt och skrålade med tills det var dags att traska mot salongen.

Där tog det tid, tre timmar typ. Men jag är som sagt nöjd med resultatet.
Efter att jag var klar smet jag in på Interiörboden och utnyttjade presentkortet som jag fick i julklapp. Det fanns jättemycket fint. Jag köpte två ljuslyktor att hänga i fönstret, ett "stenhjärta" som egentligen inte var i sten men det såg ut som det, och en hängare att sätta på väggen som man ska hänga en ljuslykta i. Det blev lite pengar kvar så jag får gå dit någon mer dag och spana.

Kvällen har jag spenderat hos systern. Vi har druckit te och snackat om allt och inget. Får ju passsa på att umgås nu, om två veckor flyttar hon ju! Då kan jag inte längre bara traska över gårdsplanen och knacka på. Sorgligt. Tur att det bara är till stan hon ska flytta!

Nu ska jag läsa lite bloggar och sen ska jag väl börja göra mig iordning för morgondagen. Jobbar mellan 7.00 - 13.30.
Som jag misstänkte blev jag lite feg när jag väl kom till frisören. Hon ville klippa upp mer bak och lägga lite bredare mörka slingor men jag vågade inte för jag var rädd jag skulle bli helt randig i skallen. Men en uppfräschning blev det iallafall både på färg och frisyr även om det inte blev någon drastisk förändring! Nästa gång ska jag fan VÅGA lite mer. Som sagt, det är ju bara hår.
Blev helnöjd med färgen även om jag nu i efterhand kanske hade önskat att jag fått ännu mer mörka slingor i. Det är lätt att vara efterklok.


FÖRE

Värsta utväxten och bara långt hår liksom.


Ja, det var inte så lätt att ta kort på hur det såg ut bak själv. Jonas var inte hemma. Och de där fläckarna på den gamla spegeln blev ju väldans tydliga ser jag. Bortse från det. :P
EFTER

Lite mörkare överlag med några mörka slingor här och där samt två långa hårtestar som markerar frisyren lite.


En hel del borta på längden bak. Det ser ojämnt ut, men det är det inte. Det är bara det att håret inte ligger precis på plats. Dessutom är det taggat och utskärt med kniv.

Jag ska iväg och klippa mig om en stund och jag har ingen aaaaning om vad jag ska hitta på. Egentligen skulle jag vilja klippa någon frisyr, men det slutar alltid med att jag fegar ur och bara tar topparna och klipper upp det lite. Tråkigt.

Har fått lite tips och förslag om att klippa lugg. Det är snyggt. Det är skitsnyggt med lugg. Men jag har ju sparat ut min lugg så jävla länge nu att jag inte vet om jag har lust att klippa av den igen. Äsch, whatever. Det är ju bara hår. Det växer ut igen. Syrran tycker något åt pagehållet. Det är jävligt svårt det här. Jag ska konsultera min frisör och se om hon ha några förslag på vad som kan göras.

Tips mottages tacksamt!

söndag 14 februari 2010

Meny

Förrätt

Festlig fetaostsoppa med tomathack och ruccola

Huvudrätt

Parmainlindad kycklingfilé fylld med chèvre, basilika och soltorkade tomater, serveras tillsammans med ugnsrostade rotfrukter och en chèvrecreme

Dessert

Fryst citroncheesecake med varm hallon & chokladsås


Jag lovade att återkomma med en update om maten. Den var kort sagt skitgod! Förrätten... Ååh. Ojojoj, vilken underbar soppa. Perfekt smak av fetaosten, alldeles lagom med vitlök och en härlig sälta. Jag tänkte jag skulle bjuda syrran på den någon gång. Tror hon skulle gilla den lika mycket som jag gjorde.

Huvudrätten var också riktigt god, fast det var ju en gammal favorit där man vet vad man får. Innehållet i filén var dock lite annorlunda. Idag hade vi getost, färsk basilika och soltorkade tomater. Mycket smaskigt.

Cheesecake är ju alltid gott! Denna var inget undantag. Jag har dock aldrig testat att göra den frysta varianten själv förut utan bara ätit när jag blivit bjuden, men det gick finfint att göra med Jonas hjälp. Citronsaft och citronskal blev en god smaksättare. Pricken över i:et var den hemmagjorda hallon & chokladsåsen som jag slängde ihop! Jag blandade bara hallon, mörk choklad och lite muscovadosocker och lät koka ihop en stund. Hallonen och chokladen gjorde att smaken blev lite bitter men tillsammans med den relativt söta cheesecaken var det en riktig smaksymfoni i truten.


