Molly och jag önskar Er ett Gott Nytt År! :-)
tisdag 31 december 2013
Idag hade vi tid på Specialistmödravården för inskrivning. Klockan 10.00 skulle vi vara där. 10.30 fick vi komma in på ett rum och det var nog rekord, jag har ALLTID fått vänta trots att jag haft tid bokad och alltid fått komma in minst 45 minuter försent. Idag hörde jag en arg tjej i väntrummet som skällde på en barnmorska, hon hade fått vänta två timmar och sen ändå inte fått träffa läkare vilket hon var där för. Skärpning!
Jag trodde ju i min naiva hjärna att man skulle få träffa barnmorska, läkare och narkosläkare tillsammans och att de liksom skulle gå igenom sin egna del i det hela osv. Så var det ju inte. Barnmorskan kollade bara ctg så bebisen mådde bra och tog ett blodtryck på mig. Sen lämnade hon rummet. Efter typ 20 min kom en läkare. Hon ställde lite frågor och förklarade snabbt hur det gick till vid snittet. Ingen hade koll på nånting om vem som beviljat mitt snitt eller så. Jag fick berätta att det var läkaren på den privata mottagning jag går på och ge dom min journal som de bara kastade ett öga på.
Sen blev jag skickad till lab för att ta blodprov för att sedan gå till operation väst och träffa narkosläkaren. Han var jättebra. Snäll och ödmjuk och förklarade bra vad som kommer hända därinne och svarade på de frågor jag hade. Kände mig något lugnare när vi gick därifrån, men jag är fortfarande sjukt nervös! Jag hade som sagt tid kl 10.00 och 12.30 var vi klara!
Men nu är jag inskriven och klar. Det är bara att dyka upp på operation på torsdag. Shit!!
På vägen hem hämtade vi ut ett babyskydd till bilen som man kan hyra på sjukhuset.
Jag sov skitdåligt inatt och kommer nog tyvärr inte få så värst många timmars sömn innan torsdag skulle jag tro. Har för mycket i skallen nu.
söndag 29 december 2013
Imorgon är det inskrivning inför kejsarsnittet. Vi ska träffa läkare, barnmorska och narkosläkare vad jag har förstått. Sen får jag åka hem igen tills det är dags att åka in på riktigt den 2/1. Spännande!
Jag försöker att njuta den sista tiden nu. Av magen. Av bebisbuffar. Vem vet, jag kanske inte får uppleva det igen.
Idag har jag massor av sammandragningar och även mycket molvärk i ryggen. Det trycker även på bra mycket nedåt ibland.
När M kommer med sina knubbiga små händer och klappar mig på kinden och säger: "Vi tycke om vajann" eller "lilla mamma" håller mitt hjärta på att brista av kärlek.
Idag kom hon och sa "Molly älska mamma." Då började jag nästan grina. Tänk att vi har fått ett så fint barn och att vi kommer få ett till om bara fyra dagar. Vi har verkligen haft tur! Jag älskar de här två barnen obeskrivligt mycket.
Idag har M suttit på pottan 5 gånger, vid två tillfällen har hon kissat och vid ett tillfälle bajsat.
/Mvh Stolt Morsa
lördag 28 december 2013
...som är trött nuförtiden. Det är lördagkväll, vi tittar på Morden i Midsomer och J somnar 21 minuter in i serien. Well done!
fredag 27 december 2013
Idag har jag haft massor av sammandragningar. Alltså, de är så långa att de liksom inte går över förrän jag sätter mig eller nåt. Det kan komma när jag ställer mig upp, magen blir stenhård och det stramar och drar som fan, men det går aldrig över! Jo, när jag sätter mig ner. Lite jobbigt att gå runt med en lång sammandragning (typ) hela tiden.
Jag har även haft molvärk i ryggen hela eftermiddagen och kvällen. Minns att det var så det började sist. Foglossningen försvann (det har den förvisso inte gjort nu) och istället fick jag molvärk och värk i rygg/svank. Några dagar senare var Molly här. Men denna gång hoppas jag att det bara stannar vid molvärk och att vi får gå tiden ut till det planerade snittet nu. Jag är i vecka 37+3 idag.
