Bristning.

Igår ringde jag och krävde ett nytt besök på SMVC. Kärringen i andra änden tyckte först inte att det skulle vara nödvändigt eftersom de flesta inte kommer tillbaka förrän om 6-8 veckor. Men jag läste lusen av henne och då fick jag en tid. Vad fan, tror de att man ringer in bara för att man tycker det är kul eller?

Jag var iallafall där idag. Det verkar som att bristningen läker som den ska, även om det är långt kvar. Det brukar ta ca 3-6 månader, ibland upp till ett år innan man kan se ordentligt hur det läkt. Dock verkar det som att jag skadat svanskotan och eventuellt brutit den. Kul, skitkul. Ska det aldrig ta slut på eländet?

Bristningen jag fått kallas sfinkterruptur och drabbar ungefär 2-5 %. Det innebär att man brister i ändtarmen, ringmuskeln i mitt fall. Som ni förstår kan det bli ganska jobbigt med läckage och annat hemskt. Problem med att hålla gaser och att hålla tätt.

Jag mår så fruktansvärt dåligt över det och är livrädd för att inte bli återställd och att kanske få men för livet. Jag vågar inte gå hemifrån och jag vågar inte ta hit folk heller. Jag kan inte ta upp min dotter och sitta med henne i knäet och trösta när hon är ledsen eftersom jag inte orkar sitta, jag kan inte gå ut och gå med henne. Jag får inte bära något som är tyngre än henne och kan alltså inte gå och handla även om jag skulle våga gå ut. Jag får inte träna - det är promenader som gäller i åtminstone 3 månader, sen måste jag ta det lugnt i den träning jag utövar och inte utföra några hopp. Efter ungefär 7 månader kan jag eventuellt börja springa igen. Jag får inte använda mina magmuskler typ när jag ska i och ur soffan eller när jag gör något annat. Jag känner mig helt klart handikappad.

Doktorn sjukskrev mig till sista februari iallafall och det är ju ett litet ljus i mörkret. Hoppas nu bara att det fixar sig så J kan ta ledigt från jobbet och vara hemma och ta ut föräldradagar istället för mig.

Suris.

Är det verkligen normalt för så små bebisar att vara vakna så länge i ett sträck? Inatt var lilla damen vaken i fem timmar. Och så var hon jättesur. Inget hjälpte förutom att gå och bära på henne eller hala fram tutten i tid och otid så hon kunde suga. Idag är hon också sur. Annars brukar hon mest sova och äta på dagen, men nu är det något som inte är bra. Men VAD?

Mamma är trött.

Sammanlänkade.

Vi är sammanlänkade för all framtid, trots att våra armband är avklippta vid det här laget. Jag är så glad att det var just hon som kom till oss. ♥

Blommor.

Jag och J har fått fina blommor och presenter sedan vi kom hem. Tack!

Tjejmiddag.

Den 11/1 hade jag tjejmiddag med några av brudarna. Jag ville göra det innan bebisen dök upp och bara vara "Milla." (Bebisen var ju beräknad till 22/1) Min snälla bebis tillät mig ha en kväll tillsammans med tjejerna. På morgonen därpå vid 06.30-tiden gick vattnet. 13/1 är hon född.

Vaken.

Inatt vaknade Molly efter ungefär 3,5 h och ville ha mat. Sen låg hon vaken en timme och hackade och smågrät som om hon ville ha mer, så jag erbjöd bröstet igen eftersom jag antog att det snarare var närheten hon var ute efter. Efter fem minuter sov hon igen. De senaste gångerna har hon varit jätteduktig och hittat greppet nästan direkt!

Jag har försökt ringa spec. Mvc för att få tag på ett intyg på min bristning som ska skickas till försäkringsbolaget. Skulle behöva sjukskrivas också eftersom jag bland annat inte kan sitta fortfarande pga min onda svanskota. Men en vecka utan läkarintyg får man väl sjukskriva sig? Läkaren var helt emot sjukskrivning innan jag gick hem från sjukhuset.

Här kommer en bild på mitt hjärta när hon har ögonen öppna för en gångs skull. Den är tagen på avd 11 innan vi åkte hem.

Det gick bra.

BVC-tanten var här idag. Det gick bra. Liten har ökat i vikt, trots att hon inte fått någon ersättning alls nästan (40 ml i fredags och 15 ml i lördags.) Nu hade hon gått upp 160 g på fyra dagar och väger alltså 3230 g - snart är hon uppe i sin födelsevikt. Känns jätteskönt att veta att hon får i sig tillräckligt bara på min mjölk.

Den nattliga vakenheten är numera ett faktum varje natt känns det som, och hon är vaken mellan 3-5 h i sträck. Vi har ju varit rädda för att hon inte fått i sig tillräckligt med mat och fått höra att hon måste äta var 4:e timme eller oftare så några gånger har vi fått väcka henne för att ge mat när hon sovit över tiden. Det tyckte BVC-tanten vi skulle sluta med för nu vet vi ju att hon går upp i vikt och hon vaknar förmodligen själv när hon är hungrig och vill äta. Kanske blir det fel för henne när vi väcker henne och det är därför hon är vaken så länge sen?

