torsdag 11 november 2010

Kladdkakan gjorde mig dock bara lycklig för stunden.
Jag har känt mig ledsen idag. Inte så mycket under dagen, som nu under kvällen. Ibland så känner jag mig så ensam.

Och så blir jag ledsen när J verkar sur på mig. :( Det finns nog inget som jag hatar så mycket som när vi är ovänner/oense/tjafsar osv. Vill att vi ska vara superförälskade och bästa vänner jämt. Hela tiden.

Blir så osäker på mig själv när vi inte är på samma nivå och mår fysiskt illa och vill bara fixa det som är fel. Oftast är det inget värre, men jag mår så dåligt när vi tjafsar så minsta lilla grej känns jättestor. Då vill jag bara att det ska gå över och att vi ska pussas och kramas och le mot varandra igen.

1 kommentarer:

Essi sa...

Tyvärr är livet inte alltid en dans på rosor, ibland råkar man trampa på taggarna och då får man ta det som det är. De är bra ibland i ett förhållande att vädra ut och ta nya tag igen. Jag vet att de även är svårt att hitta positivitet här men kämpa på, de blir alltid bra till slut :)