Här håller jag på att fylla filéerna med chèvre, basilika och soltorkade tomater.

Parmaskinka på. Redo för ugnen!

Jag fick inga rosor idag så jag har återanvänt den bukett som jag fick av A när jag hade ljusparty. Torkade blommorna och klippte av stjälkarna. Vips, en liten bordsdekoration har skapats!

Alla Hjärtans Dag-dukning.

Dags att hugga in på förrätten.
Tomathacket har sjunkit till botten och ruccolan flytit ut i skålen. FANTASTISK soppa!

Parmainlindad fylld kycklingfilé med ugnsgratinerade rotfrukter och chèvrecreme.

Raspberries.

Hallon, muscovadosocker och mörk choklad.

Tadaa!
Fryst citroncheesecake med varm hallon & chokladsås.


Det doftar alldeles underbart från köket! Vi är mitt uppe i förberedelserna för vår trerätters middag. Jag tror minsann att första rätten är klar och det är dags för förrätten redan nu faktiskt. Återkommer senare med en update om hur det smakade och om det var lyckat!

Later.

lördag 13 februari 2010

Det har varit en lång dag idag. Jag har jobbat mellan 10.45 - 22.00. Det känns i hela kroppen kan jag säga.
Imorgon väntar ett pass mellan 7.00 - 16.00 och sen är jag ledig på måndag. Sweet.
Jag vet inte varför riktigt, men det känns som om jag tappat inspirationen till att vilja eller orka blogga. Men det är förhoppningsvis bara en kort formsvacka. Har ätit goda rester från igår och druckit ett glas rött. Nu är jag skittrött och ska snart gå och lägga mig.

Alla snackar mello och jag har ingenting att tillföra diskussionerna eftersom jag inte sett programmen. Dock hörde jag att Salem Al Fakir gick vidare förra veckan och det applåderar jag såklart. Han är fan grym den där Salem.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag och jag och J ska göra god mat tillsammans. Det är faktiskt något som jag ser fram emot! Att vara med J och att laga och äta god mat är något jag gillar skarpt.

fredag 12 februari 2010

Dagens middag:

Torsk med fetaost & pestotäcke och pinjenötter, pressad potatis och en kall pestosås.


Ikväll äter jag en bit Skotte och en bit Pigall.
För farfar.
Jag vill börja med att säga att jag inte är någon jävla martyr. Jag förtjänar säkert att må så här. Jag vill berätta hur det känns bara. Att vara jag just nu.
Den senaste tiden har det känts som om jag befunnit mig i en ständig uppförsbacke. Jag strävar och kämpar framåt men kommer liksom ingenstans. Precis när jag tror att jag kommit över krönet kommer ett till. Och ett till. Och jag inser att jag inte kommer någonstans. Ingenting jag gör blir rätt. Allt jag gör blir fel. Hela tiden. På jobbet, i mitt skolarbete, i mitt privatliv, i min bekantskap...

Hela tiden blir det fel. Fast jag inte menar det. Och människor bannar mig. Fräser åt mig. Tycker att jag är dum. Och jag känner med varenda fiber i kroppen att nu har det blivit fel igen trots att det inte var min tanke alls. Vid de tillfällena brukar jag låsa in mig på badrummet och gråta en skvätt när ingen ser. Eller rulla ihop mig till en liten boll i sängen och låta kudden bli våt av tysta tårar som jag fäller i smyg. J har varit irriterad på mig hela veckan. Jag vet inte vad jag har gjort. Ibland känns det verkligen som om jag själv är roten till allt ont. Allt ont som händer runt mig. Det är jag väl också kanske. Inte vet jag.

Det är jobbigt att befinna sig i en sådan här uppförbacke, särskilt om man vet att man inte har någon som tar emot en när man väl lyckats komma upp till toppen. Jag ska sluta bry mig om saker. Sluta engagera mig och sluta träffa folk för ett tag. För då kan det väl inte bli fel? Eller? Om jag bara håller mig för mig själv så kan väl ingen tycka att jag är dum i huvudet?