Och så har hon ju fortfarande så himla svårt att få grepp om bröstet, särskilt det ena som alltid är väldigt spänt och mjölkstint. Fick rådet att försöka pumpa ur lite innan hon börjar äta så kanske hon lättare får grepp. Imorgon ska en pump inhandlas. Inatt låg hon 20 minuter första gången och 30 minuter andra gången bara för att få rätt tag innan hon kunde börja äta. Det är inte så det ska vara. Det ska inte behöva vara så svårt.

Kom gärna med tips om ni har några som kan underlätta ytterligare!

Hembesök.

Imorgon får vi hembesök av BVC-tanten som ska se om lilla Molly fortsätter öka i vikt eller inte. Under helgen har hon knappt fått någon ersättning alls, så jag hoppas hon klarar sig bra på min mjölk nu. Vad innebär det där hembesöket egentligen? Mer än att lillan ska besiktigas alltså. Förväntas vi bjuda på kaffe med dopp?

Inatt var Molly vaken mellan 04.00 och 09.00 och ingenting vi gjorde dög åt lilla damen. Vi är således ganska trötta här idag. Har tagit en kort promenad till ICA för att få lite frisk luft. Det gjorde gott, men det känns att jag är väldigt svag. Hade inte orkat gå mycket längre, då jag blir så trött och får lite ont när jag står/går för mycket. Nu sover den lilla sötnosen sött i babykorgen.

Ny kropp.

Yes. En ny kropp har man fått. Hehe. Häromdagen fick jag till exempel min navel tillbaka. Den ser inte alls ut som innan. Nu är den djup och jättestor känns det som. Även en liten hängbuk har jag fått. Fast den har krympt lite för varje dag som gått. Det känns lite trist att jag inte får träna på en evighet, men det är väl bara att gilla läget.

Jag vägde mig i fredags - en vecka efter att lilla Molly kom ut, och hade då redan gått ner 10 kg och har alltså ungefär 4 kg kvar till den vikt jag hade när jag blev gravid. Jag får dock fortfarande inte på mig förlovningsringen ännu. Den kommer bara halvvägs.

22/1 2012.

Idag var det tänkt att Liten skulle ha kikat ut om man går efter BF-datumet från ultraljudet. Men så länge orkade hon minsann inte vänta! Nej, nio dagar tidigare bestämde hon sig för att det var dags.

Hon är helt underbar. Bestämd. Hatar att ligga på skötbordet. Nattuggla. Gillar att ligga nära mamma och gosa. Ljuvlig. Och för varje dag som går lär vi känna henne lite mer. Älskade, älskade lilla barn.

Lördag.

Nu har jag gjort så att Molly har fått amma så länge hon vill på varje bröst. Det brukar bli runt 15-20 minuter per bröst. BVC-tanten sa dock att hon inte ska behöva amma mer än 20 minuter totalt för då gör hon av med mer energi än hon behöver. Vet inte riktigt vilket ben man ska stå på, men jag känner att jag måste gå på det som känns bäst i magen och det är att låta henne ligga vid bröstet tills hon släpper eller somnar.

Natten gick jättebra och vi behövde bara ge ersättning en gång. Hon har sovit ungefär 3 - 3,5 h innan hon velat ha mat igen. Under dagen idag har vi inte gett någon ersättning alls. Hon har ammat och sen sovit i ungefär 3 h och verkat nöjd. Skönt! De två första nätterna somnade hon typ inte förrän 04 - 04.30! Och då ville hon helst ligga vid bröstet och suga heeela tiden. Men nu hoppas jag att det börjar ordna upp sig och att vi inte bara hade tur nu inatt.

Jag och Molly tog oss sovmorgon idag och jag har känt mig utvilad faktiskt. Medan vi låg och myste i sängen vek J tvätt och fixade med en massa andra saker. Det är inte konstigt att man får dåligt samvete.

Kärlek.

Måste bara uttrycka min tacksamhet över J. Han har varit helt fantastisk under den här tiden. Från att det var dags för förlossning då han gjorde allt han kunde för att hjälpa mig, tills nu när vi kommit hem. Han peppar, stöttar, fixar, sköter all markservice, serverar mig mat och tar hand om Molly på bästa sätt. Han är en riktig klippa! Jag har verkligen tur som har honom och vår underbara dotter i mitt liv. Vet inte vad jag skulle göra utan dom!

Men snart är det dags för J att återvända till Vänersborg igen och jag är självklart orolig för hur det kommer gå då. Jag vet att jag får hjälp av nära och kära men det blir inte samma trygghet som när han är här. Jag måste försöka pigga på mig lite så jag orkar stå på egna ben när han inte är här. Just nu känns det inte särskilt roligt med den där jävla bristningen som ställer till det.

Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket du betyder för mig, Jonas. Du är allt. Kärlek.

Det vackraste världen har sett.

Jag kan inte förstå att denna vackra lilla varelse är vår. Jag kan sitta och bara titta på henne i timmar. Idag är Liten en vecka gammal! Det är inte klokt vad fort det har gått. Vår lilla skatt. Hennes namn är Molly. <3

Jäkla svåra amning.

Gud. Jag hinner ingenting längre. Särskilt inte blogga. Bebisen är en bestämd liten madam som har en vilja av stål. Idag har vi varit på BVC för att väga henne och se så hon går upp i vikt eftersom hon gick ner ganska mycket på sjukhuset. Till vår stora lycka har hon gått upp 50 gram och väger nu 3070. Min mjölk har kommit, men vi kompletterar med ersättning lite då och då.

