tisdag 1 december 2009

Precis hemkommen från stan nu. Det blev en riktig heldag. Gick först en vända på stan med mamma och mormor. Jag köpte en julklapp till mormor. Hon hade stått och tittat och klämt på en jättefin, vit stickad tröja på Gina hur länge som helst, men tyckte att den var för dyr, då smög jag mig in och köpte den till henne. Hihi. Kändes busigt. Hoppas hon blir glad!

Sedan var det då dags för läkarbesöket. Det gick faktiskt ganska bra. Över förväntan iallafall. Min läkare hade två läkarstudenter från Uppsala med sig också. Mina värden låg kvar på samma nivå som tidigare, vilket var 36. Normalt ska vara under 18. Men utan medicinering är det svårt att få ned värdena. Nu ska jag börja knapra medicin igen för att förhoppningsvis få ned värdena, få ägglossning och sedan lyckas bli gravid. Det där andra som allmänläkaren sett trodde han inte var någon fara. Men å andra sidan vet han inte hur mycket förhöjda de värdena är. Inte jag heller för det skrev han aldrig i brevet. Jag la även fram min teori om vad jag trodde kunde vara fel på mig men hormondoktorn sa att de tagit såna prover på mig och att de var bra. Så nu vet jag fan inte vad det är för fel på mig. Men trött är jag.

Min tumör då? Jo, jag var helt säker på att den växt. Det kändes så. Särskilt med tanke på att jag inte ätit medicin på ett år och utan medicin så är det fritt fram att växa. Men hör och häpna, datortomografin visade att den till och med hade krympt i omfång! Nu har jag alltså ett mikroadenom på ungefär 2 mm! Av sig själv dessutom. Förut var den ungefär 5 mm. Det kändes iallafall bra.

Morfar är inlagd på sjukhuset nu så gänget var där för att hälsa på honom. Inte jag då som satt och väntade samtal från läkaren.

Klockan 15.00 hade jag telefontid med den där andra läkaren från Vårdcentralen. Efter att ha läst hans smådiffusa och oroväckande brev för en vecka sedan ringde jag och bokade en tid direkt. Fick dock ingen förrän EN VECKA senare. Idag alltså. Men tror ni att han ringde klockan 15.00? NEJ, det kan jag tala om att han inte gjorde! Och han har fortfarande inte ringt. Jag är jättesur och besviken faktiskt. Här har jag gått och oroat mig i en hel jävla vecka och så ringer han inte ens på utsagd tid.

Jag tycker för det första att om han nu visste att vi behövde ytterligare kontakt för att diskutera behandling så kunde väl han själv ha plockat upp luren och ringt mig direkt? Nej, då skriver han ett brev där han ber mig höra av mig till honom. Och jag har ju inte direkt hans nummer inlagt i mobilen, så jag får ringa vårdcentralen som sedan får boka in en tid åt mig, en vecka senare som sagt. Dåligt! Imorgon ska jag ringa och fråga vad som hände. Glömde han bort mig eller? Jag tänker INTE vänta en vecka till på att han ska behaga höra av sig. Så mycket vet jag.

Jag är jättetrött nu. Jättejättetrött. Skulle ha åkt iväg och tränat Step ikväll men känner inte att jag orkar det idag. Jag är så himla frusen också. Åker till gymmet en sväng imorgon istället tänkte jag.

2 kommentarer:

Annika sa...

Ja det hoppas och tror jag! Det är en helt vanlig förkylning, så den borde vara väck då! :D
Kram!

Pearldrop sa...

Vilken läkare har du?
Hans Tellac?