Den här veckan har det varit lite för mycket som hänt. Vänskap, som visar sig vara något helt annat i slutänden, får sitt slut och vägar skiljs. Jag är ledsen för det. Och allt det andra som har hänt under veckan, jag är ledsen för det också.
Förlåt för att jag är ett irritationsmoment, trots att jag inte vet vad jag gjort för något.
Förlåt för att allt blir så fel när jag försöker göra något.
Förlåt för allt jag sagt eller gjort som sårat.
Förlåt för att jag är ledsen.
Förlåt för att jag är jag.

Förlåt.
Jag ska hålla mig undan ett tag och hålla munnen stängd så kanske det blir bättre.
Denna dag har varit seeeg. Vaknade strax efter nio imorse och har sedan dess inte fått ett skit gjort. Jobbigt.
Nu är det snart dags för lurre och sen ska vi nog sätta oss och försöka få in lite annonser på Blocket, vi har fortfarande inte fått tummen ur och gjort det. Annars på agendan står matinköp, promenad (vädret är ju oerhört inbjudande med strålande solsken) samt kvällsjobb.

Vi har bestämt att vi inte ska köpa något till varandra på Alla Hjärtans-dag. Istället ska vi laga lite god mat tillsammans och ha det mysigt. Mycket bättre! Menyn bestämde vi tidigare idag. Kommer nog bli toppen tror jag.

torsdag 11 februari 2010

Idag:

Städat som fan.
Träffat mamma.
Beställt tid för klippning.
Varit och uträttat lite ärenden - bland annat hämtat ut ett paket och varit på ICA.
Varit ute på en promenad med Robert.
Tagit emot ett dödsbesked.
Gråtit.
Lagat mat.
Kollat på alla veckans avsnitt av Halv Åtta Hos Mig med Jonas.

Det var väl typ allt tror jag.
Dagens middag: Champinjoncrepes med äppelsallad.

Idag har min farfar somnat in i evig vila.
Min kusin ringde för en stund sedan och berättade det.
Jag hoppas att han har fått ro och att han har det bra där han är nu, lilla farfar. Av flera anledningar har vi inte haft kontakt på många år, vilket känns lite sorgligt en dag som denna. Trots att omständigheterna gjort att han inte hade någon kontakt med sina barnbarn längre eller knappt med sina barn heller, var han en snäll och omtänksam man men som haft ett svårt och tufft liv.

Jag minns honom ganska tydligt från när jag var liten. Jag var hos honom och farmor mycket när jag var liten eftersom de bodde i samma hus som oss, fast på en annan våning. En gång när jag var där såg jag att det stod en liten skål med mat på golvet. Jag frågade om han skaffat katt, men han sa att han matade mössen. De behövde också mat, sa han. Det kallar jag djurvän. Jag minns hans gråa skägg och doften av pipa som omgav honom och jag minns hans bullriga skratt. Jag minns att han alltid hade med sig choklad av märket Pigall eller Skotte när han kom och hälsade på och än idag älskar jag den chokladen.

Och nu finns han inte mer.
Det känns så sorgligt, men samtidigt känns det som om han var lite som en främling för mig. Det är lätt att vid sådana här tillfällen ångra att man inte hade bättre kontakt, men jag vet att jag egentligen inte kan klandras för det. Jag är ledsen över att situationen var som den var. Jag är ledsen över att den där jäkla sjukdomen tog över och styrde hans liv för så många år sedaJag är ledsen för att han inte finns mer och att vi inte hade bättre kontakt. Jag hoppas att han vet det på något vis. Och jag hoppas att vi någon gång kommer att ses igen, under andra förutsättningar än de vi haft i detta liv. I en annan tid, en annan värld.


Vila i frid, lilla farfar.
Vart fan är min header? Har den rymt?
Jag såg igår kväll att den inte fanns där men hoppades på att den skulle dyka upp inatt igen, men icke! Fan också. Och jag som är så otroligt oteknisk till råga på allt. Får be herrn i huset att försöka hjälpa mig att lokalisera den, alternativt fixa en ny.
Någon som varit med om samma sak? Att headern bara bestämmer sig för att försvinna?

Idag är jag ledig! Otroligt skönt. Det är torsdag vilket innebär att det är städtorsdag. Så jag ska jag ägna mig åt att städa idag. Eventuellt ska jag även ta en promenad senare.

onsdag 10 februari 2010

Detta låter kanske lite konstigt, men jag satt i soffan och lät tankarna vandra iväg på lite allt möjligt och då kom jag på att jag faktiskt inte har sett en enda silverfisk sedan vi flyttade hit. I gamla lägenheten fanns det några stycken som hängde både i badrummet och köket. De är äckliga, de där silverfiskarna. Jag är glad över att jag ännu inte sett någon här!