Ibland känns det som att M känner på sig att det snart kommer ske en stor förändring i vårt, och hennes liv. Att hon verkligen förstår att bebisen snart är här. Hon har de senaste veckorna blivit oerhört trotsig och vill absolut inte göra som vi säger. Lilla fröken tvärtemot. Hon vägrar äta själv utan vill bli matad (känns som hon mest är lat), och så fort det inte går exakt som hon vill bryter hon ihop och gråter som att världen gått under. Allt är "mitt" eller "Mollys" och hon testar våra gränser heeela tiden.
Jag förstår att det är helt normalt och ett friskhetstecken, men just nu är det oerhört jobbigt att behöva ta alla dessa "konflikter" med henne. Jag är så jävla trött hela tiden pga att jag aldrig får sova och foglossningssmärtan gör mig orörlig och på dåligt humör och tålamodet är inte som det brukar. Känns bara lite jobbigt att det ska komma NU, när bebisen snart är här.
Något som ändå funkar relativt bra är potträningen. Hon säger till oftare och oftare att hon vill kissa/bajsa på pottan, dock blir det ibland lite i senaste laget och innan man kommit in och fått av kläder och hon satt sig har det redan hunnit komma. Men hon kissar iaf minst en gång/dag på pottan och det går framåt! :-)
Idag har syrran varit här och hjälpt mig göra en gipsavgjutning av magen. Gjorde en när M låg i magen också. Kul att ha kvar tycker jag. De ska förhoppningsvis komma upp på väggen i huset sen. Har haft skitmycket sammandragningar idag och höll på att svimma vid gipsandet. Stod upp i 1,5 typ och det blev alldeles för jobbigt.
En vecka kvar, sen är bebisen här! Har en mycket intensiv tid framför oss fram till dess.
onsdag 25 december 2013
Idag har varit en bättre dag. Fast jag somnade inte förrän någon gång efter 03.30 inatt och vaknade tre gånger och behövde upp på toa innan klockan var 8.30. Så sömnen ligger jag väldigt mycket back med.
M har varit väldigt orolig och gnällig sen hon somnade. Hon var dessutom väldigt varm. Hoppas hon inte får feber eller blir sjuk igen. Det räcker med min egen förkylning just nu. Halsen blir värre och värre och näsan är fortfarande täppt. Tror M kommer över till vår säng inom den närmaste framtiden, hon har redan vaknat typ 4-5 ggr och varit ledsen. Jag hoppas på en natt där jag får sova längre än 2 h i stöten. Håll tummarna! Godnatt.
Kanske är det gravidhormoner som gör mig extra känslig just nu. Kanske är det bristen på sömn som delvis spelar in. Men ändå, faktum kvarstår, jag känner mig ensam. Punkt.
Och så ska det väl inte vara? Dum fråga. Jag vet ju svaret. Nej. Så ska det inte vara.
De tysta tårarna övergick till ett halvkvävt jämrande. Jag fick fly in i badrummet där jag kunde vara ensam med mina tankar och mina tårar.
Jag har haft en bra dag. Ändå avslutar jag julafton 2013 med att sitta i min ensamhet och gråta så ögonen blir alldeles röda och svullna. Det känns inte bra.
söndag 22 december 2013
Jag har försökt göra lite nytta. Packat nästan allt som går att packa i BB-väskan, (hygienartiklar, MVC-journal, ID-kort och såna saker får ju vänta lite till) tvättat lite bebiskläder, strukit M:s julklänning och försökt sammanställa lite synpunkter att ha med imorgon till barnmorskan angående önskemål runt snittet. Ni får fortfarande jättegärna komma med åsikter/synpunkter jag kan ha med! Tycker det är supersvårt att komma fram till vettiga önskemål.
Ikväll ska vi göra hemmagjord pizza och baka en glassig, fryst kaka som ska med till julbordet. Sen har jag en känsla av att det kan bli sängen rätt tidigt. Jag sov praktiskt taget ingenting inatt. Jag var så jävla täppt i näsan och hade döont av foglossningen så jag hittade ingen bekväm sovställning alls. Dessutom var jag uppe och kissade FYRA gånger under natten. Jävligt typiskt när M sov som en prinsessa ända till 8.45 imorse!
lördag 21 december 2013
Ingen bättring av förkylningen. Och definitivt ingen bättring från foglossningen. Fy fan rent ut sagt, vad jävla ont jag har. Varje steg är en plåga och jag kan inte gå utan att grimasera och tårarna bränner bakom ögonlocken. Så ont gör det. Men det är väl bara att bita ihop!
fredag 20 december 2013
Idag har jag haft en dålig dag. Inte nog med att jag är förkyld och hostar, jag har så jävla ont av foglossningen att jag nästan vill grina. Hoppas verkligen det bara är tillfälligt och att jag inte kommer ha såhär ont resten av tiden. Minsta lilla rörelse känns som tusen eldar i bäckenet.
