tisdag 23 november 2010

...till världens vackraste lilla bebispojke. YAY! Han var 50 cm lång och vägde 3100 gram.

Som jag har sprungit runt och stirrat på klockan idag och väntat och längtat. Det är inte klokt. Fick ett mess från min kära syster inatt runt fyratiden. Hon kunde inte sova. Det förstår jag. Hur ska man kunna sova när man vet att man snart ska bli mamma? Att två snart ska bli tre. Att hela livet kommer förändras och att man kommer bli en riktig familj. Vid sex messade hon mig återigen. Sen sms:ade vi lite fram och tillbaka. Klockan åtta var jag skitnervös och tankarna fanns hos henne hela tiden.

När klockan var halv nio ringde det i min telefon. Det var syrran. Vad nu då? Är han redan ute?, hann jag tänka innan jag svarade. Men nej. Deras tid för kejsarsnitt har blivit framflyttad några timmar så hon ville bara ringa och meddela det. Tur det, annars hade jag nog blivit väldigt orolig. Syrran lät förvånansvärt lugn på rösten. Jag har varit nervös inför denna dagen i flera dagar nu. Eller inte nervös egentligen, men spänd och förväntansfull!

Oj, vad jag har väntat idag. Kollat telefonen en miljon gånger för att inte missa. Det ringde igen. Denna gång var det mamma. Hej moster! Då kom tårarna. Allt hade gått bra och hela lilla familjen mådde bra och så. Tänker inte gå in på några detaljer här, men oj så glad jag var! Så glad jag ÄR! Nu har jag blivit moster till den finaste lilla varelsen jag någonsin sett.

När syrran skickade en bild på underverket kom tårarna igen. Han är helt perfekt. Helt jäkla perfekt. Jag är redan kär i honom. Älskar honom av hela mitt hjärta.
Efter en stund kom nästa bild och då började jag grina igen. Ja, ni förstår.
Jag längtar så fruktansvärt tills jag ska få pussa och krama Marie imorgon och snosa på den lille. Känns som en evighet tills dess.

Kan inte sluta tänka på att det som hänt de senaste dagarna. Det känns som om ett liv kommer och ett liv går. Den lille nya familjemedlemmen kom med stor glädje för oss allihopp mitt i all sorg efter morfars bortgång. Konstigt. Men det kanske var någon mening med det också.




11 kommentarer:

R sa...

Grattis Moster :) Visst e det underbart...

Malla sa...

Grattis så roligt!! :D :D

Joh@nn@:s sa...

Grattis till världens goaste moster =) du kommer vara världens bästa kram

Marie sa...

Grattis! :-)

annica sa...

Åhhh...Grattis!

Jenny sa...

Grattis moster'n :). snosa och gosa riktigt mycket imorgon.

Therese sa...

Gud så skoj, grattis! :D Du får hälsa och gratta :)

Joh@nn@:s sa...

Jag har faktiskt tagit före och efterkort så jag ska att få in dom i datorn måste bara vänta tills efter helgen för vi ska byta dator på lörd. =) så de kommer bilder till veckan hoppas ja....kan du snoza bebis åt mig också gud va mysigt hälsa till din syster med gubbe också =) kram och ha en bra dag

Malin sa...

GRATTIS!!! Spännande att bli moster, för det är första gången väl? Minns väl när mitt första syskonbarn kom, jag var 16 och syrran skulle fylla 18. Sedan den dagen var jag med på allt, brutna nyckelben, tandläkarbesök, luciamornar på dagis..Vi har en fantastisk fin kontakt fortfarande, fast att vi inte hinner ses så ofta. Hon är snart 25 år nu! Förstår att det känns märkligt att hoppa mellan sorg och glädje på det viset, men kanske finns det någon mening med att detta gossebarn skulle födas just nu? Kram M

Esmeralda sa...

Grattis, så himla kul att du fått bli moster igen, härliga tider!!! Å grattis förresten till en award du har att hämta hos mig :)

Anonym sa...

Oh vad roligt :) grattis!!!

Kram Lisa (lising)