måndag 7 april 2014

Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Jag befinner mig längst ner för att sedan hitta något litet som får mig att få tillbaka hoppet och komma upp igen. Hela min värld rasar när M inte vill äta eller ens smaka på sånt som hon vanligtvis tycker om. Det gör ont i hela mig att se henne må så dåligt och jag skulle göra vadsomhelst för att få byta plats med henne. Sen kanske hon är lite piggare och orkar leka i nån timme och då känner man att fan, det kanske är på väg att bli bättre nu?

Varje morgon väntar jag på att hon mirakulöst ska må bättre och äta som vanligt igen.
Sköterskan jag pratade med lugnade mig iallafall lite och imorgon ska jag fråga läkaren som rondar OM och VAD de har för plan inför den närmsta framtiden.

Stackars lilla S får ingen uppmärksamhet alls hon och henne bara ammar jag när hon är hungrig och byter blöja på när det behövs känns det som. Jag försöker leka/gosa/gulla lite också förstås, men tankarna finns hela tiden på annat håll. Oron för M är ständigt närvarande.  Energinivåerna börjar ta slut för mig och jag tror jag har tappat bort laddaren. Vad händer sen, när jag bryter ihop och inte orkar mer?

Mollys infektionsvärden var iallafall på väg neråt trots att hon har höga febertoppar fortfarande. Nåt positivt, om vi nu ska gripa efter halmstrån.
J är fortfarande jättesjuk och kräks, stackarn.

Tack till alla vänner, släktingar, bekanta och bloggläsare som ger oss så mycket stöd genom telefonsamtal, sms, mail och kommentarer när vi som mest behöver det. ♡

Nu hoppas vi på en bra dag imorgon nu då, ok?

1 kommentarer:

Sara sa...

Vet inte vad jag ska skriva för att det ska kännas bättre. :( Men det är okej att du bryter ihop, kanske känns det lite lättare sen. Ibland behöver man gråta ut ordentligt. Molly kommer kommer klara av detta ska du se! Och ni också! <3 Skickar all min styrka till er. Kram