fredag 1 juli 2011

Hittills i graviditeten har jag inte haft några som helst problem. Jag mår inte illa och kräks, jag är inte onormalt trött, har ingen metallisk smak i munnen, har inga hormonella utbrott, är inte hård i magen, brösten är inte spända eller ömma längre, jag har ingen molvärk i magen, har inte haft några blödningar osv osv. Allt som oftast har jag svårt att ta in och förstå att jag faktiskt ÄR gravid. Det är helt overkligt och ännu mer overkligt känns det när jag liksom inte plågas över hemska kräkningar eller andra direkta åkommor. Sen jag slutade med min medicin (när jag fick positivt graviditetstest) har jag mått bättre än vad jag gjort på många år. Faktiskt. Jag mår underbart bra för tillfället.

Saker som talar för en graviditet:
8 positiva graviditetstest, utebliven menstruation, jag måste upp och kissa minst en gång på natten, jag har sett bebisen på VUL, magen är svullen (framförallt på kvällen), när det har gått för lång tid mellan måltiderna och jag blir väldigt hungrig blir jag illamående och måste äta pronto, jag har fått ett luktsinne som en blodhund och vissa dofter håller på att göra mig galen. Just nu är köket en plats som jag knappt orkar vistas i och soppåsen är min värsta fiende. Även en nykörd, varm diskmaskin kan framkalla kräkkänslor hos mig. Och icke att förglömma alla konstiga odörer på jobbet som man stöter på. Uähh. Jag sover som en kratta på nätterna och egentligen det enda jag har lust med är att vara hemma och boa och förbereda inför bebisens ankomst. Inget annat känns särskilt viktigt.




Önskar jag sov som en liten gris på nätterna.

1 kommentarer:

Rebecca sa...

Låter precis som mig =)