Hon skulle gärna vilja ligga vid bröstet hela tiden om hon fick bestämma, speciellt nattetid. Då har hon varit jättekinkig och vi har oftast inte kommit till ro förrän runt 04-04.30 någon gång. Det enda som hjälpt är att ha gett henne bröstet. Och JA, de är fortfarande ömma. Så det känns sådär kul att behöva amma henne var tjugonde minut. Ibland har hon jättesvårt att hitta greppet och kan ligga länge och försöka. Då blir hon VANSINNIG och skriker tills hon blir alldeles lila. Det gör så ont i hjärtat på en.

Idag var vi som sagt på BVC och där fick vi reda på att hon inte ska behöva amma mer än ungefär 20 minuter i stöten och att hon borde vara nöjd efter det. Min skrutta kan lätt ligga 45 min, en timme ibland. Hur har det varit för er?

Tanten på BVC sa att man ska amma henne först 5 minuter på ena bröstet, sen ta en paus och se om hon vill rapa och sen amma 15 minuter på andra och då borde det räcka och hon borde vara nöjd så. Testade det precis, och det gick väl sådär. Kändes skitkonstigt att liksom avbryta henne mitt i amningen. Sen när hon skulle byta bröst blev hon HYSTERISK och det tog 20 minuter innan hon fick grepp om bröstet. Då åt hon i kanske 10-12 minuter innan hon själv släppte och jag försiktigt rullade därifrån. Hon somnade till lite, men nu är hon vaken igen hör jag. Hon sov kanske i högst 10 minuter då. Slår vad om att hon vill ha mer mat nu. Vad ska man göra!?

Ömma nipples.

Ömma bröstvårtor är bara förnamnet. Hur länge tar det innan det blir bättre? Ibland grinar jag och ligger spänd som en fiolsträng. Mjölken har iaf börjat komma lite mer!

Vi kom i säng närmare halv fem imorse. Liten var ledsen och hungrig och hade  bajsat, allt på en gång!
Nu sover hon så det är bäst att passa på att få något gjort.

Hemgång.

Idag får vi åka hem! Doktorn har undersökt mitt underliv och säger att det ser ut att läka som det ska. Jag kan dock fortfarande bara ligga eller stå då det gör så förbannat ont att sitta. Jag har en lång och tuff rehabilitering framför mig och får inte bära något som är tyngre än bebisen. Jag får heller inte träna på länge utan bara ta promenader.

Bebisens bilirubinvärden har gått ner och vikten har gått upp. Självklart ska det bli skönt att komma hem, men nu väntar verkligheten och just nu har jag lite svårt att se allt gå ihop eftersom jag typ inte får göra nånting och J åker tillbaka till Vänersborg snart. Men vi får hoppas att det löser sig och att jag kan få lite hjälp av släkt och vänner. Jag skriver säkert mer sen när jag har en dator.

Sleeping Beauty.

Tack för alla era kommentarer och tips och råd angående amningen. Jag uppskattar det otroligt mycket! Jag ska försöka att inte jaga upp mig över den jädrans mjölken och hoppas på att den kommer igång snart.

Vi blir kvar tills imorgon åtminstone eftersom gulsotsvärdena stigit lite igen. I övrigt äter hon det som erbjuds och sover lugnt och sött. I två nätter nu har hon sovit så jag varit tvungen att väcka henne för att ge mat. Bjuder på en bild på det finaste jag har. Vi kan inte titta oss mätta på henne. <3

Mjölk?

En fråga: för er där mjölken inte rann till på tredje dagen, när kom den? Det är så jävla ironiskt. Jag har ju min hormonsjukdom med en tumör på hypofysen och ett förhöjt prolaktinvärde.

Prolaktin betyder typ bröstmjölk. Mitt enda symtom på sjukdomen var att jag fick bröstmjölk. Så jag blev insatt på medicin som skulle få den att försvinna. Den slutade jag med direkt jag blev gravid. Och nu när jag helst av allt bara vill ha det så finns det ingen!

Min doktor har sagt att det inte alls borde vara några problem med amning. Men jag tror mina hormoner fått spatt helt efter graviditeten. Och det gör mig så jävla ledsen.

Uppdatering.

Vi är fortfarande kvar på sjukhuset och lär bli det någon dag till. Liten har fått lite förhöjda bilirubinvärden så nu ska de se så hon inte behöver behandlas för gulsot. Hon har dessutom gått ner lite för mycket i vikt och väger idag 2910 g.

Min mjölk har inte runnit till och det är så otroligt frustrerande att inte kunna ge sitt barn den mat hon behöver. Tredje dygnet nu och tydligen är det vanligast att mjölken kommer ungefär vid denna tidpunkt. Men inte på mig inte. Brösten känns knappt spända men vårtorna gör riktigt ont! Skitkropp

Mys.