I Göteborg hade jag också många. Och där var de stora som hus. Kanske var något i Göteborgsvattnet. Ibland hoppade de rakt ner från diskbänken och störtade mot golvet i en jävla fart. Tror de försökte göra slut på sitt lidande. Det kan inte vara så jäkla upphetsande att vara en silverfisk.

Deep shit Milla, deep shit.
Det börjar nog bli dags att tänka på refrängen så att säga.
Godnatt.
Och hur snyggt är inte det här sovrummet då?! Jag tycker att det är alldeles underbart. Dessvärre är det inte mitt.


Jaja, bildjäveln vägrar vända sig, men ni ser ju ändå. Kolla in denna glammiga pulka! Guld, rosa och leopardpäls. Fan vad het! En sån skulle jag vilja ha!


Pulkparkering.

Stora backen.

Ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén men jag har använt mig av mobilkameran.

Jag var på jobbet lite tidigare imorse. Dels för att försöka hinna få lite mer information om vad som skulle hända under dagen och dels för att mamma erbjöd sig att skjutsa dit mig i samband med att hon började jobba klockan sju, även hon. Hon som tog emot mig var väldigt trevlig och sådär, men jag tyckte ändå att informationen var lite sisådär. Jag frågade tusen saker iallafall.

Sen började telefonjäveln ringa. I samma stund som en mamma kom för att lämna sitt barn och berättar att Calle ska med Lisa hem (barnen heter i själva verket något helt annat) och att jag ska ändra det i pärmen. Mamman hävdar att Lisa ska hem klockan 13.00 efter friluftsdagen men i pärmen står det att hon slutar 15.00. Jag blir svettig. Min kollega är i telefon. Jag säger som det är, att dets står att Lisa ska hem klockan 15.00. Mamman tror att det står fel. Men säger ändå att OM det skulle vara så att hon inte går hem förrän då ska han ändå med henne. Jag noterar detta i marginalen. Barnen droppar in en efter en och det börjar bli dags att servera frukost.

Efter det är läget ganska stressigt och jag skulle ta med mig alla mina barn bort till avdelningen där jag var igår. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. 12 ungar i en hall med overaller, mössor och diverse vintersportleksaker som pulkor och skidor och annat. Nu blev jag svettig igen. Fick hjälpa en kille att bära hans tefat. Hade dessutom en viktig pärm samt tre liter mjölk i famnen. Vid vändplanen stod en flicka som jag kände igen från gårdagen. Bredvid står hennes pappa. Han ropar och frågar om de ska samlas där de står? Javisst, svarar jag, fast jag inte har en jävla aning för det är ingen som har informerat mig om det.

Plötsligt står där tre barn. Jag kommer på att jag inte behöver bära med mig tefatet hela vägen utan kan lämna det hos sin ägare som också ställt sig där för att vänta på bussen. Vänder mig om och ropar: Rasmus! Kan du ta ditt tefat här? (Rasmus är ett fingerat namn) Söker ögonkontakt med den lille killen men lyckas inte. Sen hör jag en liten stämma från andra sidan: Det är jag som är Rasmus. Rasmus står på andra sidan och tittar förvirrat på mig. Jag slänger över tefatet till honom och skäms en smula när jag känner flickans pappas ögon i nacken.

När jag kommer in i lokalen är det stressigt, folk överallt och barn som tappat bort sina pulkor. Jag hjälper till med att få in all mat och dryck i bussen.
Till sist lyckas vi ändå stuva in oss själva och de barn som ska åka buss från vår avdelning in i bussen. En liten flicka med utländsk härkomst frågar försiktigt om jag vill sitta hos henne. Det vill jag såklart. Jag känner att jag typ inte har koll på nånting men hänger liksom bara med.

Väl framme trodde jag att de skulle göra någon slags genomgång över vad som skulle komma att ske härnäst. Men innan jag hann av bussen hade typ alla barn skingrats och börjat åka pulka och skidor redan. Klockan är lite innan nio på morgonen och solen försöker leta sig fram. Ställer mig i pulkabacken och låtsas känna igen alla barn. En annan fröken kommer förbi och muttrar att det minsann inte är lätt att se vem som är vem när de har stora vinterkläder, mössor och hjälmar på huvudet. Phew, tänker jag. Inte BARA jag som har svårt med det alltså. Min tanke är att typ gå fram till alla barn om jag ser att någon skadat sig eller så, och sen om de hör till min avdelning eller inte är inte så viktigt.

