torsdag 21 maj 2009

Precis hemkommen från min vän, J.
Hon var med om en allvarlig olycka i helgen och jag har varit väldigt orolig för henne, därför var det oerhört skönt att få träffa henne och att få se att hon mår bra efter omständigheterna. Jag har haft en klump i magen i några dagar nu och varit väldigt känslosam och ledsen, och trodde att jag typ skulle brista helt när jag väl träffade henne. Det gjorde jag inte. Jag var klart berörd av hennes historia och tårarna var inte långt borta där de brände bakom ögonlocken men jag klarade att svälja klumpen i halsen och är nu rädd för att ha framstått som känslokall istället. Så var det inte! Jag har gått runt och tänkt på det som hänt och varit jätteledsen. Men det var en riktig lättnad att få se henne livs levande framför mig, att få krama om henne och att få prata med henne.
Usch, nu gråter jag.
Det är när såna här saker händer som man vaknar upp ur sin jävla dvala i sitt vardagliga liv och får sig en riktig tankeställare. Livet är kort. Alldeles för kort. Och det kan tas ifrån oss på bråkdelen av en sekund. Glöm inte att ta vara på livet. Lev varje dag som om det vore den sista.

J, glöm inte att jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är den bästa kompis man kan ha och en av dem som jag berättar precis allt för. Du är en av dem som vet mest om mig och som jag går till när jag har problem eller när jag mår dåligt och behöver tröst. Du har hållit min hand och sagt att allt kommer bli bra när jag är ledsen, du har strukit mig över håret och försökt lugna mig när jag haft en panikångestattack, du har funnits där i mitt livs jobbigaste och mitt livs roligaste ögonblick. Tack. Det brukar vara dig jag ringer först när det hänt något. Du ställer alltid upp. Du är varm, trygg, öppen, glad och pålitlig. En sån som man skulle vilja vara vän med och som man är stolt över om man har äran att få vara det. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om du hade dött.
Nu vill jag att du ska koncentrera dig på dig själv. Fokusera på att samla kraft och bli stark igen. Ta tid på dig. Prata om du behöver. Vi finns här allihop för dig, vännen. Det vet du. Älskar dig!

Rapport om kvällen med arbetsgänget kommer imorgon. Jag är inte riktigt på humör för att skriva om det nu.



Fy fan.

2 kommentarer:

gaby sa...

i feel you...:( de har fan vart jobbigt.. själv klarade inte hårda, kaksiga, starka ja å hålla tebax tårarna.. kunde knappt kolla henne i ögonon när hon berättade.. satt bara å stirrade rakt fram å höll hennes hand..kramade om den hårt å ville aldrig släppa taget.. åh, fy fan! de e jobbigt...

Jennie sa...

tack söta! Det är underbart att ha vänner som er. Kommer alltid älska er. puss