lördag 6 februari 2010

Helvete, säger jag bara. Jävla förbannade helvete!

Vi satt där i godan ro på tjejkvällen och hade hur trevligt som helst. På några minuter hade den goda stämningen bytts ut mot en ordentlig oro.
Vi fick nys om en tågolycka som precis skett. Inte igen, tänkte vi.
Genast började spekulationerna om det kunde vara någon vi kände. Telefonerna gick varma för att vi ville säkerställa att det inte var någon av våra nära och kära. Vi intalade oss att det förmodligen inte var det. Förmodligen kände vi nog inte personen i fråga. Hur stor är chansen att det är någon närstående? Vi blev jävligt nervösa när vissa personer vi ringde till inte svarade, men slog bort tanken på att det hänt dem något. De kanske låg och sov eller så.

Och så ringer mammas telefon och alla våra farhågor besannas. Allt det som vi egentligen inte vågar tänka blir bekräftat. I andra änden finns en hysterisk person som gråter så mycket att mamma inte hör ett ord av vad som sägs. Till slut lyckas mamma förstå vad som hänt och vem det är som blivit drabbad. Panik. Olycka. Ett tåg. Ambulans till akuten. Hysterisk gråt och förtvivlan i andra änden av luren. Ovisshet. Hjälpslöshet. Desperation.
Hjärtat slår i 180. Vi bryter upp. I all hast glömmer jag hälften av grejerna jag hade med mig.

Mamma är just nu på väg in till akuten. Gode gud, gör så att det går bra! Det måste gå bra.

Och här sitter jag och har jävligt ont i magen och mår skitilla av allt detta. Det är alltså tänkt att jag ska kunna varva ner och komma till ro nu.
Jag ska upp och jobba om sex timmar. Grattis till mig. Det kommer ju att gå jävligt bra.
Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag tänker på alla inblandade människor som känner personen i fråga.

Fy fan.


FY FAN!

3 kommentarer:

sister mary sa...

<3

Malin sa...

Oj, kraken... Vad otäckt, hoppas allt slutar väl. Och är man orolig, vilket är förståligt, tycker jag att du har rätt att stanna hemma från jobbet... Piggekramar

Jenny sa...

Men gud va hemskt! Hoppas verkligen allt går bra.
Stanna hemma idag och ta hand om dig själv istället, tror alla förstår om du gör de.

Styrkekramar från oss