Efter att ha traskat omkring fram och tillbaka framför pulkabacken och spanat i en halvtimme, höll mina fötter på att frysa till is. Jag är inte van vid att vara ute på vinterexpeditioner, och har därmed inga bra skor för ändamålet. Hade tänkt ta ett par raggsockor, men det fick inte plats i skorna så det fick bli två par strumpor istället. Det hjälpte ingenting. Efter ytterligare några minuter var jag tvungen att gå in i stugan för att tina upp. Fidck dåligt samvete för att jag inte vaktade backen, trots att det var flera andra fröknar där, så jag vågade inte stanna inne särskilt länge.

Sådär fortsatte det sedan resten av tiden. En halvtimme ute, sen var jag verkligen tvungen att gå in igen. Fy fan vad jag frös! Och inte bara om fötterna heller utan om resten av kroppen, trots att jag hade långisar, tjocka överdragsbrallor, långärmad tröja, stickad kofta, varm jacka, mössa, halsduk och vantar på mig. Ställde mig vid brasan en stund men det hjälpte föga. Det var fötterna det var värst med. Kände mig väldigt utanför idag. det var typ ingen av de andra fröknarna som pratade med mig förutom två stycken som jag träffade igår. Ingen av de andra yttrade typ ett ord. Och de var många eftersom de var med från flera olika avdelningar. Ingen frågade vem jag var. Jag kände mig lite osynlig. Längtade hem, frös som en idiot och började bli irriterad. Jag hade liksom inte bett om att få åka på någon jäkla friluftsdag och frysa fötterna av mig! Surade lite vid brasan igen. Tänkte i mitt stilla sinne: Jag hatar friluftsdagar. Det hade jag förmodligen inte gjort om jag haft ordentliga kläder och skor på mig.
Hjälpte barn att få på vantar, knäppa hjälmar, lokalisera soptunnor och dra upp dragkedjor. Och spana i backen förstås.

Sen var det dags för korvgrillning. Äntligen. Tänkte att det inte skulle dröja innan det var dags att åka hem efter det. Det skulle bli skönt. Någon ropade på mig och bad mig hjälpa till vid maten. Jag gick villigt dit och tog en grilltång i näven, sprättade upp ett paket med korv och grillade och grillade och grillade. Jag har nog fanimej grillat 500 korvar eller så idag! Efter 45 minuter med tårfyllda, rökiga ögon och konstant inandning av röken gav jag upp. Mina fötter alltså... De gjorde så ont att gå på att jag trodde de skulle gå av. Så kalla var de.

Famlade mig in i stugan för att få upp lite värme igen. Jag satt på en bänk i stugan när en liten pojke från igår kommer fram till mig och pratar lite och sen spontant kastar sig runt halsen på mig och kramar mig. Hihi. Så jävla go unge! Det jag gillar mest med barn är just deras spontanitet.
Vid det här laget luktade jag som fem jävla majbrasor. Jag hatar verkligen doften av brandrök. Efter att ha tinat upp fossingarna något var det dags för ett sista ryck i pulkabacken.

När jag såg bussen svänga in kände jag mig ganska tillfreds igen. Snart, snart skulle jag få komma hem til värmen. Nu började det svåra. Att samla alla barn som spridit ut sig överallt. Vi hade lyckats samla ihop alla barn utom ett. Jag fick gå tillbaka och leta. Och jag ser den lilla damen sitta på huk och försöka få in sina skidor i ett skidfodral. Hjälper henne att bära hennes grejer sen går vi mot bussen. Hon vill att vi ska sitta bredvid varandra. Jag säger att vi kan göra det om det finns plats. Det gör det inte. Det finns bara en plats här och en plats där.

Den lilla blyga tjejen från imorse har sparat en plats åt mig och frågar igen om jag vill sitta hos henne. Och sen frågar hon om jag ska med till hennes klass när vi kommit fram. När jag säger att jag slutar när vi kommer tillbaka blir hon ledsen. Jag frågar om hon haft roligt, hon säger ja men att hon fryser. När vi kommer tillbaka hjälps vi åt med att ta ut alla pulkor och tefat från bussen och sen får jag hjälp med att hitta en lönerapport att ta med hem och fylla i. Sen går jag hem.

