torsdag 7 maj 2009

Det ringde på dörren runt tiosnåret. Jag, som tagit mig en välförtjänt sovmorgon låg och gottade mig i sängen. Jag var på väg upp men hade inte kommit så långt. Shit, tänkte jag. Vem fan är det som kommer NU!? Jag bestämde mig för att skita i att öppna. En minut senare ringer det i min mobil. Det var syrran. "Hej, vad gör du?" "Är det du som står utanför dörren och plingar?", väste jag till svar. Det var det. Jag drog på mig första bästa t-shirt och smög ut genom hallen, med håret på ända och öppnade. Vi satt och pratade lite och hon fick två mackor till "lunch", sedan drog hon vidare för hon skulle jobba kl. 11.00.

När hon gått diskade jag samt plockade undan det värsta, sedan satte jag mig vid datorn och började plugga. Klockan stack iväg som fan! Mor ringde och undrade om hon kunde komma upp en sväng så jag tog en paus från pluggandet. Efter det fortsatte jag lite smått igen. Har kommit en bit på väg faktiskt! Såg sedan att klockan var megamycket och fick kasta mig i duschen. Klockan 17.50 ska jag möta Jennie utanför för att vandra ned till restaurangskolan och käka indisk mat. Jag ska dricka vin också har jag bestämt. Är sjukt sugen på ett glas.

Måste gå och göra mig redo nu!

1 kommentarer:

Marie sa...

Ja det är nog en konstig känsla att veta att man är sjuk fast man känner sig frisk.

Skulle jag använda hårblåsen på badhuset så skulla personalen strypa mig tänker jag *s* Jag och Mia är alltid kvar till sist. Vi är i lilla bassängen tills alla andra är klara med duscharna så vi sinkar ner hemgången för personalen rätt mycket som det är redan :p