Nytt.

S fortsätter äta bra! Vilken otrolig lättnad det är. Nu måste hon bara börja gå upp i vikt också.

Vad är nytt annars då?
Well. Vårt badrum i lägenheten renoveras ytterligare i 2 veckor innan det är klart och vi kommer nog bo hos mamma ett tag till. Annars har vi ju fått sålt lägenheten och flyttar (äntligen!) in i huset 15 april. Det ska bli så himla skönt att få möta våren och sommaren där. Vi är dock inte klara med renoveringen än. J håller på att lägga golv på övervåningen nu. Sen ska det tapetseras och målas i båda sovrummen och hallen däruppe. Och platsbyggas en garderob i vårt sovrum.

För att inte tala om allt som behöver göras på utsidan! Måla om fasaden, byta yttertaket, fixa i trädgården som just nu ser ut som skrutt... och massa annat. Man blir matt bara man tänker på det. Men det blir nog lite lättare att greja då och då om man bor där och hela familjen får vara tillsammans och inte det bara är J som är där och grejar och jag är hemma med barnen.

Annars har jag klippt av mitt långa hår som jag haft i över 15 år! Stor förändring för mig men det känns skönt med nåt nytt.
Familjen har varit sjuk nästan konstant sen i december så nu hoppas jag att vi får hålla oss friska ett tag framöver.

Jag längtar som en tok efter vår och sommar. Fågelkvitter, doft av hägg och syrén, härliga grillkvällar på vår altan, sol och bad och glada barn med spring i benen på vår alldeles egna gräsmatta!

Upp och ner.

Det går verkligen upp och ner med Signe tycker jag. I fredags kräktes hon varje sondning och även en gång efter hon ätit en stor tallrik yoghurt. Vi höll därför upp med sondmaten hela helgen och då spydde hon ingenting alls. Ringde även 1177 för att rådfråga om det kunde bero på att sonden satt fel eller något annat. De trodde på magsjuka. Det köper jag inte. Hon kräktes ingenting mellan måltiderna och bara vid sondning förutom vid ett tillfälle.

Vi har inte gett alls mycket sondmat denna veckan. Hon har ätit såpass bra. Vi kommer garanterat få bannor på sjukhuset men det struntar jag i. Äter hon en hel banan och en klämpåse smoothie till mellis tänker jag inte pumpa i henne 150 ml sondnäring också! Det säger sig ju självt. Jag tror hon gått ner mer i vikt dock, hon känns så tunn. Men jag hoppas faktiskt att vi ska få ta bort sonden nästa gång och prova utan även fast hon väger så lite.

Molly hade ju feber i 10 dagar hon. Och hemsk hosta och förkyld på det. Natt till igår var första feberfria dagen och igår hade vi tid på vårdcentralen. De tyckte vi skulle avvakta med prover och så eftersom det verkar ha vänt nu.
Hon har också rasat i vikt eftersom hon knappt ätit nåt dessa 10 dagar. Det låter som jag inte tänker på nåt annat än deras vikt. Men det har ju tyvärr blivit så när de är så små som de är. De har inte råd att förlora ett gram egentligen! Signe är ju 14 månader och väger ca 7 kg. Molly är 3 år och väger 10,7 kg. Så ni förstår kanske min oro. Men idag verkar de iallafall må bra! Bara jag som aldrig blir kvitt min förkylning.

I övrigt bor vi fortfarande kvar hos mamma för tillfället. M är rätt rastlös efter att ha varit hemma från förskolan så länge och jag är också lite rastlös.
Igår tog jag och M och åt lunch ute efter vårdcentralen. Sen åkte vi till leksaksaffären och där fick hon välja nåt att köpa för sina egna pengar. Gissa om hon kände sig stor när hon högtidligt sträckte fram sin skrynkliga hundralapp, som legat i jackfickan, och betalade sitt alfonsdomino!

Jaha!

