söndag 23 februari 2014

Trodde jag skulle få sovmorgon idag eftersom J skulle upp och kolla på skidor. M vaknade strax innan 8.00 och jag gick upp och gav henne frukost och sen ville jag sova lite igen. Det tar på krafterna att vara sjuk och vara uppe på nätterna och amma och inte sova längre än ca 2 h i sträck.

Tyvärr är det totalt jävla omöjligt att få sova i det här huset. M bara grinar och ropar efter mig och pappa duger inte. Det börjar bli oerhört jobbigt faktiskt. Han får inte byta blöjor, inte ge henne mat, inte lägga henne, inte borsta tänder. Han får bara leka och sånt. Det är inte ett dugg kul.

Jag får liksom inget break alls och känner att jag måste vara på två ställen samtidigt och känner mig otillräcklig. Trodde det skulle bli bättre men det gör det inte. Vet inte vad jag ska göra! Det hade varit så mycket enklare om vi var två som hjälptes åt med barnen men i nuläget drar jag det tyngsta lasset. Nu försöker J ta hand om M men får inte. Det är jättejobbigt för honom också att bli "bortvald." Någon som känner igen detta? När blir det bättre?

4 kommentarer:

Erika sa...

Tuva är sånn med, men jag har satt stopp och sagt att nu får pappa göra det. Har fått vara hård, hon är fruktansvärt mammig

Milla sa...

Och då går hon med på det? M vägrar!

Erika sa...

Hon har inget val, de är vi som bestämmer har vi varit hårda med. Förklarar mycket för henne också att det är mamma å pappa som bestämmer. Att jag tex inte kan hjälpa henne för jag måste kanske ta hand om disken. Ibland måste man kanske höja rösten och visa att man menar allvar. Tuva har lärt sig nu och vet precis när jag menar allvar.

Milla sa...

Tro mig, vi försöker göra så vi också. Det går inte ändå. Tex vid tandborstning sätter hon händerna för munnen och gråter och vägrar. Vid blöjbyte sparkar hon och ålar sig och skriker och jag vill ju inte att J ska behöva använda våld liksom. Hon vägrar.