Lägger mig direkt i badet och är skitnära att somna. Fy fan, vilken lång dag det har varit! Mycket beroende på att vi varit ute hela tiden och det varit så jävla kallt. Dagen hade förmodligen gått snabbare om jag hade åkt lite skidor jag med.
Mamma kikade hit en liten sväng efter jobbet och hon tog med mina kläder hem, jacka, mössa, halsduk, ja, alltihop, för att tvätta eftersom jag luktade som en gammal sotare. Efter att hon åkt går jag och lägger mig. Somnar med en gång och sover i två timmar.

Jag är fortfarande skittrött. Tror inte att jag komer piggna till något mer idag faktiskt. Och så fryser jag fortfarande. Jag kommer väl att vakna imorgon och vars skitsjuk säkert. Det känns som om jag håller på att bli sjuk. Jag är varm som tusan men fryser ändå. Inget bra tecken.
Nu ska vi snart göra lite mat här i huset och sen blir det soffan resten av kvällen. Efter So you think you can dance blir det raka vägen i säng. Imorgon är jag ledig. Det ska bli gött, för sen jobbar jag fredag, lördag och söndag.

Förlåt att jag skriver långa romaner nowadays. Förstår om ni inte orkar ta er igenom hela inlägget. Jag ska bättra mig.
Gårdagens middag och dagens lunch: Kassler med keso och bönsallad - grekisk style.


Salladen består av canellinibönor, stora vita bönor, sallad, tomat, gurka, hackad chili, sockerärtor, avokado, rödlök, fetaost och blandade oliver. Riktigt gott faktiskt. Och det bästa är att det finns kassler kvar så den ska vi använda oss av till kvällens middag som består av stekt kassler, potatis och senapssås, har ni hört så husmanskostaktigt?
Har en fruktansvärd träningsvärk idag efter gårdagens skidtur. Vi snackar ont-vid-minsta-lilla-rörelse-av-lilltån-träningsvärk. Mest i höfter, rumpa och ben. Smärtan på insidan av låren is killing me! Och jag som ska på friluftsdag imorgon och allt. Tur jag inte behöver åka skidor iallafall.

Nu måste jag kasta mig i säng. Tidig uppstigining väntar om bara några korta timmar. Fy fan vad nervöst att komma till ett nytt ställe igen. Iallafall under morgonen. Ålviken känner jag ju till sen tidigare. ;)

tisdag 9 februari 2010

Vet ni var jag har befunnit mig idag?
Jo, nu ska ni får höra! Jag har varit i en förskoleklass och på fritids. Inte för att jag gillar att hänga på såna ställen utan för att jag har JOBBAT. Det ni.
Minns ni i våras när jag och R skickade in intresseanmälan till vikariebanken för barnomsorgen på grund av att det var en period med så lite jobb på det vanliga stället? Vi kom med där då. Men ingen av oss har fått gå ut en enda tur (inte så konstigt med tanke på att vi inte jobbat med det innan och persnalen inte känner till oss), så det var ju ganska onödigt att anmäla sig egentligen. Men igår hade R varit på dagis och jobbat och jag var som sagt ute idag. Det fanns tydligen inga andra vikarier att få ut.

När de ringde strax efter åtta imorse fattade jag ingenting. Jag var inte sådär skitsugen på att gå och jobba på ett ställe där jag aldrig varit förut. Dessutom i en bransch som jag inte heller har koll på. Men jag sa ja. Och där har jag tillbringat dagen idag. Det började med att jag fick vara med och ha matte med ett antal barn. Jag skulle gå runt och hjälpa till med det de inte klarade själva och förklara hur man gjorde. Jag log brett inombords när de räckte upp handen, tindrade mot mig med sina ögon och sa: FRÖKEN?! Kan du hjälpa mig?
Det gick bra. Matten var ungefär på min nivå. Plus och minus. 13=_+8, vad blir det? And so on.

Efter matten var det lunch. Jag och fem andra barn slog oss ned vid ett bord och hade en trevlig lunchstund tillsammans. Stötte även på svärmor i matsalen, vilket var en trevlig bonus. Vi tog oss en promenix på skolgården efter maten eftersom hon var rastvakt.

