måndag 2 december 2013

Jag har ända sedan min sfinkterruptur känt att eftervården av den här typen av skador är skitdålig. Det är hela tiden jag själv som fått kontakta sjukvården och ligga på och tjata om olika saker.
Det brukar i andra landsting vara ett återbesök först efter 6 veckor, sen efter 6 månader och 1 år. Jag var på återbesök 5,5 vecka efter förlossningen och när jag inte blev kallad vid 6 månader avvaktade jag lite till innan jag till slut tog tag i saken och kontaktade Specialistmödravården. Jag fick komma på besök ca 1 år efter skadan. Där konstaterades att jag behövde träna upp bäckenbotten mer och lära mig hitta musklerna och knipa. När jag frågade om hjälp för att få komma till en sjukgymnast för att hitta musklerna igen fick jag till svar att det inte fanns någon...? Nähä, men tack så jävla mycket för hjälpen då liksom!

Jag bad även om att få göra ett ultraljud där de kunde kontrollera musklerna inifrån och se så det läkt som det ska, något man inte kan känna med fingrarna vid en vanlig undersökning. Men tydligen fanns ingen sån utrustning på SMVC, och det är också en undersökning som jag vet görssom rutin vid uppföljningar i andra landsting. För att få göra en sån undersökning skulle läkaren behöva skicka remiss till kirurgmottagningen och hon sa att den här typen av skador inte prioriteras och att väntetiden kan bli lång. Så vårdgarantin verkar det ju vara lite sisådär med.

Nåväl. Jag bad henne iallafall skicka en remiss. Och NU har jag äntligen fått tid. Imorgon. Nästan 1 år tog det. Men imorgon är det dags. Jag ser verkligen inte fram emot själva undersökningen även om jag såklart vill veta hur det läkt och hur det ser ut. Vet inte riktigt om de kommer göra analt eller rektalt ultraljud, eller kanske både och. Skillnaden är att vid ena undersökningen går de in med en ultraljudsprob ca 5 cm in och kollar läget, vid den andra går de in ca 15 cm och fyller en ballong med vatten så det blåser upp på något vis så de kan undersöka muskler och vävnader lite bättre.

Inför undersökningen skulle man ta klyx x 2. Det har jag gett några gånger på jobbet, men det tillhör det tyngre artilleriet så det är inget vi använder oss av speciellt ofta. Det är 120 ml som ska sprutas in i ändtarmen för att den ska rengöras inför undersökningen. En gång nu ikväll skulle jag ta och sedan en gång imorgon några timmar innan undersökning. Det var verkligen inte det lättaste att ge sig själv det kan jag säga! Själva förpackningen är så stor och det var väldigt svårt att liksom ligga på sidan och orka trycka ut all vätska med bara en hand. Men nu är det iallafall gjort och imorgon är det dags igen för sista klyxet. Är lite nervös inför hur undersökningen ska gå och om det kommer göra ont. Men det är nog ingen fara. Ska bli skönt att få det ur världen också.


0 kommentarer: