Jag har hunnit med ganska mycket idag. Det blev dock inget tränande. Jag vaknade imorse och kände mig förkyld igen och vågade därför inte riskera nånting. Jävligt konstigt att det inte bryter ut ordentligt. Under dagen blev det lite bättre. Jag var också jävligt trött imorse och ställde om klockan flera gånger vilket resulterade i att jag sov i typ tolv timmar och gick upp sent. För att kompensera det dåliga samvetet städade jag lite i köket. Diskade, skrubbade spisen, plockade iordning på köksbordet och kastade massa reklam. Sedan vattnade jag alla blommor.
Efter två kom mor och då följde jag med henne och handlade lite.
Sen ringde äntligen läkaren. Jag vägrade få medicin insatt och ville försöka få ned värdena på naturlig väg först vilket han tyckte var okej. Jag har alltså lite förhöjda blodfetter. Det är farligt. Man kan få både hjärtinfarkt och stroke. Och det är ju hur skrämmande som helst. Men om man motionerar och äter rätt kan värdena gå ned. Och motionerar gör jag ju ganska regelbundet. Det är väl mer maten då som jag får försöka förändra. Inte för att jag äter chips flera gånger i veckan och dricker läsk till alla måltider direkt. Jag tycker att jag äter ganska okej. Därför är det svårt för mig att förändra kosten radikalt känner jag och vill ha hjälp. Doktorn sa att han skulle kolla läget och sen försöka fixa så att jag får prata med en dietsköterska, vilket låter toppen. Då kanske jag kan gå ner några kilo också. Sen ska jag iallafall och ta nya prover igen i februari för att se om det skett någon förändring. Läskigt det där eftersom det är det onda kolesterolet som är förhöjt. Bort elaka kolesterol! :(
Anyway, när jag kom hem så var det bara att sätta sig vid datorn och plugga som gällde. Och det har jag gjort i stort sett hela kvällen. Kollade försiktigt in nästa ämne och såg då att det var DÄR jag skulle skriva om njursten! Jag hade alltså missuppfattat hela studieenhet 3 som jag höll på med. Det slutade med att jag försökte baka ihop dessa två till en uppgift och sen skrev jag en förklaring som jag hoppas att handledaren godtar. Jag skrev också att hon kunde skicka en kompletteringsuppgift om det inte dög. (Fast det borde det göra, jag har fan skrivit nio sidor!)
Nu är jag helt väck i skallen känner jag.
Har käkat vegetarisk lasagne och druckit ett glas rött. Jonas glömde att ha i det viktigaste, bladspenaten, men den smakade bra ändå.
Calle och Erik gick vidare i Idol. Intressant. Jag hade gissat på Erik och Tove faktiskt.
Well, nu ska jag gå och förbereda lite inför morgondagen och sedan gå och göra mig redo för sängen. Jobb mellan 7.00 - 16.00 väntar. Ciao.
fredag 4 december 2009
torsdag 3 december 2009
Anledningen till att jag inte skrivit varken igår eller idag är för att jag inte har haft tid. Jag har jobbat. Jojo. På onsdag morgon strax efter halv tio fick jag ett samtal från jobbet där de frågade om jag skulle kunna hoppa in samma eftermiddag eftersom A har blivit sjuk. Och det kunde jag ju. Så det var bara att återigen ställa in planerna på att greja hemma/plugga/träna.
Och även idag fick jag jobba en extratur. Jätteskönt med lite timmar förstås men ändå jobbigt att behöva ändra planerna. Jag behöver verkligen plugga nu. För en vecka sedan låg jag en vecka före deadline, nu ligger jag precis på gränsen till att vara försenad. Jag har inte pluggat något sedan dess. Imorgon måste den där studieenheten om vätskebalans vara klar. Den bara måste det. Jag ska verkligen försöka hinna med det. I helgen jobbar jag ju. Lördag, söndag och måndag så jag tror inte att varken tid eller ork finnes till plugg.