Sen skulle jag vara med i klassen, 1-2:an och ha klassråd. Det var fröken M somhöll i klassrådet och jag skulle typ gå runt och säga till barnen att sitta still och lyssna. Det var mycket spring i benen. Precis när fröken M skulle dra informationen om morgondagens friluftsdag ringer hennes telefon och hon ursäktar sig och ber mig ta över. Så där fick jag stå framför hela klassen och berätta om vem som skulle åka med vem och vilka tider som gällde och sådär. (Hade en fusklapp) Det gick bra. Sen hade vi musik. Barnen fick lyssna på musik från de olika världsdelarna och sen prata om hur de upplevde det. Kul! Vi avslutade med att göra "huvudaxlarknäochtå" och jag skämdes som fan. Hatar såntdär.

På min rast tog jag en rask promenad några varv runt skolan innan jag gick tillbaka in i värmen igen. Nu skulle jag vara på fritids tillsammans med min underbara gamla förskolelärare som jag hade när jag gick i förskolan. Vi förberedde lite frukt och grönsaker som vi skar upp sen satte vi oss i en ring på golvet och G berättade lite om mig för barnen, sen fick barnen säga sina namn. Temat för dagen var musiktema. Vi gjorde två ganska roliga lekar där vi skulle sjunga, "musikmemory" och "vi bygger en sång". (dessvärre även jag) Men det var riktigt roligt faktiskt.

Sedan hade vi mellis och sen fick barnen gå ut. G följde med och jag stannade inne tillsammans med en liten tjej som hjälpte mig att röja undan i köket. Den sista en och en halv timmen var jag ensam. Var skitskraj. Det hade inte ringt på hela dagen, men så fort jag blev ensam började det. Det var föräldrar som ville ändra tider och hålla på. Men jag tror jag fick kläm på det också till slut.

Imorgon är det friluftsdag i Ålviken som gäller!
Jojomänsan, jag ska vara med även där! Först ska jag till en annan avdelning än den som jag var på idag. Där ska jag ta emot barnen och utfodra dem innan det är dags att dra till skidbacken. Lite nervöst faktiskt. Jag har ju inte ens gått bredvid på de där ställena. Men det ska väl ordna sig på något vis hoppas jag.

Nu är jag SKITTRÖTT. Det har varit jävligt mycket nya intryck och ganska många ljusa barnstämmor i falsett.

måndag 8 februari 2010

Nu har jag precis beställt lite hårvårdsprodukter. Sweet.
Jag är snuskigt trött och ska faktiskt gå och göra mig redo för sängen nu. Kommer slockna direkt efter all frisk luft jag fått idag.

Godnatt!






Dessa tjusiga örhängen köpte jag i lördags på tjejkvällen. Det är min ena moster som gjort dem. I like. Jag köpte ett halsband också. Och så ska jag nog köpa ett par örhängen till. Jag är galen i örhängen.




Idag har det varit ganska jobbigt på jobbet. Mestadels eftersom det varit två mycket ovana vikarier och så jag som jobbat ihop. Har sprungit som en idiot med medicin, insulin och tagit blodsockerserier och försökt hålla koll på saker och ting. Men det gick bra!

Mor kom och hämtade mig efter jobbet och så åkte vi till moster S och hämtade syrrans massagebänk plus min kamera och det andra som blev kvar när vi rusade iväg därifrån i lördags kväll. Direkt jag kom hem bytte jag om och så åkte jag och Jonas ut och åkte skidor. Jag hade bestämt det redan igår att jag skulle försöka mig på det idag. Det gick inte så bra dock. Till saken hör att jag inte har åkt längdskidor sen jag var 12. Dessutom var det en lång runda.

För det första så har jag inga riktiga stavar. De jag använde mig av idag är alldeles för korta. För det andra så hade jag noll valla på skidorna. Noll. Detta innebar att jag gled mer bakåt än framåt. Jag kunde stå still där det var plant och ändå glida bakåt. Det fanns inget som helst grepp på skidorna. Detta gjorde naturligtvis att jag var tvungen att ta i ÄNNU mer med armarna för att överhuvudtaget kunna röra mig framåt.

Efter ungefär 500 meter var jag nära att ge upp. Det var så otroligt jobbigt. Mina armar var typ döda. Men jag är dotter till min mor, och minst lika stönig, så jag stakade mig vidare och flåsade som ett helt tröskverk. Sen kände jag att fan, jag orkar inte. Jonas var schysst och bytte stavar med mig. Han kan typ åka utan stavar alls om han vill han. När jag fick de andra stavarna gick det lite bättre, men det var sååå tungt, så tungt att komma framåt när skidorna ville glida bakåt.

