onsdag 8 december 2010

Detta kan nog räknas som en av de värsta dagarna jag varit med om. Mormors hjärtskärande gråt i kyrkan ekar fortfarande i huvudet på mig och jag trodde nästan jag skulle gå sönder av medlidande.

Men begravningakten var fin och musiken vacker och känslosam. Väldigt fint alltihop, men en otroligt sorgsen dag. Om drygt två veckor ska vi samlas igen allihop och fira jul tillsammans som vi brukar. Första julen utan morfar. :(

Jag är så trött nu. Orkar inte gråta mer. Orkar inte ens tänka.


VILA I FRID, MORFAR.

Vi saknar dig.




6 kommentarer:

Beatrice sa...

Dessa dagar minns man på annorlunda sätt// ha en bra kväll

Marie sa...

Kram

fröken solstråle sa...

Förlorade min morfar i somras som hängt med många år extra, det är så sorgligt men så skönt när de på något sätt känner att de är klar med livet, trots att vi andra som är kvar saknar dem som tokar...
Tänk lite extra på din mormor nu, ta med henne ut och fika gör små utflykter det är värt sååå mycket!!!

Kram på dig

Zandra sa...

STOR Kram till dej!!!!!!

Essi sa...

Kram gumman!! Ta hand om dig, var nära din familj och tänk på alla minnen, det hjälper, det lovar jag dig. Det är svårt i början att förstå, att tänka att han inga längre finns där men man har så fel, han kommer alltid att finnas där för dig och han har alltid en plats i ditt hjärta. Jag förlora nyligen min farfar och jag minns den tunga tiden, en tid då man behöver stöd och man måst låta känslorna tala. Stor kram på dig!

Malla sa...

Åh, hemska saker :(
Stora kramar från mig