Dessutom har jag haft både förvärkar och sammandragningar under eftermiddagen och kvällen. Plus att lilla M inte precis varit någon ängel idag. Herregud, den ungen alltså! Vilket humör och temperament hon har. Hon testar gränser precis hela tiden och om nåt inte blir exakt som hon vill låter det som att världen håller på att gå under. Mitt tålamod har väl inte direkt varit på topp heller eftersom jag inte mår bra så vi har haft våra duster.
Hon har blivit så oerhört mammig nu igen och J får absolut inte lägga henne på kvällen. Hon skriker och gråter hysteriskt efter mig. Vet att jag kanske borde vara kall och strunta i det men det gör ont i mammahjärtat att höra henne gråta så hjärtskärande så hon nästan kräks. Så det slutar alltid med att jag lägger henne till slut. Har ni nåt tips på hur jag ska få henne att förstå att det går lika bra med pappa? Bebisen kommer ju väldigt snart och då kanske jag inte kan gå ifrån hursomhelst.
Well. Vi hoppas på en bättre dag imorgon. Med mindre krämpor och med ett glatt humör från både mamma och barn.
M ska till farmor och julbaka. Själv ska jag passa på att vila.
torsdag 19 december 2013
Det blev visst lite julklappar i år också. Och då är ungefär en tredjedel av alla inte ens med på bilden.
onsdag 18 december 2013
M hostar fortfarande och äter dåligt. Men är ändå pigg som tur är. Tråkigt är det iallafall.
Nu har även jag åkt på en förkylning light (än så länge) med täppt snok och hosta. Hoppas det inte blir värre. Har ingen lust att hosta upp operationssåret sen.
En annan sak som är tråkig är att ni inte kommenterar något. Ni är ändå några stycken som kikar in varje dag. :-(
tisdag 17 december 2013
Inte för att det spelar någon som helst roll vad det är för kön, men det är ändå roligt att spekulera.
Vad tror ni, pojke eller flicka?
söndag 15 december 2013
fredag 13 december 2013
Imorgon är tanken att vi ska åka och fira lite jul hos J:s ena syster, men vi får väl se i vilket tillstånd M befinner sig i och om de vill ha dit oss med risk för att deras egna barn ska smittas.
Idag har jag haft en hel del förvärkar. Som en kraftigare variant av mensvärk som liksom strålat ner i låren. Det har kommit och gått under dagen.
Våra helgplaner är relativt få. Förutom eventuellt besök hos J:s syrra imorgon och kanske lite julbak på söndag är det nog inte så mycket som händer. Men med en sjuk unge och en höggravid morsa behöver det inte hända så mycket hela tiden heller.
♥ Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och det var en evighet sedan du såg dina egna tår.
♥ Sambon väcker dig varje natt och ber dig byta sovställning eftersom du snarkar så förbannat.
♥ Det inte längre går att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare från det hållet än framifrån.
♥ Det känns som om du har sprungit en mil när du går upp för en trapp.
♥ Du måste rulla runt för att komma upp från soffan.
♥ Din sambo måste hjälpa dig att knyta skosnörena.
♥ Du är rädd att kissa på dig när du nyser/hostar.
♥ Du tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
♥ Du hellre går barfota än tar på dig strumpor.
♥ Du inte orkar sminka dig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.
♥ Du behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.
♥ Det enda du orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
♥ Du måste kissa igen så fort du rest sig och trott att du var färdig.
♥ Du letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
♥ De högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna".
♥ Godisskålen får prioritet före middagen.
♥ Middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.
♥ Allt känns tungt.
♥ Du flåsar och flämtar som en valross efter att äntligen ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta dig ner efter det och ta en paus för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
♥ Du inte längre orkar stå i duschen utan måste sätta dig ner.
♥ Du sitter på golvet i duschen och inte förstår hur du ska komma upp igen.
♥ Ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
♥ Det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
♥ Du planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
♥ Anklarna får storleken av en kraftig överarm efter två timmar på bion.
♥ Grandiosa pizza blir gourmetmat.