Visste väl att natten skulle bli kass. Båda ungarna sov oroligt och S var vaken över 1,5 h. M vaknade och var kissnödig och när vi tog tempen i samma veva visade sig hon ha hög feber igen, 39,4 grader. Hoppades hon skulle somna om efter suppen men det tog lång tid. Hon låg och smågrät och mådde dåligt.
Jag sov kanske 2 h inatt och vaknade upp med en ännu värre huvudvärk idag.

Som om inte det vore nog kräktes Signe imorse igen. Som vanligt i samband med sondmaten men denna gång hade jag bara hunnit ge 20 ml. Förstår inte varför det blir såhär!
Well. Det slutade ju med att den sondmat plus lilla biten macka hon fick i sig imorse kom upp igen. +-noll alltså. Inte bra det! Hon behöver ju få i sig.
Bättre morgnar har jag haft om man säger så.

Inge vidare.

Nej, det gick inge vidare på sjukhuset igår. Hon hade gått ner i vikt sen senaste vägningen för två veckor sedan. Bara ca 120 gram, men ändå. Hon ska ju gå UPP! Hon har ju börjat äta lite smått igen men det verkar inte göra nån skillnad. Det är så oerhört frustrerande detta när det känns som vi står och trampar på samma ställe hela tiden! Läkaren var tyvärr inte med denna gång. Det var jävligt synd. Jag har så många frågor som jag skulle vilja få svar på.

På kvällen kräktes S ett par gånger i samband med sondmatningen. Varför gör hon det?? Det är en av frågorna jag vill ha svar på. Tredje gången på 2 veckor som det händer nu. På sjukhuset tyckte de vi skulle öka på sondmaten ytterligare från ca 100-120 ml/gång till 150 men det kommer ju aldrig att gå om hon redan kräks av den mängden hon får?

M blev sjuk samtidigt som mig i lördags morse och har haft feber mer eller mindre hela tiden. Nu har hon börjat hosta som fan. Hon har knappt ätit på hela veckan men igår och idag har hon mest smuttat lite nyponsoppa. Ingen mat alls. Är så rädd att hon ska bli sådär sjuk som hon var förra året igen. Det började ungefär såhär då med. Sen blev hon inlagd närmare 2 veckor och fick sond osv. Det skulle jag aldrig orka nu. Jag har gråtit massor idag. Frustrationstårar och ledsentårar.

J är hemma i lägenheten och jag ska sova ensam med barnen hos mamma. (Vårt badrum renoveras hemma och vi har varken vatten eller avlopp.) Känns som det kan bli en orolig natt med dålig sömn. M hostar hela tiden och hon har dessutom sovit över 4 h under dagen!
Mitt huvud bultar, som det gjort hela dagen, och jag gör nog bäst i att försöka sova några timmar nu ifall barnen blir oroliga här inatt.

Sjukhuset.

Morrn!
Idag har vi tid på sjukhuset för Signe. Vägning och beslut om sondens vara eller icke vara står på agendan. Om den ska vara kvar ett tag till måste den bytas och det är hemskt. Vid förra bytet fick de hålla i henne från alla håll och kanter och sonden ville inte komma ner. Kanske pga att hon skrek så förtvivlat?

På fjärde försöket lyckades de till slut föra ner sonden men då började S väsa och det kom skum och slem ur munnen på henne och hon mådde jättedåligt. "Hon har den ju i luftstrupen!" Skrek Jonas och då blev det fart på dom. Mycket riktigt hade den hamnat i luftstrupen istället för i matstrupen. Jävla klåpare! Först sätta den fel och sen inte märka det förrän vi säger till?! Ser inte fram emot att byta den.

Inställd resa.

Ja, vi blev dessvärre tvungna att ställa in vår Stockholmsresa. Ingen är mer ledsen och besviken än jag. Dock kändes det som vi var tvungna och att det var rätt beslut. Jag har feberyrat inatt och varit svintäppt i näsan sedan 4.30 imorse. Var vaken i 5 h inatt och har fortfarande inte fått bukt med nästäppan så jag kan somna om. Jag behöver sova!