Jonas hade INTE förvarnat mig om att nästan första halvan av det där jävla spåret bestod av uppförsbacke! Jag höll på att avlida faktiskt. Jag lyckades även med bedriften att ramla när jag stod still på nästan helt plan mark. Vet inte hur detta gick till riktigt.

När jag lyckats komma 2 kilometer trodde jag fan inte att jag skulle orka ända bort till rastplatsen som var strax efter 2,5 kilometersgränsen. Men dit kom jag. Och det var som en dröm att få ta av sig skidorna och sätta sig ner en stund och hälla i mig vatten och trycka in 2 bullar i gapet.

Efter några minuter höll jag på att frysa ihjäl. Svetten (ja, svetten, Jag var fan dyngsur av svett efter att ha flåsat mig uppför världens längsta och segaste backe) började torka och jag kände att det var dags att åka vidare. Jonas hade inte fikat klart så han satt kvar en stund och lät mig åka ensam. Innan jag åkte höll jag på att protestera mot att behöva åka ensam. Jag höll på att häva ur mig att jag fan inte visste var jag skulle! Sen kom jag på att det bara var att följa spåret.

Jag stakade mig fram och jävlar vad det gick undan! Nu var det plötsligt nedförsbacke. Det gick mycket bättre än uppför. Tills jag kom till en skarp kurva vill säga. Där det dessutom inte var något spår just i kurvan. Helvete, detta kommer inte sluta väl, hann jag tänka medan jag funderade på hur man bromsar alternativt svänger. Lyckades inte med vare sig svängandet eller bromsandet. Jag föll som en bowlingkägla där i kurvan. Förmodligen berodde det mycket på att det inte fanns något spår just där. Det är nog många som ramlat där och liksom suddat ut spåret med sina rumpor. Tog mig osmidigt upp igen efter att ha kravlat omkring där en stund med mina superlånga skidor på fötterna.

Det var så jobbigt vid det här laget. Jag var så trött. Och hade så jävla ont i armarna och i rumpa/höfter. Jonas kom ikapp och efter att ha kämpat en stund till var jag framme vid målet! Vilken jävla lättnad. Jag klarade det! Det gick inte särskilt snabbt och det var bara på ren vilja som jag orkade, men klarade det gjorde jag! 5 jävla kilometer. Det är en halvmil det. Det är hur långt som helst för en ovan skidåkare som mig. Jag borde nog inte ha gett mig på det såhär tidigt i min karriär, men Jonas insisterade och jag var korkad nog att lyssna.

La mig i ett hett bad när jag kom hem. Orkade inte lyfta benen fast jag låg i vattnet. Trodde man blev tyngdlös i vatten? Men mina ben kändes som blyklumpar. Och jag har så ont överallt. REDAN! Jag vill verkligen inte tänka på hur det kommer kännas imorgon. Fy fan. När jag kom tillbaka tänkte jag att jag nog kommer göra om detta snart igen. När jag var mitt uppe i det undrade jag vad fan jag höll på med och att jag fan aldrig kommer åka något mer.

Jag brukar imitera Gunde Svan in action ibland när jag försöker vara lustig. Jag åker längdskidor inomhus. Med inbillade skidor och stavar. Ser verkligen proffsigt ut. Jag kanske borde inse mina begränsningar och hålla mig till det?


Note to self: Fixa ordentliga stavar samt valla.

Om inte: Åk inte längdskidor i en halvmil ever again.



Vintriga träd.

In action.

En minut senare ligger jag raklång i ett plant spår. Bildbevis! Jonas var snabbt framme med kameran. Här ligger jag och skrattar så att jag håller på att pinka ner mig.

Solen sken så vackert på trädtopparna.

Delmålet. Den underbara bänken efter 2,5 kilometers åkande. Det var lite snö på den, men vi gjorde plats åt oss i mitten. Ser ni hur utmattad jag ser ut, trots att jag försöker hålla god min? ;)

Mys på bänken.

På vägen hem var himlen kanonfin i skymningen.

I mål efter 5 kilometers kämpande! I fucking did it.
Här kommer några bilder från tjejkvällen i lördags. Det var tyvärr inte så många bra bilder tagna under kvällen.

Skitgod paj.

Moster och kusse.

Sis med pinnarna.