Här ligger vi och myser. Liten har lärt sig amma och vill göra det mest hela tiden, vilket har lett till ömma bröstvårtor för min del. Men det är så mysigt så det gör inte så mycket,men jag hoppas mjölken ska rinna till snart. Jag kan inte förstå att hon verkligen är min, denna ljuvliga lilla varelse. <3

I övrigt har jag ont i underlivet och är hemskt svullen av alla stygn. Imorgon ska jag få träffa en sjukgymnast. Som det är nu orkar jag inte sitta upp utan bara ligga på sidan eller stå kortare perioder. Men jag är lycklig! Bebisen är äntligen hos oss.

Nu är hon här!

Efter en lång förlossning som slutade med sugklocka kom äntligen vår lilla dotter ut kl. 11.12. 3255g och 51,5cm lång. Jag blev körd till operation pga att jag gick sönder ganska illa. Vi mår efter omständigheterna bra och stannar på csk ett par dagar.

Uppdatering.

Tack alla fina för era kommentarer och lyckönskningar!

Jag åkte in till Specialistmödravården för en koll. Där konstaterade de vattenavgång och tog en CTG-kurva för att se så bebisen mådde bra, och det verkade den göra. Sammandragningarna slutade naturligtvis när jag väl kom in dit. Så jäkla typiskt!

Gynundersökningen gjorde SKITONT och jag undrade hur i helskotta jag skulle orka föda barn om det gjorde så förbannat ont bara när någon kikade in lite?! Det visade sig iallafall att jag inte börjat öppna mig ännu. Blev hemskickad i hopp om att värkarbetet ska dra igång av sig självt. Om det inte gör det blir man igångsatt 72 h efter vattenavgång. Fick en ny tid imorgon kl 10.00 om inget hänt innan dess.

På vägen hem fick jag 4 värkar på 20 minuter.

Sen har jag klockat dom sen dess. Hade ungefär 6 minuter mellan värkarna i 1,5 h. Då var de nånstans mellan 1-1,5 minuter långa. Nu kommer de tätare. Med ungefär 4 minuters intervall, men är istället kortare - 40-45 sekunder. Är inte det konstigt? Eller?

Well, sitter här iklädd en stor blöja och är spänd av förväntan.

Jag hoppas att jag håller på att öppna mig lite för det känns rätt onödigt att ha så ont som jag har i värkarna om det inte händer något.

Vatten.

Mitt vatten har gått. Whoop whoop!

Ryser.

Okej. Jag är medveten om att många inte håller med mig nu och säkert blir sura, men jag måste bara berätta hur mycket jag avskyr när folk refererar till sina barn som min lille prins eller vår söta prinsessa. Jag tål det inte. Jag kräks lite inombords när jag ser det eller hör det. Det ger mig rysningar. Så bara så ni vet kommer jag aldrig att kalla min bebis för mammas lilla prins eller prinsessa. Det får de sötsliskiga mammabloggarna stå för.

Lång dag.

Tjejerna har nästan precis åkt hem. Det var trevligt att ha dom här och dricka vin (alkoholfritt för mig förstås!) och prata lite girltalk. Maten verkade också gå hem hos dom, så det var kul!

Känner mig lite småtrött efter att ha varit på benen i stort sett hela dagen, men nu ska jag bara slappa i soffan och äta vindruvor resten av kvällen tills det är dags att krypa i säng.

Graviditeten.

Tack för era kommentarer angående slemproppen i föregående inlägg. Innan jag gick och la mig kom det lite, lite till men sen har det varit lugnt på den fronten och uppenbarligen kan det dröja läääänge tills det drar igång något så det är ingen idé att hoppas på något!

Jag kommer sakna att vara gravid. Jag kommer sakna den gigantiska magen. Och att känna liten sparka och röra sig därinne. Jag har haft en suverän graviditet utan några egentliga krämpor. De första 20 veckorna hade jag en jädra huvudvärk som kom och gick. Och soppåsen var min fiende för doften av den fick mig att må illa. I övrigt har jag inte mått illa eller kräkts en enda gång.

I vecka 28-29 började händerna svullna och jag fick inte längre på mig min förlovningsring. Stela och det gör ont när jag rör på dom. Jag orkade träna som vanligt fram till vecka 29-30. Runt vecka 34 ungefär kom foglossningen. Den stannade kvar några veckor och var jävligt jobbig och ibland ville jag bara grina över smärtan och orkeslösheten. Men förutom det har jag haft det väldigt lindrigt.

Jag har haft en underbar graviditet. Jag har faktiskt det. Och jag är så otroligt tacksam över att jag äntligen fått chansen att vara med om det. Jag skulle vilja göra om det igen och igen. Utan tvekan!

Samtidigt är jag oerhört nyfiken på den lilla räkan i magen. Jag vill såklart att graviditeten ska ta slut så vi äntligen får ses på riktigt. Älskade, älskade lilla barn. ♥

Globen?

Nää, det är ju inte Globen. Det är bara min mage!

Slempropp.

Okej. Jag är ganska säker på att slemproppen håller på att lossna. Eller ja, den lossnar i omgångar och det kommer lite då och då. Inte särskilt mycket, men det är slajmigt och lätt rosafärgat. (Ursäkta detaljerna!)

Men vad händer nu då? Hur länge kan den hålla på och lossna innan det händer något mer? Jag har läst att om hela proppen lossnar på en gång tar det ungefär 1-7 dagar innan det drar igång, men om den nu lossnar i omgångar? Kan den återbildas såhär sent i graviditeten?