Idag jobbade jag till 15.30 och sen åkte jag i stort sett bara hem och kollade igenom posten och bytte om innan jag drog iväg till gymmet. Har fan inte varit där på hela veckan. Jag som ska försöka träna iallafall 3 gånger/vecka har jag tänkt. Denna vecka blir det dock bara två.
Jag gick dit idag eftersom jag inte vågade cykla och riskera att halka omkull på någon förrädisk isfläck. På vägen hem ringde jag och bad Jonas tappa upp ett skumbad åt mig som jag gled ned i så fort jag kom innanför dörren. Superskönt!
Plötsligt var klockan närmare halv åtta och det var dags att fixa mat. Idag blev det rödspätta, potatis och stuvad spenat.
Nu är jag dyngtrött. Idag SKA jag faktiskt försöka lägga mig i tid. Vill få nånting gjort imorgon. Träna klockan elva och sedan plugga är det som är prio 1. Sen får vi se vad som orkas göras och vad som hinns med.
Och även idag fick jag jobba en extratur. Jätteskönt med lite timmar förstås men ändå jobbigt att behöva ändra planerna. Jag behöver verkligen plugga nu. För en vecka sedan låg jag en vecka före deadline, nu ligger jag precis på gränsen till att vara försenad. Jag har inte pluggat något sedan dess. Imorgon måste den där studieenheten om vätskebalans vara klar. Den bara måste det. Jag ska verkligen försöka hinna med det. I helgen jobbar jag ju. Lördag, söndag och måndag så jag tror inte att varken tid eller ork finnes till plugg.
Idag jobbade jag till 15.30 och sen åkte jag i stort sett bara hem och kollade igenom posten och bytte om innan jag drog iväg till gymmet. Har fan inte varit där på hela veckan. Jag som ska försöka träna iallafall 3 gånger/vecka har jag tänkt. Denna vecka blir det dock bara två.
Jag gick dit idag eftersom jag inte vågade cykla och riskera att halka omkull på någon förrädisk isfläck. På vägen hem ringde jag och bad Jonas tappa upp ett skumbad åt mig som jag gled ned i så fort jag kom innanför dörren. Superskönt!
Plötsligt var klockan närmare halv åtta och det var dags att fixa mat. Idag blev det rödspätta, potatis och stuvad spenat.
Nu är jag dyngtrött. Idag SKA jag faktiskt försöka lägga mig i tid. Vill få nånting gjort imorgon. Träna klockan elva och sedan plugga är det som är prio 1. Sen får vi se vad som orkas göras och vad som hinns med.
onsdag 2 december 2009
Jag fattar inte varför man så lätt fastnar framför datorn. Nu var det två timmar sedan jag skrev att jag skulle gå och lägga mig men jag sitter fortfarande uppe. Konstigt det där. Well, nu gör jag ett nytt försök. Jag ska ju orka med morgondagen också!
tisdag 1 december 2009
Imorgon har jag tänkt att jag ska träna, plugga samt eventuellt få lite gjort här hemma. Diska och vattna blommor iallafall. Hur det blir med den saken återstår att se.
Förut när jag var i stan kände jag hur mitt shoppingbegär vaknade till liv ordentligt och jag hade nog kunnat spendera hela dagen i olika butiker tror jag! Egentligen handlade jag inte så mycket men några grejer fick följa med hem, till exempel lite vitt ris. Inte ris som i Uncle Ben´s, utan ris som i vitsprayade kvistar/grenar att ställa i en vas någonstans. (Har dock ingen lämplig vas än utan har tänkt införskaffa en i Ullared.) Även en vit amaryllis fick äran att följa med. Den står numera i vardagsrumsfönstret. Jag tycker amaryllis är en av de absolut vackraste blommor som finns faktiskt. Sen köpte jag mig en tunika och ett par nya tights på Gina. Och en mascara, för den var på rea, så jag kunde inte låta bli.