♥ Dagens höjdpunkt är Dr phil och Oprah på tv.
♥ Du lägger på dig 2 kg vatten på en vecka och reagerar genom att rycka på axlarna och säga jaja...
♥ Du gråter för något du aldrig gråtit för innan.
♥ Du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sen nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
♥ Du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
♥ Allt är väldigt irriterande.
♥ Du inte längre kan ligga nära med ansikte mot ansikte med din partner för att magen är i vägen.
♥ När sambon puttar ner dig i soffan av ren djävulskap och blir sittande bredvid med armarna i kors för att se hur du ska ta dig ur situationen.
♥ Bh-storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
♥ Ett ärende om dagen är det enda du hinner/orkar med och då känns dagen fullbokad.
♥ Din partner faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
♥ Du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att stöta i magen.
♥ Du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
♥ Du hellre vill gå i mjukisbyxor än de vanliga gravidbyxorna eftersom de har en söm under magen som pressar och är i vägen.
Jag la in den här listan i bloggen sist jag var gravid också, men jag tycker den är ganska träffande faktiskt! :)
M längtar efter bebisen lika mycket som oss. Hon pratar, gosar och pussar på magen varje dag. "Kom uuuut ur mammas mage!" Ropar hon och och lutar sitt lilla huvud mot mig.
Jag förklarar för henne att bebisen inte kommer riktigt än. "Snart," svarar hon och nickar. Och hon pratar ofta om att doktorn ska hjälpa mamma att ta ut bebisen och att hon ska bo hos mormor då.
Hon är fortfarande så liten, men redan så klok och förståndig. Min lilla, stora tjej!
torsdag 12 december 2013
Kan ni förstå att det idag bara är tre veckor kvar!? Det kan inte jag. Vid den här tiden om exakt tre veckor har vi äntligen vår älskade bebis här. <3
Jag längtar så mycket, samtidigt som det skrämmer mig lite. Hur kommer jag klara av det? Det är en del som måste hinnas fixas rent praktiskt innan det är dags också. Bäst att ta tag i det snart.
Om tre veckor är jag TVÅBARNSMAMMA. Det kunde jag inte tro för några år sedan. Att jag skulle lyckas få inte ett, utan två fantastiska barn. Jag kan inte säga det nog många gånger, jag är så otroligt tacksam!
onsdag 11 december 2013
Jag vet inte exakt hur mycket blod jag förlorade vid min förra förlossning, men i journalen stod det att jag förlorat 1,5 liter innan jag blev ivägkörd till operation. Efteråt vet jag att de kollade blodvärdet, dock har jag inga siffror på hur det låg. Minns att de sa att det var på gränsen till om jag skulle behöva få tillskott iallafall, vet inte om de menade järntillskott i form av spruta eller om jag skulle fått nytt blod. I vilket fall som helst fick jag inget alls. Förmodligen har jag legat lågt ända sedan dess. Jag har förstått att det är svårt att få upp Ferritnvärdet och att det tar rätt lång tid att fylla på depåerna.
Nu sitter jag då här undrande och förstår inte riktigt varför min barnmorska inte rekommenderat mig tidigare att börja med järntabletter eller att jag ska ta dubbeldos eller något. Har en känsla av att det kommer ligga ganska lågt efter snittet sen. Jag undrar om det här kan vara en orsak till att jag är så förbannat trött eller om det bara är hb:t som påverkar det? Jag är verkligen trött jämt. Idag sov jag två timmar på dagen och det märks inte ens, jag är fotfarande lika trött. Jag orkar ingenting längre. Ingenting.
Har för mig att man kan ha brist på andra viktiga ämnen också som tex B12 om man ligger lågt i Ferritinvärdet?
Jag var iväg och tog nya prover igår och om jag inte minns fel så var Ferritin ett av de värden som skulle kollas. Känns dock lite i senaste laget att ha en uppföljning på Ferritinet NU, tre veckor innan förlossning... Hinner liksom inte göra så mycket för att få upp det på den tiden känns det som. Och eftersom hb:t sjunkit något kanske Ferritinet också gjort det? Försökte ringa barnmorskan idag men fick inget svar. Ska testa igen imorgon om jag hinner, annars får jag väl försöka hålla mig till nästa veckas besök på måndag den 16:e.