Jaja. Det är bara att ta det piano. I övrigt har jag inga andra symtom på att något skulle vara på gång och det tror jag inte heller att det kommer vara än på ett tag.

Rekord.

Jag älskar clementiner. Inte de med kärnor i. Idag fick jag en clementin med oerhört många kärnor. Vet ni hur många det var? 33 st! Det måste vara någon typ av rekord. Bottenrekord.

Hello cupcake!

Av fina Robert fick jag bland annat boken Hello cupcake av Leila Lindholm i julklapp. Boken är fylld med smarriga recept på cupcakes och olika frostings! M-m-m!

Tisdag.

Tisdag idag och J har återvänt till jobbet i Vänersborg.

Själv ska jag inte göra något alls idag i princip. Handla och försöka plocka ihop lite här hemma. That´s it.

Imorgon har jag bjudit in några av brudarna på lite tjejmiddag. Det ska bli jättetrevligt att bara få vara Milla en gång till innan jag blir mamma i första hand och Milla sen.

Jag blev lite nervös efter igår när jag fick reda på att de inte sätter igång förlossningen förrän i vecka 42+6. Så länge vill jag INTE gå!

Föreläsning.

Idag pratade vi om amning på föräldrautbildningen. Intressant, och det kändes inte alls sådär påtvingat att man MÅSTE amma till varje pris. Nu har ju jag tänkt att göra det om det känns bra och om det funkar, men ibland blir man så trött på att höra att folk liksom förväntar sig att man SKA göra det.

Efter föräldrautbildningen åkte vi till Centralsjukhuset för en tvåtimmars föreläsning och introduktion om förlossningen och tiden strax därefter. Det var bildvisning också eftersom man numera inte får gå in på förlossningen på studiebesök. Mycket intressant och roligt att ha sett. Allt känns så verkligt nu. Snart är det vår tur att ligga där.

Jag var tvungen att fråga hur länge man måste gå innan de sätter igång en. Svaret jag fick var att man efter vecka 42+6 blir igångsatt! Herreminget. Tänk om man måste gå så länge! Nädu, lilla bebis. Du får allt ta och kika ut tidigare än så är du snäll, annars blir mamma tokig. Det är full aktivitet därinne just nu och när liten rör sig trycker det som fan neråt emellanåt. Inga känningar om att något skulle vara på gång dock. Det lär nog dröja ett tag till tyvärr.

Gipsmage.

Såhär blev gipsmagen. Det är som sagt lite finputsning kvar och så ska den lackas med klarlack innan vi ska försöka få upp den på väggen, men jag tycker resultatet blev över förväntan. Tack Sister Mary för hjälpen!

Magbild.

Magbild vecka 38. (37+6)

Vecka 39.

Idag går vi in i vecka 39! (38+0)

En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång. Så här vet du om förlossningen verkligen har börjat.

Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen. Läs mer om vad du kan göra om du går över tiden.

Föräldradagar.

Herregud, vilken djungel det är med föräldradagar och försäkringskasse-relaterade grejer. Jag fattar typ ingenting. Men nu har vi iallafall ansökt om hur många dagar jag ska ta ut fram till slutet på maj. Det är ingen hejdundrande stor inkomst man får direkt! Men förhoppningsvis lär man sig att leva på det lilla man får. Fast det är svårt när man varit van att ha en högre inkomst, och när man inte vill ta ut alltför många dagar heller...

Jag minns när jag bodde i Göteborg och hade ca 4700 kr/månad en riktigt dålig månad om jag inte jobbade något alls på timtid. Hyran var på 3000 och ändå klarade jag mig på 1700 kr som sedan räckte till både mat, spårvagnskort och utekvällar! Helt otroligt. Man kan lära sig att hushålla med det man har.

Kom gärna med tips på hur jag ska tänka angående föräldradagar om ni har några!

Hur många föräldradagar per vecka tar ni/har ni tagit ut under föräldraledigheten?

Huvudvärk igen.

Gipsandet var lite småtrixigt men det känns ändå som att det blev ganska bra i slutändan! Nu ligger den på tork och sen ska lite efterarbete göras förstås innan den är helt klar.

När vi nästan var klara kände jag att den där hemska huvudvärken var på väg tillbaka och när jag haft gipsmagen på mig i ca 25 minuter för att den skulle torka orkade jag inte längre. Jag var tvungen att ta bort den, ta en supersnabb dusch, skicka hem syrran och sen gå och lägga mig och vila. Jag höll på att kräkas och huvudet höll på att sprängas på mig. Lyckades somna till slut och blev liggande i två timmar. Klev ur sängen för ungefär en timme sedan och nu känns det lite bättre igen.

Men vad är det som gör att den kommer sådär akut? Skitjobbigt är det.

Jag blir förstås lite smånervös och tänker på att det kan vara början på havandeskapsförgiftning eftersom mitt blodtryck låg lite högt (135/80) vid senaste mätningen och nu denna plötsliga huvudvärk! Tycker dock inte att jag svullnat upp mer än vanligt, så det är väl bara att avvakta ett tag till och sen ta kontakt med förlossningen om huvudvärken kommer mer och mer ofta.

Söndag.