Lite annat smått och gott blev det också. Men den stora shoppingturen väntar jag med tills den 10:e december. Jag har öronmärkta pengar som ska med dit just för detta ändamål! Där kommer det att handlas både kläder till mig själv, julklappar och heminredning.
Nu ska jag sluta tjata om detta med shopping och istället göra mig redo för att intaga bädden. Det kan ju vara skönt att lägga sig i tid för omväxlings skull.
Förut när jag var i stan kände jag hur mitt shoppingbegär vaknade till liv ordentligt och jag hade nog kunnat spendera hela dagen i olika butiker tror jag! Egentligen handlade jag inte så mycket men några grejer fick följa med hem, till exempel lite vitt ris. Inte ris som i Uncle Ben´s, utan ris som i vitsprayade kvistar/grenar att ställa i en vas någonstans. (Har dock ingen lämplig vas än utan har tänkt införskaffa en i Ullared.) Även en vit amaryllis fick äran att följa med. Den står numera i vardagsrumsfönstret. Jag tycker amaryllis är en av de absolut vackraste blommor som finns faktiskt. Sen köpte jag mig en tunika och ett par nya tights på Gina. Och en mascara, för den var på rea, så jag kunde inte låta bli.
Lite annat smått och gott blev det också. Men den stora shoppingturen väntar jag med tills den 10:e december. Jag har öronmärkta pengar som ska med dit just för detta ändamål! Där kommer det att handlas både kläder till mig själv, julklappar och heminredning.
Nu ska jag sluta tjata om detta med shopping och istället göra mig redo för att intaga bädden. Det kan ju vara skönt att lägga sig i tid för omväxlings skull.
Ja, det har den. Nedräkningen tills det är dags att åka till Ullared alltså. Jag kan inte fatta att jag längtar så till att få komma dit! :D
Inatt drömde jag till och med om Ullared. Jag drömde att jag, mamma, Marie och Ida var där och Marie begick det stora misstaget att ta en liten korg istället för en vagn när vi äntrade det stora varuhuset. Detta misstag uppdagades inte förrän vi hade kommit in en bit i affären och när jag såg detta påtalade jag genast att det inte gick för sig. Jag hånskrattade lite och tyckte att hon var naiv som trodde att hon skulle klara sig med en fjuttig liten korg och förklarade att hon var tvungen att hämta en vagn för att få plats med alla varor.
Hon gick och letade efter en kundvagn och hittade en som stod där alldeles tom, ensam och övergiven i närheten av ett café. Hon smög sig fram till killen i kassan och frågade om hon kunde ta den vagnen. Han sa att det kunde hon. På ett villkor. Hon var tvungen att torka av alla bord först. Han slängde åt henne en sliskig disktrasa och hon började torka bord efter bord. Då kom jag dit och såg vad hon gjorde. Jag frågade vad i hela friden hon höll på med och hon förklarade situationen. Då satte jag armarna i sidan och blev mäkta förbannad! Så fick det ju fan inte gå till! Jag krävde att få tala med Boris, chefen, för att förklara vilket utnyttjande av arbetskraft hans personal höll på med. Det gick dock aldrig så långt, för sen vaknade jag. Men det är lite oroväckande att jag drömmer om detta paradis till och med! Hehe. Om denna resa mot förmodan skulle bli inställd skulle jag bli förkrossad.
Inatt drömde jag till och med om Ullared. Jag drömde att jag, mamma, Marie och Ida var där och Marie begick det stora misstaget att ta en liten korg istället för en vagn när vi äntrade det stora varuhuset. Detta misstag uppdagades inte förrän vi hade kommit in en bit i affären och när jag såg detta påtalade jag genast att det inte gick för sig. Jag hånskrattade lite och tyckte att hon var naiv som trodde att hon skulle klara sig med en fjuttig liten korg och förklarade att hon var tvungen att hämta en vagn för att få plats med alla varor.