Kan inte komma ihåg att jag någonsin varit såhär sjuk. Mår så fruktansvärt dåligt! :(
Har feber och är dyngförkyld. Just nu känns nästäppan värst. Har värsta täppta näsan samtidigt som det rinner som en jävla kran! Jag är så otroligt känslig för täppt näsa. Hatar att ha det verkligen. Kan absolut inte somna med täppt näsa.  Det är väl därför jag är så beroende av nässprayen. Nu har den slutat hjälpa. Händer ingenting när jag tar en dusch.
Tips mottages gärna för nu är det illa ställt sörrni.

Sen var ju Zarahs minsting magsjuk inatt också så det var liksom inte ett jättesvårt beslut att inte åka. Det betackar jag mig. Det har jag redan haft 2 gånger hittills i år och det räcker!

Vi hoppas kunna åka iväg vid ett senare tillfälle istället. Dock missar vi ju hela Game of Thrones - utställningen. Himla synd!

Utan er.

Vad skulle jag göra utan er? Mina älskade barn och hjärtas fröjd! ❤ 
Älskar er mer än ni någonsin kommer förstå. Jag är så otroligt, otroligt tacksam över att just jag fick bli er mamma!

Har det vänt?

Vågar nästan inte skriva att S ätit liiite bättre de två senaste dagarna,  med risk för att jinxa det. Men det har hon faktiskt. Igår sondade vi bara 2 gånger på hela dagen! Hon verkar lite piggare överlag på dagarna men på kvällen får hon feber som brukar ligga runt 38,5. Konstigt!

Själv har jag gått och blivit skitförkyld IGEN! Vilket egentligen var väntat eftersom J varit dålig under veckan.  Dock kunde det inte ha kommit mer olägligt eftersom jag ska till Stockholm med Zarah på tjejhelg imorgon. Vi ska gå på Game of Thrones - exhibition, äta god mat, och sova på hotell. Hade tänkt oss en soft helg där vi fick sova en hel natt utan uppvak och njuta av en god hotellfrukost på morgonen. Well. Jag kanske är förkyld, men iväg ska jag oavsett! Jag behöver detta. Men det hade förstås varit roligare om jag känt mig piggare.

Tillfälligt piggare!

Signe hade 38,6 när hon la sig igår men vaknade faktiskt upp feberfri imorse och än så länge har febern hållit sig undan. Hoppas det vänt nu. Hon åt 5-6 skedar yoghurt till frukost och som vanligt höll jag på att börja grina av lycka! Till lunch var hon inte lika sugen och smakade bara lite. Men så länge hon visar minsta intresse för att faktiskt smaka håller jag hoppet uppe!

Jag känner mig också lite piggare idag. Fick sova skapligt inatt. Tänk att 4,5 timmes sömn gör att man nästan känner sig som människa igen. Jag som lätt kunde sova 12 h i min ungdom. Sen att solen strålar utanför rutan gör ju säkert sitt också. Jag längtar galet mycket efter våren! Och idag känns det lite som vår. Det ger mig ny energi.

Jag har bäddat rent i alla sängar idag, lagat lunch, servat min käre sambo med värktabletter och frukost (han har åkt på en riktig mansförkylning!) lekt med Signe,  duschat och lite annat. Framförallt har jag för första gången på en hel evighet INTE lagt mig och sovit när Signe sover efter lunch, kände helt enkelt att det inte behövdes idag. Bara en sån sak! Det känns skönt att ha bra dagar emellan de som känns jobbiga och tunga.

Nu ska jag strax hämta Molly på föris och sen ska hon få följa med mig och handla! Hon är en riktig liten hjälpreda i affären. (För det mesta!)

Mitt hjärtegryn.

Nu har hon tagit några bett på ett knäckebröd och tre munnar smoothie. Tänk att man kan bli så glad för något så litet! ❤

Stora tjejen ska strax iväg på gympa och jag passar på att ligga ner och vila bredvid S som återigen sover.

Svårt.

Jag har så mycket känslor inom mig som vill ut men ingenstans att göra av dom. Därför blir det en tillfällig comeback här på bloggen.