Som vanligt blir jag helt slut så fort jag gör någonting här hemma. Blir galen på denna orkeslöshet! Men nu orkade jag faktiskt inte se all disk som stod högt och lågt i köket längre. J:s "Jag tar hand om det där sen" (som han sagt ända sen i fredags) kändes liksom lite lamt... Så nu har jag diskat det som inte kan köras i maskinen och satt på en diskmaskin. Och så har jag vikt tvätt och satt på en maskin med tvätt som J hade med sig från Vänersborg. Helt slut blev jag av det. Way to go!

Snart kommer syrran hit och ska hjälpa mig att göra en avgjutning av min mage. Jag har förstått att det är svårt att få ett jämnt och snyggt resultat, men jag hoppas att det kommer bli bra i slutändan!

Lista.

Här kommer en sammanställning av era gissningar på när min och J:s bebis tänker kika ut. Bara en person tror att det blir i februari! Hoppas verkligen att det är så att liten kikar ut innan det blir ny månad. 25:e verkar just nu vara en dag många tror på. BF enligt rutinultraljudet är 22/1.

Fortsätt gärna att gissa om ni inte gjort det så uppdaterar jag den efter hand!

12/1 - Jenny, Annika

13/1 - Zara

14-17/1 - Kerstin

18/1 - Marie (syrran)

18-19/1 - Tessan

19/1 - Sofia

21/1 - Titti

24/1 - Rebecca, Wilda Mathilda

25/1 - Min fina J, Frida, Maria

26/1 - Essi

27/1 - Dreams can come true, Fröken Solstråle

28/1 - Milla (jag alltså), Malin, Sara, Johanna

29/1 - Marie, Anonym

31/1 - Anonym

1/2 - Ida

Flowers.

Vi fick en jättetjusig blombukett av våra middagsgäster på nyår och tro´t eller ej men buketten står fortfarande kvar på bordet idag, en vecka senare! Något mer slokande, men fortfarande fin!

Gårdagen.

Gårdagen var jättetrevlig med god mat och J:s hela, stora, härliga familj! J blev framröstad till årets fotograf i fototävlingen för tredje gången. Det är min karl det! Framemot kvällen fick jag dock huvudvärken from hell och var tvungen att be svärmor om ett par Alvedon.

Det hjälpte inte det minsta och jag märkte att det var ungefär den huvudvärken som jag hade till och från de första 20 veckorna av graviditeten. Mot den hjälper inget! När vi kom hem la vi oss i ett varsitt hörn i soffan och kollade på Shrek innan vi gick till sängs tidigt.

Jag vaknade som vanligt flera gånger inatt och huvudvärken höll i sig. Imorse, eller rättare sagt i förmiddags när jag väl behagade stiga ur sängen, var den dock borta. Jag kände mig bara lite groggy. Senare framemot dagen trodde jag den skulle komma tillbaka igen då jag kände att det var på väg, men det gick bra som tur var.

Idag har vi roat oss med att ta lite bilder på magen. Den kommer ju faktiskt inte att vara där så himla mycket längre till. Tänkte det kunde vara roligt att ha lite minnen och bilder från graviditeten som inte är vanliga "veckobilder." Hoppas de blir okej! Man känner sig inte direkt superläcker nu i vecka 38, med bristningar över hela magen och 13-14 extrakilon, så egentligen skulle det väl ha gjorts lite tidigare. Men det är lätt att vara efterklok!

Nu ska vi strax fixa iordning lite mat här, det blir kycklinggryta med thailändsk touch och nudlar.

Imorgon kommer syrran hit för att hjälpa mig att göra en gipsavgjutning av magen. Är det någon som har gjort det och har några tips på vad man ska tänka på för att det ska bli så bra resultat som möjligt?

Sömnbrist och fototävling.

Jag har sovit som en kratta inatt, men något positivt är att jag inte har någon foglossning idag! Herregud, det känns som det var superlängesen jag inte kände av något i fogarna och i bäckenet. Man blir liksom lite "van" vid att vakna upp och ha ont varje morgon på något vis. Visserligen är jag rätt så stel i kroppen, men det gör iallafall inte ont. Superskönt. Än så länge har jag inte haft ont i ryggen heller.

Idag ska vi hem till J:s familj för lite knytkalas och deras årliga fototävling. Det blir kul! Jag är dock vääääldigt trött och brukar bli ännu tröttare när det är massor av folk runtomkring mig, så vi får väl se om jag kanske måste sträcka ut mig på en säng en stund för att orka med hela dagen.

Hoppas ni får en fin fredag!

Ryggont.

Jag åkte in lite tidigare till stan förut eftersom mamma ändå skulle dit. Jag hade nämligen ställt in siktet på att köpa mig gips för att göra en avgjutning av magen. Och idag har jag inte haft sådär jättemycket foglossning. Det gäller att passa på när orken finns.

Efter att ha traskat omkring i ungefär en halvtimme på stan fick jag skitont i ryggen och när jag stod i kön på Gina Tricot (där jag köpte mig en finfin morgonrock på rean) trodde jag nästan ryggen skulle gå av på mig. Jag fick skynda mig ut efter att jag betalat och sätta mig ner på närmaste bänk. Efter en stunds vilande kändes det lite bättre så jag gick vidare, men då kom ryggvärken tillbaka igen och jag fick sätta mig ner flera gånger för att vila.