Hon gick och letade efter en kundvagn och hittade en som stod där alldeles tom, ensam och övergiven i närheten av ett café. Hon smög sig fram till killen i kassan och frågade om hon kunde ta den vagnen. Han sa att det kunde hon. På ett villkor. Hon var tvungen att torka av alla bord först. Han slängde åt henne en sliskig disktrasa och hon började torka bord efter bord. Då kom jag dit och såg vad hon gjorde. Jag frågade vad i hela friden hon höll på med och hon förklarade situationen. Då satte jag armarna i sidan och blev mäkta förbannad! Så fick det ju fan inte gå till! Jag krävde att få tala med Boris, chefen, för att förklara vilket utnyttjande av arbetskraft hans personal höll på med. Det gick dock aldrig så långt, för sen vaknade jag. Men det är lite oroväckande att jag drömmer om detta paradis till och med! Hehe. Om denna resa mot förmodan skulle bli inställd skulle jag bli förkrossad.
Precis hemkommen från stan nu. Det blev en riktig heldag. Gick först en vända på stan med mamma och mormor. Jag köpte en julklapp till mormor. Hon hade stått och tittat och klämt på en jättefin, vit stickad tröja på Gina hur länge som helst, men tyckte att den var för dyr, då smög jag mig in och köpte den till henne. Hihi. Kändes busigt. Hoppas hon blir glad!
Sedan var det då dags för läkarbesöket. Det gick faktiskt ganska bra. Över förväntan iallafall. Min läkare hade två läkarstudenter från Uppsala med sig också. Mina värden låg kvar på samma nivå som tidigare, vilket var 36. Normalt ska vara under 18. Men utan medicinering är det svårt att få ned värdena. Nu ska jag börja knapra medicin igen för att förhoppningsvis få ned värdena, få ägglossning och sedan lyckas bli gravid. Det där andra som allmänläkaren sett trodde han inte var någon fara. Men å andra sidan vet han inte hur mycket förhöjda de värdena är. Inte jag heller för det skrev han aldrig i brevet. Jag la även fram min teori om vad jag trodde kunde vara fel på mig men hormondoktorn sa att de tagit såna prover på mig och att de var bra. Så nu vet jag fan inte vad det är för fel på mig. Men trött är jag.
Min tumör då? Jo, jag var helt säker på att den växt. Det kändes så. Särskilt med tanke på att jag inte ätit medicin på ett år och utan medicin så är det fritt fram att växa. Men hör och häpna, datortomografin visade att den till och med hade krympt i omfång! Nu har jag alltså ett mikroadenom på ungefär 2 mm! Av sig själv dessutom. Förut var den ungefär 5 mm. Det kändes iallafall bra.
Morfar är inlagd på sjukhuset nu så gänget var där för att hälsa på honom. Inte jag då som satt och väntade samtal från läkaren.
Klockan 15.00 hade jag telefontid med den där andra läkaren från Vårdcentralen. Efter att ha läst hans smådiffusa och oroväckande brev för en vecka sedan ringde jag och bokade en tid direkt. Fick dock ingen förrän EN VECKA senare. Idag alltså. Men tror ni att han ringde klockan 15.00? NEJ, det kan jag tala om att han inte gjorde! Och han har fortfarande inte ringt. Jag är jättesur och besviken faktiskt. Här har jag gått och oroat mig i en hel jävla vecka och så ringer han inte ens på utsagd tid.
Jag tycker för det första att om han nu visste att vi behövde ytterligare kontakt för att diskutera behandling så kunde väl han själv ha plockat upp luren och ringt mig direkt? Nej, då skriver han ett brev där han ber mig höra av mig till honom. Och jag har ju inte direkt hans nummer inlagt i mobilen, så jag får ringa vårdcentralen som sedan får boka in en tid åt mig, en vecka senare som sagt. Dåligt! Imorgon ska jag ringa och fråga vad som hände. Glömde han bort mig eller? Jag tänker INTE vänta en vecka till på att han ska behaga höra av sig. Så mycket vet jag.
