Bristning.

Igår ringde jag och krävde ett nytt besök på SMVC. Kärringen i andra änden tyckte först inte att det skulle vara nödvändigt eftersom de flesta inte kommer tillbaka förrän om 6-8 veckor. Men jag läste lusen av henne och då fick jag en tid. Vad fan, tror de att man ringer in bara för att man tycker det är kul eller?

Jag var iallafall där idag. Det verkar som att bristningen läker som den ska, även om det är långt kvar. Det brukar ta ca 3-6 månader, ibland upp till ett år innan man kan se ordentligt hur det läkt. Dock verkar det som att jag skadat svanskotan och eventuellt brutit den. Kul, skitkul. Ska det aldrig ta slut på eländet?

Bristningen jag fått kallas sfinkterruptur och drabbar ungefär 2-5 %. Det innebär att man brister i ändtarmen, ringmuskeln i mitt fall. Som ni förstår kan det bli ganska jobbigt med läckage och annat hemskt. Problem med att hålla gaser och att hålla tätt.

Jag mår så fruktansvärt dåligt över det och är livrädd för att inte bli återställd och att kanske få men för livet. Jag vågar inte gå hemifrån och jag vågar inte ta hit folk heller. Jag kan inte ta upp min dotter och sitta med henne i knäet och trösta när hon är ledsen eftersom jag inte orkar sitta, jag kan inte gå ut och gå med henne. Jag får inte bära något som är tyngre än henne och kan alltså inte gå och handla även om jag skulle våga gå ut. Jag får inte träna - det är promenader som gäller i åtminstone 3 månader, sen måste jag ta det lugnt i den träning jag utövar och inte utföra några hopp. Efter ungefär 7 månader kan jag eventuellt börja springa igen. Jag får inte använda mina magmuskler typ när jag ska i och ur soffan eller när jag gör något annat. Jag känner mig helt klart handikappad.

Doktorn sjukskrev mig till sista februari iallafall och det är ju ett litet ljus i mörkret. Hoppas nu bara att det fixar sig så J kan ta ledigt från jobbet och vara hemma och ta ut föräldradagar istället för mig.

Suris.

Är det verkligen normalt för så små bebisar att vara vakna så länge i ett sträck? Inatt var lilla damen vaken i fem timmar. Och så var hon jättesur. Inget hjälpte förutom att gå och bära på henne eller hala fram tutten i tid och otid så hon kunde suga. Idag är hon också sur. Annars brukar hon mest sova och äta på dagen, men nu är det något som inte är bra. Men VAD?

Mamma är trött.

Sammanlänkade.

Vi är sammanlänkade för all framtid, trots att våra armband är avklippta vid det här laget. Jag är så glad att det var just hon som kom till oss. ♥

Blommor.

Jag och J har fått fina blommor och presenter sedan vi kom hem. Tack!

Tjejmiddag.

Den 11/1 hade jag tjejmiddag med några av brudarna. Jag ville göra det innan bebisen dök upp och bara vara "Milla." (Bebisen var ju beräknad till 22/1) Min snälla bebis tillät mig ha en kväll tillsammans med tjejerna. På morgonen därpå vid 06.30-tiden gick vattnet. 13/1 är hon född.

Vaken.

Inatt vaknade Molly efter ungefär 3,5 h och ville ha mat. Sen låg hon vaken en timme och hackade och smågrät som om hon ville ha mer, så jag erbjöd bröstet igen eftersom jag antog att det snarare var närheten hon var ute efter. Efter fem minuter sov hon igen. De senaste gångerna har hon varit jätteduktig och hittat greppet nästan direkt!

Jag har försökt ringa spec. Mvc för att få tag på ett intyg på min bristning som ska skickas till försäkringsbolaget. Skulle behöva sjukskrivas också eftersom jag bland annat inte kan sitta fortfarande pga min onda svanskota. Men en vecka utan läkarintyg får man väl sjukskriva sig? Läkaren var helt emot sjukskrivning innan jag gick hem från sjukhuset.

Här kommer en bild på mitt hjärta när hon har ögonen öppna för en gångs skull. Den är tagen på avd 11 innan vi åkte hem.

Det gick bra.

BVC-tanten var här idag. Det gick bra. Liten har ökat i vikt, trots att hon inte fått någon ersättning alls nästan (40 ml i fredags och 15 ml i lördags.) Nu hade hon gått upp 160 g på fyra dagar och väger alltså 3230 g - snart är hon uppe i sin födelsevikt. Känns jätteskönt att veta att hon får i sig tillräckligt bara på min mjölk.

Den nattliga vakenheten är numera ett faktum varje natt känns det som, och hon är vaken mellan 3-5 h i sträck. Vi har ju varit rädda för att hon inte fått i sig tillräckligt med mat och fått höra att hon måste äta var 4:e timme eller oftare så några gånger har vi fått väcka henne för att ge mat när hon sovit över tiden. Det tyckte BVC-tanten vi skulle sluta med för nu vet vi ju att hon går upp i vikt och hon vaknar förmodligen själv när hon är hungrig och vill äta. Kanske blir det fel för henne när vi väcker henne och det är därför hon är vaken så länge sen?

Och så har hon ju fortfarande så himla svårt att få grepp om bröstet, särskilt det ena som alltid är väldigt spänt och mjölkstint. Fick rådet att försöka pumpa ur lite innan hon börjar äta så kanske hon lättare får grepp. Imorgon ska en pump inhandlas. Inatt låg hon 20 minuter första gången och 30 minuter andra gången bara för att få rätt tag innan hon kunde börja äta. Det är inte så det ska vara. Det ska inte behöva vara så svårt.

Kom gärna med tips om ni har några som kan underlätta ytterligare!