De tre senaste dagarna har jag haft ont i ryggen varje dag faktiskt. Det har gjort ont i svanken/ryggslutet och ner över svanskotan. Men det har absolut inte känts som några förvärkar eller så, utan mer som en ihållande smärta, som sedan lanat och gått över efter ett tag. Idag gick det inte över förrän J masserat mig en stund. Gud, vad skönt det var!

Jag har inte haft ett dugg ont i ryggen tidigare under graviditeten, men det kanske har att göra med att magen (och hela jag!) är så tung nu? Klart det känns i ryggen att bära omkring på all extravikt. Eller så har min foglossningssmärta flyttat sig från blygdben/ljumskar till ryggen istället?

Ja, jag vet inte. Just nu känns det dock bra igen.

Inatt vaknade jag förresten av några sammandragningar. De gjorde inte ont, men höll i sig ganska länge. Magen var stenhård! Jag har aldrig vaknat av det tidigare. Det är mycket mystiskt som händer i kroppen när man är gravid!

Barnmorskebesök.

Besöket hos barnmorskan gick bra. Bebisens huvud är fortfarande ruckbart. Vi gjorde en sammanfattning av graviditeten och pratade lite om förlossningen. Hon tyckte mitt förlossningsbrev var jättebra!

Hon sa även att jag riktigt strålade idag och undrade om jag känt något annorlunda i kroppen, som att det skulle vara något på gång snart. Haha, det har jag inte och jag tror säkert det kommer dröja lite till. Jag passade på att fråga om hon trodde det skulle komma ut en stor eller liten bebis och hon gissade på en normalviktig krabat runt ca 3500. Nu har vi bara ett inplanerat besök kvar hos barnmorskan, sen får vi se om det hinner bli några fler!

Blodtryck: 135/80 (liiiite högt igen, men bm tyckte inte det var något att oroa sig för)

Sf-mått: 34

Hjärtljud: 140

Efter barnmorskebesöket gick vi till Glada Ankan och käkade mat. Jag åt pasta och J åt Club Sandwich. Det var gottigt minsann! När vi kom hem åt vi en varsin bit citroncheesecake till dessert som vi hade kvar från nyårsmiddagen.

Babyskydd.

Jag var ju och hämtade babyskyddet häromdagen. Vad verkligt allt kändes med ens när jag gick omkring med det på armen.

Nu: Mot stan!

Tomorrow.

Imorgon väntar ännu ett barnmorskebesök. Det ska bli spännande att se om bebisen fixerat sig ännu. Jag skulle inte tro det, men ändå.

Efter besöket ska jag och J ut och äta om det finns några lediga bord. Mys!

Fortsätt gärna att gissa datum för bebisens ankomst så ska jag sammanställa en lista i slutet av veckan.

När kommer liten?

När ni gissade innehållet i min mage för ett tag sedan verkar det som att majoriteten tror att det blir en liten flicka. :)

Nu undrar jag om ni skulle vilja gissa när bebisen kommer? Idag är det enligt RUL 18 dagar kvar till BF som alltså är den 22/1 2012, men vilket datum tror ni att liten tänker kika ut?

Gissa på!

Drömmar.

Kvällstankar.

Ibland kommer tankarna på att jag ska bli mamma och slår luften ur mig. Jag ska verkligen bli mamma. Och nu är det inte länge kvar tills jag har mitt lilla knyte i famnen. Jag tror fortfarande inte att jag riktigt fattat det. Men som sagt, ibland går det upp för mig att det inte är någon dröm. Och det gör mig så otroligt, obeskrivligt lycklig och tacksam. Tårarna väller över och jag kan inte hejda dom. Det är lyckotårar och tårar av tacksamhet som aldrig vill ta slut. Jag längtar så tills vi ska få träffa vårt lilla mirakel.

Jag älskar den här efterlängtade bebisen så fruktansvärt mycket. ♥

Fetaostsoppa.

Har fått några förfrågningar på receptet för fetaostsoppan så här kommer det. Jag lovar, den är alldeles underbart god! En av mina absoluta favoriter faktiskt.

Ingredienser:

5 dl grönsaksbuljong
2 st vitlöksklyftor
1.5 dl grädde
150 g fetaost
2 dl crème fraiche
1 msk mjöl
3 tsk matlagningsvin
1 krm salt
3 krm svartpeppar, grovmalen

Gör så här :

1. Värm grönsaksbuljongen i en kastrull. Tillsätt pressad vitlök, grädde, och den smulade fetaosten.
2. Blanda crème fraiche och mjöl. Vispa ner det i soppan. Sjud under svag värme mellan 10-15 minuter tills soppan tjocknar. Mixa soppan så att den blir slät. Tillsätt salt och peppar.

Supergott och superenkelt!

Nyår.

På nyårsafton hade vi en liten middagsbjudning med några vänner. Det var riktigt trevligt! Vi spelade sällskapsspel och skålade in det nya året utan skumpa. Hehe. Korken fastnade i flaskan när den skulle öppnas. Men det löste vi när vi kom in igen.

Till förrätt bjöds det på fetaostsoppa med vitlökskrutonger. Varmrätten bestod av fläskfilé med vitlöksfärskost, färsk basilika och soltorkade tomater, klyftpotatis, baconinlindade haricots verts och en liten sallad innehållande ruccola, blandade nötter och granatäpple. Till dessert åt vi fryst citroncheesecake med kiwi och passionsfrukt.

