Funeral.

Då var man hemma igen. Jag har jobbat min nionde dag idag. Imorgon är sista dagen och sen får jag äntligen vara lite ledig. I en hel dag vill säga. I helgen väntar nämligen jobb igen! Men sen har jag bara några fjuttiga dagar kvar på schema och sen är det slut på det roliga. Och jag får säkert inte jobba något sen i höst/vinter heller eftersom jag fortfarande inte är färdig undersköterska. Under sommaren duger man som någon jävla sommarkatt, men sen när hösten kommer måste de göra sig av med oss vikarier igen. Vi tappra soldater, som ställt upp i vått och torrt och nästan slitit ut oss totalt på kuppen. Tack och hej, liksom. Nej förresten, inte ens ett tack får man. Bara ett hejdå. Välkommen åter nästa sommar och slit arslet av dig. Bitter? Jag? Näe. Inte då.

Jag har varit på begravning idag. Min mormors syster gick hastigt bort förra veckan. Begravningen var fin. Ledsamt såklart. Men hon hade haft ett långt och fint liv. 98 år hann hon fylla. Och bodde hemma ensam gjorde hon med bara lite hemhjälp. Och så dog hon. Bara så. Skönt, på sätt och vis. När ens egen dödsdag är kommen skulle man nog vilja att det bara skedde knall och fall. Så man slapp lida. Det känns så. När vi stod framme vid den vita kistan med alla blomdekorationer och de fyra levande ljusen runt om kände jag att jag blev påmind om tidigare begravningar jag varit på. Jag höll krampaktigt i min vita ros som jag hade som handblomma och sneglade på mormor som stod till vänster om mig. När jag såg hennes tårar och sorg skar det som tusen knivar i hjärtat på mig och jag kände hur klumpen i halsen blev större och större. Vad hemskt att förlora sin syster! Jag sneglade på min egen syster som stod bredvid mig och kände mig genast varm inombords när jag tänkte på hur lycklig jag är som har henne. Mitt hjärta värkte när jag såg in i mormors rynkiga lilla ansikte och de rödgråtna ögonen. Jag önskar så att jag kunde ha gjort något får att lindra hennes sorg. Men det är lättare sagt än gjort.

Nu ska snart jag och Jonas göra ett ryck inne i sovrummet. Väv ska sättas upp och det ska målas och tapetseras och läggas golv och you name it... Och igår ringde de från Sonnelids för att berätta att vår soffa har anlänt. PANIK(!) utbröt inombords hos mig. Var i helskotta ska vi ställa den?! Det finns inga möjligheter i hela världen att det går att få in den i nuläget. Well. Vi hoppas att de kan vänta en vecka eller så med att leverera den och att vi har kommit iordning någorlunda i sovrummet by then så vi kan ställa lite skit från vardagsrummet där och på så vis få in den nya soffan. Hur det blir med den saken återstår att se.