tisdag 18 oktober 2011

Inatt drömde jag att jag var på besök hos min barnmorska. Där såg hon att allt inte stod rätt till med bebisen och att jag var tvungen att föda. Snabbt. Men jag har inget förlossningsbrev med mig och ingen bb-väska! Ylade jag desperat. Jag försökte avstyra det hela. Jag är bara i vecka 27, bebisen kanske inte överlever, skrek jag. Och J är ju inte här!

Plötsligt var bebisen ute och min mamma på plats hos mig. Bebisen mådde inte alls bra och fick hjälp med att andas och hjärtat övervakades noggrant. Efter en stund gick jag ut för att möta J och när vi kom tillbaka till rummet var bebisen borta. De hade tagit den till ett behandlingsrum för att den nu var ännu sämre. Sen typ vaknade jag. Men åh, den ångesten och rädslan!

Förra veckan drömde jag också att jag födde. Då var jag, J och syrran på besök i Lund och så kände jag att nä, nu måste jag nog föda lite barn här. Så jag knallade in på sjukhuset och födde barn och traskade sen ut igen med ett litet, litet miniknyte under armen. Knytet la jag sedan på pakethållaren på min rosa cykel och sen fortsatte vi dit vi var på väg från början. Väldigt odramatiskt om man jämför med nattens dröm.

Varför har jag börjat drömma så mycket om förlossningen redan? Någon som har en teori?

2 kommentarer:

terese sa...

Ja i bland drömmer man det mest konstiga sakerna hehe tur att du inte födde i lund så beisen fick ligga bak på en rosa cykel ;)

Zara sa...

Jag började också drömma supermycket i just den veckan, alltifrån att P lämnade mig, eller att bebisen var alldeles blå med för litet huvud till att jag var på tivoli. Blir inte så mycket sömn... Men den bästa drömmen var att bebisen föddes fullgången och alldeles tjock och frisk, det hade P också drömt, så vi får hoppas på att det är en sanndröm :)