torsdag 26 augusti 2010

För att kompensera mitt urusla tränande denna vecka litegrann tvingade jag mig själv att springa 4 km. Och döm av min förvåning när jag klarade det! Under 30 minuter dessutom, visserligen inte så hemskt mycket under (29,15) men ändå.
Nu värker förvisso mina knän och jag har kramp i båda rumpmusklerna, men vad gör det?!

Jag närmar mig 5 km nu. Om ni bara visste hur stolt jag är över mig själv!
Jag har alltid hatat att springa, för jag har inte kunnat. Inte orkat. Jag hade ångest i skolan varje gång vi skulle springa på idrotten bara för att jag inte kunde hänga med de andra. Klasskampens obligatoriska 1000 m var värst i mellanstadiet. Och högstadiets 2,5 km i elljusspåret. Då kom jag ofta med ursäkter för att inte vara med för jag ville inte göra bort mig. Inte skämma ut mig genom att inte klara av det lika bra som alla andra. Det var inte på grund av konditionen, för det har jag alltid haft, en skaplig grundkondis. Jag kunde bara inte med att springa. Orkade inte på något vis. Om jag ska vara ärlig så flyger jag inte direkt fram nu heller, men det känns bättre och bättre.

Jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle börja springa. Aldrig. Men just nu är jag sjukt glad att jag fick det där infallet för snart ett år sedan när jag satt hemma och plötsligt bara fick för mig att jag skulle ut och springa elljusspåret. J trodde att jag hade blivit sjuk på riktigt.
Då sprang jag hela vägen, även om det gick väldigt långsamt. Det tog mig 24-25 minuter att komma runt 2,5 kilometers-rundan då. För nästan exakt ett år sedan. Det var själva känslan av att faktiskt klara av att springa runt hela vägen som sporrade mig, som blev en morot till att vilja fortsätta och försöka förbättra tiden osv. Jag känner att jag ändå har kommit en bra bit sedan dess. Jag är så glad för det! Mitt mål är att orka springa 5 km innan året är slut och det bådar ju gott! :D

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det där med springning är jag likadan med :P hatar det! Men fy fan vad duktig du är :D kämpa på!!!

Och plommonspäckad skinkstek är sååå jävla underbart gott :D jag gör det i stekgryta, gör du det i ugnen?

Kramar Lisa!

Marie sa...

Ja du kommer garanterat klara 5 km innan det här året är slut :-)

Vi var inte mer än 11 pers på vattengympan. Ganska lagomt tycker jag för det blir inte så trångt *s*
Och nån träningsvärk fick jag aldrig och ändå tog jag i för kung och fosterland. Lite snopet faktiskt *s*