onsdag 27 juli 2011

Idag skulle vi till Ottenby för att kolla på fåglar och annat. Och det har vi gjort också. Men dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Låt mig börja från början.

Det började med att mamma ringde på J:s telefon när vi var på väg mot Ottenby. "Har du försökt ringa på min mobil? Jag har inte hört den?" sa jag. Det var inte så konstigt tydligen eftersom jag hade glömt den på toaletten på vandrarhemmet och en tant som hette Kerstin hade hittat den och svarade när mamma ringde. Hon lovade att hon skulle lägga den i ett skåp på övervåningen så att jag kunde hämta den när jag kom tillbaka. Bra så.

Plötsligt kommer J på att han glömt sin plånbok hemma på rummet. Alltså hade han varken pengar eller körkort med sig. Jag hade som tur var med min plånbok, men bara bankkort och inga kontanter. Lite trist med tanke på att alla ställen inte tar kort häromkring. Menmen, Det var liksom inte så mycket att göra åt.

Vi åker iallafall mot Ottenby och plötsligt piper bensinmätaren till och visar att det börjar bli dåligt i tanken. Jag säger åt J tre gånger att åka in på en mack och tanka. Han litar dock mer på displayen som säger att vi kan köra åtminstone 10 mil till innan det är helt slut. Jag suckar och låter honom hållas.

Så är vi framme på plats dit vi ska. Går omkring där och tittar i någon timme. Bestämmer oss sedan för att åka vidare till ett annat ställe i närheten. Vi kommer ut från parkeringen och typ 100 m sen dör bilen! Vi har fått bensinstopp. Och som om det inte räckte med det så har vi fått bensinstopp på en skitsmal väg, mitt i en öppen jävla kohage där kor och kalvar går och betar på var sida om vägen.

Efter lite diskuterande bestämmer vi oss för att gå tillbaka till parkeringen och det, och gå ion i en butik och fråga hur långt det är till närmaste mack. 2,5 mil visar det sig. J bestämmer sig för att lifta dit. Jag sätter mig på en bänk i solen och tänker att det kanske tar 45 minuter, 1 h. Jag har ingen telefon eftersom Kerstin på vandrarhemmet lagt den i ett skåp på vandrarhemmet, jag har inga pengar eftersom J var tvungen att ta mitt kort för att kunna betala bensinen. Jag har inget vatten och det är jävligt varmt ute! När det gått lite mer än en timme är jag skithungrig och praktiskt taget uttorkad och jävligt less. Går fram och tillbaka eftersom jag fått träsmak i rumpan. Kan dock inte gå alltför långt ifall J skulle återkomma och inte hitta mig. Jag har ju ingen telefon.

Efter lite mer än två timmar kommer han äntligen tillbaka. Jag trodde jag skulle börja grina av lättnad. Samtidigt var jag på jäkligt dåligt humör, hungrig som en varg. (hade inte ätit på sex timmar vilket är jäääättelänge nu när jag är gravid. Och när jag är hungrig blir jag automatiskt grinig.) törstig som en galning och allmänt trött. Jag visste såklart innerst inne att han verkligen gjort sitt bästa och skyndat sig så mycket han kunde, men just då kändes det bara som en hel evighet de där två timmarna jag fick vänta.

För att göra en lång historia kort - vi tankade till slut, hittade ett ställe att äta på och begav oss hemåt för att försöka lokalisera min telefon. Mycket riktigt låg den i ett skåp. Tack Kerstin.
Men vilken mardröm det har varit idag alltså! Kändes som det aldrig tog slut på oturen...



Ungefär här stod vår bil utan bränsle. Mitt bland kossorna.

9 kommentarer:

Trivsamma förändringar sa...

Ojoj! Den här dagen kommer ni nog minnas väldigt länge =)
Man blir väldigt handikappad utan plånbok eller telefon. Tänk förr när man aldrig hade några mobiler, ojojoj!

Hoppas ni får en mer lyckad dag imorgon!

Kram Maria

Marie sa...

Hoppas ni får en bättre dag i morgon :)

Elza sa...

Åh stackars er! Jonas som har sådan respekt för kossor. Hoppas ni får en lugn och skön torsdag!

K sa...

Visste väl att man kunde lita på folk med namnet Kerstin. Höhö. Finfina bilder loppan! Ses när du kommer hem, vill se magen och ge paket. KRÄM.

När ett plus ett blir tre sa...

Oj vilken actionfylld dag ni haft. Förstår dig så väl, jag blir jätteirriterad och sur när jag är hungrig. Tack och lov gick det ju bra för er trots allt! Idag är en ny dag. :-)
Kram

http://hannaskrypin.se sa...

Oj, vilken dag. Den lär ni inte glömma...

Malla sa...

vilken dag! jag vart tvungen att länka till det här inlägget, hoppas det var ok! :)
Kramen

Knasterfaster sa...

När det händer mig och Sambon sådan där saker (och tro mig det händer oss titt som tätt) så brukar jag tänka att om vi inte skulle råka ut för sådana missöden så skulle det hända oss någon annan mycket större olycka.
Jag kom hit från Mallas blogg. :)

Västgötskan sa...

Herregud vilken dag... Stackare! :-P
Tur att allt slutade bättre i alla fall... :-)