tisdag 22 mars 2011

Eftersom jag jobbade kväll igår kunde jag inte titta på En unge i minuten, men J spelade in det åt mig så jag kollade för en stund sedan. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv så. Det är verkligen en bitterljuv känsla för mig att titta på. Jag glädjs åt de lyckliga tu som får vara med om detta mirakel, samtidigt som jag är så jävla livrädd för att jag aldrig kommer att få vara med om denna världsomvälvande händelse.

Denna månad blev det inte heller någon bebis och jag börjar tvivla på att det någonsin kommer att bli vår tur. Hoppet försvinner lite mer för varje gång. Nu i Mars är det två år sedan vi började vår resa mot att bli gravida och ännu har inget hänt. Inte ett skit.

Känner mig allt annat än pigg. Känns som om jag har massa feber, är så varm! Nu ska vi titta på ett avsnitt av The Office och sen ska jag förbereda lite inför morgondagen och ramla i säng tidigt. Jag ska nämligen till stan direkt efter jobbet, har lite ärenden att uträtta.

1 kommentarer:

Du fattas mig sa...

KRAM. I know the feeling!