Någon som är kunnig inom området och kan berätta lite mer? Hur får man upp sitt värde? Är det injektion som gäller om man vill få upp det snabbt? Och måste man då ligga under 10 för att få det utskrivet på recept?
söndag 8 december 2013
Vi gjorde även ett tappert försök att få till årets julkort. Det var inte det lättaste! M är verkligen ingen linslus, dessutom var det superdåligt ljus härinne, men till slut tror jag vi lyckades knåpa ihop något som duger. Ska även passa på att beställa lite julklappar (förstoringar av Mollybilder) när vi slänger iväg beställningen på julkorten.. Jag har dessutom packat iordning några traderaauktioner som jag ska skicka iväg till veckan. Herregud, vad fort dagarna går. Det är ju snart julafton! Har lite klappar kvar att fixa.
Fick lämna ett urinprov också eftersom UVI kan göra så man får sammandragningar. Barnmorskebesöket gick också bra, sf-måttet låg på 32, hjärtljuden på 135 och blodtrycket var 115/75. Kändes skönt att få bekräftat att allt såg ut som det skulle. Jag vet att OM bebisen skulle få för sig att komma nu snart så är det ingen fara, för de allra flesta klarar livet utanför magen. Men jag vill helst gå tiden ut till snittdatumet förstås.
onsdag 4 december 2013
Sofie har fått många kommentarer angående sitt inlägg, men en av dom beskriver exakt hur jag kände det efter min sfinkterruptur. Åh, jag blir så fruktansvärt ledsen när jag tänker tillbaka på förlossningen. och så jävla, jävla förbannad.
"Det var inte såhär det skulle vara att bli mamma... Hela "lyckliga bebisbubblan" uteblev. Tänk, aldrig kommer den tiden igen. Jag skulle ju gå runt och le, vara lycklig. Inte gråta förtvivlat varje dag över att vara söndertrasad, över att inte kunna gå på toa, över att känna mig så ensam. "
Det var en läkare och en läkarstudent som undersökte mig. Jag var ju rädd för att själva undersökningen skulle vara besvärlig och smärtsam, men det gick jättebra faktiskt.
Som vanligt när jag pratar med läkare och annat "viktigt folk" kommer jag bara ihåg ungefär hälften av det de säger till mig. Varför är det så?
Iallafall så hade jag några hudveck/fickor som kommit efter operationen som man kunde behandla med hjälp av att spruta in någon slags olja(?) Det skulle man göra ca 2 ggr och sen skulle förhoppningsvis det problemet vara ur världen. Dock ville hon inte göra det igår eftersom jag är gravid och hon inte visste hur det kunde påverka graviditeten. Så jag ska tillbaka i april någon gång för att göra det.
Sen sa hon att både den yttre och den inre sfinktern var tunn och försvagad på ett ställe men att det eventuellt kunde åtgärdas med operation. Gulp! Alltså, det är inget bestämt angående operation ännu och hon sa att om funktionen ändå fungerar någorlunda så behövs det inte heller. Så vi får väl se hur det blir med den saken.
Idag är jag på lite dåligt humör för jag har knappt känt bebisen någonting i magen. Blir såklart skitorolig. Som tur är har jag både bm-besök och läkarbesök idag. Vi får hoppas att bebisen bara är lite trött idag och snart vaknar till och börjar sprattla igen.
måndag 2 december 2013
Det brukar i andra landsting vara ett återbesök först efter 6 veckor, sen efter 6 månader och 1 år. Jag var på återbesök 5,5 vecka efter förlossningen och när jag inte blev kallad vid 6 månader avvaktade jag lite till innan jag till slut tog tag i saken och kontaktade Specialistmödravården. Jag fick komma på besök ca 1 år efter skadan. Där konstaterades att jag behövde träna upp bäckenbotten mer och lära mig hitta musklerna och knipa. När jag frågade om hjälp för att få komma till en sjukgymnast för att hitta musklerna igen fick jag till svar att det inte fanns någon...? Nähä, men tack så jävla mycket för hjälpen då liksom!
Jag bad även om att få göra ett ultraljud där de kunde kontrollera musklerna inifrån och se så det läkt som det ska, något man inte kan känna med fingrarna vid en vanlig undersökning. Men tydligen fanns ingen sån utrustning på SMVC, och det är också en undersökning som jag vet görssom rutin vid uppföljningar i andra landsting. För att få göra en sån undersökning skulle läkaren behöva skicka remiss till kirurgmottagningen och hon sa att den här typen av skador inte prioriteras och att väntetiden kan bli lång. Så vårdgarantin verkar det ju vara lite sisådär med.
