fredag 28 oktober 2011

Jodå. Det var ett bra möte, som fina J uttryckte det. Hehe. Nä, men för en gångs skull så kunde jag ställa frågor i lugn och ro och doktorn förklarade faktiskt ett och annat för mig! I hela 20 minuter tror jag vi samtalade, vilket är nytt rekord. Dock verkade han ha glömt bort att jag redan var gravid och trott att jag fortfarande strävade efter att bli det. (Tji fick han när han såg magen!)

Sen när jag sa att jag var i vecka 28, sa han "Det har vi nog den där lilla tabletten att tacka för!" "Ja, sa jag. Pergotimen." "Nej. Levaxinet!" "Eh, det har jag ju inte börjat äta ännu?" "Näha, varför inte det?! "FÖR ATT JAG FICK BREV OM DET FÖRST I TISDAGS." Herregud. Ibland blir man så jävla trött. Han verkade tro att jag ätit det ett bra tag, för han sa också att man oftast höjer dosen något i tredje delen av graviditeten. Precis som om jag skulle hinna det.

Och sen frågade jag om jag kanske blivit lite bortglömd eftersom jag inte fått ny tid för synkoll. Han sa att det ju ligger i mitt ansvar att först och främst meddela att jag ÄR gravid. Jag sa att han var den första jag ringde den 17/5 när jag satt med mitt rykande färska graviditetstest i handen och att sköterskan jag pratade med i onsdags kunde se en anteckning om det på sin dator. Han kollade efter och mycket riktigt så stämde det. Så det var HAN som liksom glömt det, men försökte skyla över det och få det att bli mitt fel.

Och synkollen skulle jag få en remiss till någon gång under sista tredjedelen av graviditeten sa han. Han skulle kontakta specialistmödravården om det. Okej? Är jag inte redan typ i sista tredjedelen av graviditeten? I vilket fall som helst har jag hamnat mellan stolarna precis som jag misstänkte och skulle ha gått på flera kontroller hos specialistmödravården egentligen. Han skulle kontakta dom nu, men jag frågade om det inte var i senaste laget eftersom jag faktiskt snart ska ha barnet. Men visst, bättre sent än aldrig kanske.

Enligt honom var mina värden än så länge bara på gränsen till för låga. Så han sa att bebisen inte alls kan ha tagit skada, vilket kändes skönt att få ännu en bekräftelse på det. I vilket fall som helst ska jag börja medicinera med Levaxin och det börjar jag med imorgon. Något som jag kom på i bilen hem och som jag glömde fråga var om det kan vara något tillfälligt eftersom det uppkommit först nu, eller om jag ska räkna med att det blir livslång behandling.

Nu börjar vi såhär så får vi se. Det ska också bli intressant att höra vad barnmorskan säger på måndag. Ska fråga om jag kan få gå och ta prover mer regelbundet bland annat.

3 kommentarer:

Zara sa...

Vad skönt att det inte verkar vara nån fara! Dumt av din BM att inte tänkt på remiss till spec-MVC också, men det är kanske inte deras sak... Ha en bra helg!

Marie sa...

Det är nästan så att man blir lite mörkrädd när läkare inte har någon direkt koll. Han kunde väl ha läst igenom dina papper innan mötet i alla fall.

Skönt att det verkar vara okej i alla fall :-)

K sa...

Så TYPISKT just den doktorn att försöka skylla sina misstag på andra. Så typiskt. Visste att han skulle reagera sådär. Well, allt är ju bra med bebisen. <3 Det är det viktigaste!! Men synd att man ska behöva leja doktor åt sig själv... Sjukvården i Värmland alltså, man häpnar ibland.