Jag är jättetrött nu. Jättejättetrött. Skulle ha åkt iväg och tränat Step ikväll men känner inte att jag orkar det idag. Jag är så himla frusen också. Åker till gymmet en sväng imorgon istället tänkte jag.
Sedan var det då dags för läkarbesöket. Det gick faktiskt ganska bra. Över förväntan iallafall. Min läkare hade två läkarstudenter från Uppsala med sig också. Mina värden låg kvar på samma nivå som tidigare, vilket var 36. Normalt ska vara under 18. Men utan medicinering är det svårt att få ned värdena. Nu ska jag börja knapra medicin igen för att förhoppningsvis få ned värdena, få ägglossning och sedan lyckas bli gravid. Det där andra som allmänläkaren sett trodde han inte var någon fara. Men å andra sidan vet han inte hur mycket förhöjda de värdena är. Inte jag heller för det skrev han aldrig i brevet. Jag la även fram min teori om vad jag trodde kunde vara fel på mig men hormondoktorn sa att de tagit såna prover på mig och att de var bra. Så nu vet jag fan inte vad det är för fel på mig. Men trött är jag.
Min tumör då? Jo, jag var helt säker på att den växt. Det kändes så. Särskilt med tanke på att jag inte ätit medicin på ett år och utan medicin så är det fritt fram att växa. Men hör och häpna, datortomografin visade att den till och med hade krympt i omfång! Nu har jag alltså ett mikroadenom på ungefär 2 mm! Av sig själv dessutom. Förut var den ungefär 5 mm. Det kändes iallafall bra.
Morfar är inlagd på sjukhuset nu så gänget var där för att hälsa på honom. Inte jag då som satt och väntade samtal från läkaren.
Klockan 15.00 hade jag telefontid med den där andra läkaren från Vårdcentralen. Efter att ha läst hans smådiffusa och oroväckande brev för en vecka sedan ringde jag och bokade en tid direkt. Fick dock ingen förrän EN VECKA senare. Idag alltså. Men tror ni att han ringde klockan 15.00? NEJ, det kan jag tala om att han inte gjorde! Och han har fortfarande inte ringt. Jag är jättesur och besviken faktiskt. Här har jag gått och oroat mig i en hel jävla vecka och så ringer han inte ens på utsagd tid.
Jag tycker för det första att om han nu visste att vi behövde ytterligare kontakt för att diskutera behandling så kunde väl han själv ha plockat upp luren och ringt mig direkt? Nej, då skriver han ett brev där han ber mig höra av mig till honom. Och jag har ju inte direkt hans nummer inlagt i mobilen, så jag får ringa vårdcentralen som sedan får boka in en tid åt mig, en vecka senare som sagt. Dåligt! Imorgon ska jag ringa och fråga vad som hände. Glömde han bort mig eller? Jag tänker INTE vänta en vecka till på att han ska behaga höra av sig. Så mycket vet jag.
Jag är jättetrött nu. Jättejättetrött. Skulle ha åkt iväg och tränat Step ikväll men känner inte att jag orkar det idag. Jag är så himla frusen också. Åker till gymmet en sväng imorgon istället tänkte jag.
Jag vet att jag måste lägga mig. Jag ska nämligen upp tidigt. Mor kommer och hämtar mig 9.30. Vi ska gå ett varv på stan innan sjukhusbesöket. Jag vet att jag borde sova nu, men jag sitter uppe och letar fakta att presentera för min läkare imorgon. Jag är så nervös. :( Jag hoppas verkligen att de kan hitta orsaken till mina problem och att det är lätt åtgärdat. Nu ska jag iallafall försöka få några timmars orolig sömn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
