tisdag 13 december 2011

Imorse vaknade jag när J:s klocka ringde och en timme senare satt jag bänkad (okej, jag låg i sängen) framför Lucia på tv. Trodde inte jag skulle somna om något mer sen, men runt 9.30 gjorde jag visst det ändå.

Igår var ju vi på vår andra föräldrautbildning. Det var lika bra denna gång och alla i gruppen är verkligen supertrevliga och lätta att prata med. Denna gång pratade vi om smärtlindring. Jag hade ganska bra koll på vad som finns och vad jag tror jag skulle vilja ha. Efter det hade vi tid hos barnmorskan för att kolla mitt blodtryck. Denna gång hade jag 130/75 så det var lite lägre. Även pulsen var lägre än sist, då jag hade 80-90 i vilopuls, men den var fortfarande lite högre än normalt.

Vi pratade också mycket om mina känslor och hormoner som verkligen är i svallning. Jag har inte märkt av de där jädra hormonstormarna särskilt mycket tidigare, men igår grät jag, var arg, ledsen och skrattade under loppet av några timmar.

Ju mer det närmar sig förlossningen desto mer stressad blir jag. Inte över själva förlossningen, utan av det som kommer sen. JAG SKA FÖR BÖVELEN BLI MAMMA! Hur ska JAG klara den tuffa uppgiften och ha det ansvaret över en annan människa? Jag är sjukt nervös för det och blir stressad så fort jag tänker på det. Av någon anledning har jag lättare att koppla bort alla tankar här i Vänersborg än hemma i lägenheten, och dessutom har jag börjat känna att jag verkligen måste ha J i närheten så mycket som möjligt. Min barnmorska säger att det är normalt att känna såhär, men man känner sig så jävla dum. Jag har ju väntat på detta så himla länge. Och jag längtar så tills bebisen kommer, men samtidigt är jag rädd att jag inte klarar av att bli mamma. Tänk om jag blir en dålig mamma?

J köpte ett foglossningsbälte till mig igår. Jag har använt det idag men tycker inte att det hjälpt särskilt mycket, även om det känns skönt att ha ett stöd under magen. Jag var precis ute i regnrusket och handlade lite grejer vi behöver till middagen. Nu har jag SKITONT i fogarna. Därför sitter jag och frossar i choklad. Det är jag värd.

1 kommentarer:

Trivsamma förändringar sa...

Du är den bästa mamman som finns till just din bebis!

Vill inte skrämma dig, o jag vet att det är jobbigt att få höra råd från höger o vänster. MEN jag hade faktiskt velat höra om hur jobbiga hormonerna kan bli efter förlossningen o den sk baby-bluesen...
Man har så många förväntningar o föreställningar om hur allt ska bli. Det är ju ganska självklart att man har det, men det är inte mycket som blir som man tänkt sig!
Det är inte alla som känner tillhörighet osv till sin bebis på en gång som jag tror man drömmer om. Jag har inte behövt kämpa för att bli gravid men har längtat efter barn i många år. Ändå kom tankar som, "varför skaffade vi barn", "åhhh va jobbigt när hon skriker..." osv. Tankar som gör att man tror man blivit knäpp på riktigt! Samtidigt som det är det bästa som hänt o tårarna rinner i floder. Inte vad jag hade förväntat mig, jag som inte är känslig för hormoner annars.
Nu, 3 månader senare har allt lugnat, o rutinerna börjar funka. Ni har ett spännande äventyr framför er!

Kram Maria