Nåväl. Jag bad henne iallafall skicka en remiss. Och NU har jag äntligen fått tid. Imorgon. Nästan 1 år tog det. Men imorgon är det dags. Jag ser verkligen inte fram emot själva undersökningen även om jag såklart vill veta hur det läkt och hur det ser ut. Vet inte riktigt om de kommer göra analt eller rektalt ultraljud, eller kanske både och. Skillnaden är att vid ena undersökningen går de in med en ultraljudsprob ca 5 cm in och kollar läget, vid den andra går de in ca 15 cm och fyller en ballong med vatten så det blåser upp på något vis så de kan undersöka muskler och vävnader lite bättre.
Inför undersökningen skulle man ta klyx x 2. Det har jag gett några gånger på jobbet, men det tillhör det tyngre artilleriet så det är inget vi använder oss av speciellt ofta. Det är 120 ml som ska sprutas in i ändtarmen för att den ska rengöras inför undersökningen. En gång nu ikväll skulle jag ta och sedan en gång imorgon några timmar innan undersökning. Det var verkligen inte det lättaste att ge sig själv det kan jag säga! Själva förpackningen är så stor och det var väldigt svårt att liksom ligga på sidan och orka trycka ut all vätska med bara en hand. Men nu är det iallafall gjort och imorgon är det dags igen för sista klyxet. Är lite nervös inför hur undersökningen ska gå och om det kommer göra ont. Men det är nog ingen fara. Ska bli skönt att få det ur världen också.
Veckorna går så obeskrivligt fort! Snart är vår lilla bebis här hos oss. Det känns fortfarande så overkligt! Det känns liksom som att bebisen inte riktigt är vår utan bara till låns. Jag har så svårt att ta in att jag verkligen ska bli mamma för andra gången.
Idag är det 1 månad kvar till det planerade snittet. 2/1 kommer bebisen äntligen till oss. Tiden fram till dess kommer gå superfort nu i juletider då det alltid är massor att göra på dagarna.
Jag har börjat packa bb-väskan lite smått och varje gång jag lägger ner nåt nytt blir jag lite pirrig.
Vi längtar så!
söndag 1 december 2013
Herregud vilket angenämt "problem" att inte kunna sova pga bebissparkar i magen. <3 Utbrytarkungen Houdini därinne lever verkligen loppan!
Jag njuter av varje liten rörelse och försöker att inte glömma bort känslan. Detta kan mycket väl vara min sista gång som gravid och jag vill komma ihåg och minnas exakt hur det känns när man har ett litet liv i magen som rör sig. Det är helt fantastiskt häftigt.
Jag brukar färga mig mörkare i håret någon gång på hösten och så även i år. Dock hade jag visst glömt att jag har rätt mycket hår som dessutom är jäkligt långt och att en förpackning hårfärg egentligen inte räcker. Så slutresultatet blev väl inte perfekt, men jag ska färga om det om några veckor med TVÅ förpackningar färg. Det får duga till dess. :-) gött med lite förändring iallafall.
Igår var M hos sin mormor och vi tänkte försöka hinna komma ikapp med lite saker som vi inte hunnit med den senaste tiden. Vi var inte sysslolösa kan jag säga!
Började med att handla ingredienser till kvällens pizzamiddag. Lääänge strosade vi omkring därinne. Sen skulle vi ställa in lite av matvarorna i skafferiet och insåg att det inte fick plats! J fick ett ryck och rensade det medan jag fixade adventsfint i köket. Det tog oss en stund.
Sen klippte jag J samtidigt som vi lyssnade på massa gammal bra musik. Supertrevligt. Efter en varsin dusch gjorde vi iordning pizzorna och sen pratade vi om viktiga beslut angående vissa saker i huset innan vi slappade en stund i soffan. Vi fick en hel del gjort men inte allt vi skulle.
Hade planerat för sovmorgon idag men J vaknade vid 7-tiden och jag strax därefter. Blev en mysig adventsfrukost med tända ljus iallafall. Sen la jag upp några auktioner på tradera. Vips så var klockan dags att åka till min mamma där barnbarnen skulle baka pepparkakor. Och där har vi spenderat eftermiddagen/kvällen. Jättekul! Så roligt att se de tre kusinerna leka tillsammans.