Vi har det lite jobbigt just nu. Eller nej. Det var ljug. Vi har det skitjobbigt faktiskt.
Ni som följt min blogg genom åren vet säkert att Molly var inlagd förra året i april, hon hade en kraftig infektion i kroppen och hade slutat äta. Hon fick sond. Jag och J trodde vi skulle förlora henne. Men efter att ha bytt till mjölkproteinfri kost blev hon bättre och är nu lika pigg och glad som vilken annan 3-åring som helst!

Dock har vår lilla Signe blivit sjuk. Det började egentligen dagen innan julafton då hon fick vinterkräksjukan. Den höll i sig en natt och redan nästa dag åt hon som vanligt igen. Efter 41 kräkfria timmar satte det igång på nytt. Men även den gången blev hon pigg bara någon dag senare igen och åt som vanligt.

Det gick några veckor och vi skolade in S på förskolan under en vecka och det gick hur bra som helst! På fredagen var hon där själv några timmar och sen var tanken att hon skulle bara där några timmar under måndagen och tisdagen också, för att sen vara där hela dagen när jag gjorde min första arbetsdag på onsdagen. Men så blev det inte riktigt. På lördagen var hon lite dämpad och inte så matglad. Vi hade födelsedagskalas för flickorna på dagen och sen runt 17.30 kräktes hon ett par gånger.

Hon blev sämre på söndagen och J åkte in till akuten med henne. Då hade hon feber och hade sovit precis hela dagen. Var helt orkeslös och orkade inte sitta upp, inte leka, inte nånting alls. På akuten  togs lite prover och sen blev de hemskickade igen! Då var jag riktigt vansinnig. Förstod inte hur de kunde skicka hem någon i det tillståndet.

Well. Det blev ingen förskola för S och ingen jobbstart för mig. På torsdagen åkte vi återigen in med henne och då blev vi inlagda på barnavdelningen. Då hade febern kommit och gått och hon hade kräkts ett par gånger till. Hon hade i princip inte ätit nåt på hela tiden och vägde nu bara strax över 6 kg. Sond sattes även på henne och alla känslor från när vi var inne med M kom tillbaka. Jag stannade på sjukhuset med henne och J fick åka hem till M. Det var platsbrist på avdelningen och vi blev flyttade till patienthotellet.

Hon verkade piggare efter att ha fått sondmat några dagar och faktiskt ätit lite mat via munnen också så på söndagen åkte vi hem. Första veckan gick bra! Hon åt lite här och där och vi "sondade upp" så hon fick i dig tillräckligt med energi per dag. Hon började gå upp i vikt igen och vi kände att vi nog inte skulle behöva sonden så jättelänge.

Sen blev hon förkyld och fick lite feber igen. Aptiten försvann och inte ens sånt som hon älskat förut gick ner. Det enda vi fick i henne var skinka och falukorv! Och ungefär så har det väl varit nu den senaste tiden.
För en vecka sen fick hon 1-årsvaccinationen och förkylningen tog omtag och hon har feber igen. Igår och idag har den legat på över 39 grader. Är det vanligt en hel vecka efter sprutorna? Eller är det pga förkylningen denna gång?
Hon sover dåligt på nätterna. Jag och J är två vrak. Mest jag. Det är otroligt jobbigt att sköta sitt barn såhär. Att behöva sonda henne. I börkan kändes det inte lika jobbigt. Nu har hon haft sonden i ca 1,5 månad och ju längre tid det går desto jobbigare är det psykiskt. Att liksom bli påmind varje gång hon ska matas, att hon inte blir bättre. Det är så oerhört frustrerande.

Jag sover knappt längre. Men trött är jag. Vansinnigt trött. Igår somnade jag vid köksbordet två gånger under eftermiddagen! Jag är helt slut. Jag gråter ofta av förtvivlan och hopplöshet och har liksom noll energi kvar.
Hur kunde det bli såhär? Att båda våra barn haft oturen att bli sjuka och få sond? Det kunde såklart varit värre. Det kunde det. Men just nu känns det bara så svårt. När ska det vända för oss? När ska vi få tid att njuta av våra barn och leva som en riktig familj? Är sjukt trött på att konstant känna oron gnaga i magen på mig av ovisshet.