torsdag 9 juni 2011



Idag vankas student och vi ska fira min kusin senare. Det är inget vidare studentväder dock. Regnet öser verkligen ner! Stackars studenterna. På min student regnade det också och lockarna i håret, som jag stått med skitlänge för att få till på morgonen blev med ens raka igen. Tack för den.


Jag kommer ihåg alla känslorna från den tiden. Vi satt på Rosa Rummet innan utspringet och The Final Countdown spelades högt, högt. Alla förväntningar. Alla känslor som bubblade inombords. Känslan av att det var något riktigt stort på gång. Och samtidigt som man var så lycklig kände man sig ledsen på något vis. Nu skulle allt ta slut och samtidigt skulle nånting nytt börja. Nu började livet. Det riktiga livet. Livet utanför skolans trygghetsbubbla. Nu var man vuxen och skulle kastas ut i arbetslivet (eller vidare till universitet.) Nu skulle vi inte träffas mer i klassen. Alla skulle splittras. Sorgligt var det. Vi var en liten klass på typ 21 elever och hade bra sammanhållning. Bara några veckor innan studenten var vi på skolresa till Prag.


Jag minns det som det var igår. Champagnefrukosten och jordgubbarna som ägde rum på en båt, rektorns tal i aulan som gjorde att man började grina, den tysta minuten i klassrummet för vår klasskamrat som hastigt gick bort andra året på gymnasiet. Vår underbara klassföreståndares fina sång till oss på balen - han sjöng Only You för oss. En lycklig och sorglig dag på samma gång. Lyckan man kände när vi sprang ut genom stora entrén och ner mot torget där släkt och vänner stod och tog emot en med öppna armar, blommor och champagne. Jag minns det som det var igår och jag skulle gärna göra om det igen och igen.


Jag kan inte inte för mitt liv förstå att det i år var 10 år sedan jag tog studenten. Det är ju helt sjukt. Men det är härligt att minnas tillbaka.

1 kommentarer:

emma sa...

Vilka minnen man har av studenten..ojoj =) Gick oxå ut för 10 år sedan och det känns som det vore igår.. Den STORA dagen glömmer man aldrig!

//Emma