Här kommer en closeup på dukningen.

Hade inte så mycket nyårspynt, men hittade en silvrig girlang som fick bli prydnad tillsammans med några grankvistar.

Dukningen klar!

Välkomstdrink. Supergod om jag får säga det själv! Frysta jordgubbar, 50/50 sprite/mineralvatten med jordgubb/lime-smak samt pressad limesaft.

Fetaostsoppa.

Fläskfilé.

Citroncheesecake.

Illamående.

Uh. Är. Så. Illamående.

Jag som varit helt befriad från illamående under hela graviditeten. Första gången jag blev såhär illamående och konstig var veckan innan jul där när jag var med mamma till stan. Sen gick det en vecka utan att jag kände något mer. Men sen kom det tillbaka på dagen på nyårsafton och sedan dess har jag känt det mer eller mindre varje dag. Ofta är det när jag grejar med något som känns ansträngande, till exempel diskar, bäddar sängen, plockar eller något annat liknande. (JA, det är ansträngande att göra såna saker just nu.)

Idag kom det helt plötsligt när jag plockade ur diskmaskinen. Var tvungen att vagga iväg fort som attan till toan och kräkas en gång till och med! Och det har inte hänt förut. Vad kan detta bero på egentligen? Någon som vet?

Nu klarar man inte ens av simpelt hushållsarbete längre alltså utan att kroppen säger ifrån. Och jag som inte har bäddat sängen ännu, inte vattnat blommorna och inte hängt tvätten som ligger i maskinen. :/

Jag ska snart iväg och handla med mamma och sen åka och hyra ett babyskydd. Känns sådär lockande just nu. Hoppas jag piggnar till snart.

Satsuma.

Som ni kanske vet har jag varit (och är fortfarande) överdrivet förtjust i citrusfrukter denna graviditet. Jag har frossat i satsumas, clementiner, apelsiner och färskpressad apelsinjuice. Ja, jag har liksom gått crazy. Ska jag vara ärlig så sitter jag just nu och sippar på ett glas juice och äter en clementin till. Haha!

Häromdagen tog sig detta citrusbegär ännu större proportioner. Jag köpte mig ett nytt Body Butter från Body Shop. Gissa vad det var för doft? Jepp - satsuma! I söndags testade jag det för första gången och det doftar alldeles ljuuuuvligt. Jag har god lust att smaka på det. Natten till igår drömde jag om apelsiner, förmodligen på grund av att jag kände små, underbara doftpuffar komma lite då och då under natten. Syrran sa igår att det säkert inte kommer ut någon bebis utan att det antagligen kommer en liten apelsin istället! :D

Morrn morrn.

Undrar just om kroppen börjar ställa om sig och inte kräver lika mycket sömn som tidigare? Jag har sovit i ungefär 6 h, och på det varit uppe och tinklat 3 gånger, ändå vaknade jag runt 8.00-tiden och kände mig relativt utvilad. Mystiskt.

Kaffe och mackor intas nu framför Nyhetsmorgon.

Dagens planer är få. Jag ska tvätta, handla med mamma och så kommer Robert på besök.

Mobiltelefon.

Jag är nog en av de sista människorna som inte har en såndär Smartphone. Jag har en gammal skrutt som jag kan ringa och sms:a på. Den har tillgodosett mina enkla behov helt enkelt. Men nu har jag tröttnat på den.

Jag vill ha en telefon med lite bättre kamera än den jag har nu, eftersom jag tänker att jag förmodligen kommer ta en hel del bilder på bebisen och det är ju inte alltid man har med sin vanliga kamera. Dessutom vill jag ha möjligheten att kunna surfa. Så nu har jag slagit på stort och köpt mig en ny telefon med bättre egenskaper än min förra. Jag är inte riktigt så hipp (eller rik) så jag har köpt mig en iPhone, men ändå. Jag har tagit ett steg i rätt riktning iallafall.

Min nya telefon som förhoppningsvis anländer i slutet av veckan.

Magbild.

Magbild från igår i vecka 37. (36+6)

Vecka 38.

Idag välkomnar jag vecka 38! (37+0) Det betyder att bebisen räknas som fullgången och inte skulle räknas som prematur om den bestämde sig för att kika ut redan nu.

Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor. I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.

Bebisens inre organ finns på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras. När bebisen precis är född kommer man att undersöka den och bedöma resultatet enligt Apgar-skalan.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.

Läs hur du hanterar förlossningens början, utifall att den skulle sätta igång redan nu. Titta igenom våra kapitel om nyfödda barn, så får du all information du behöver om den skatt du bär på.

Mitt 2011.

Januari:

♥ Åt min första Pergokur. Ultraljudet visade på TVÅ stora fina äggblåsor. Blodprov visade senare att jag haft ägglossning, men jag lyckades inte bli gravid. Blev förkrossad.
♥ Hade myskväll med tjejerna i stan.
♥ Bjöd mamma + sambo på trerättersmiddag.
♥ Jobbade.
♥ Var väldigt duktig med tränandet och tränade 3-4 ggr/vecka.
♥ Fixade en ny förlovningsring eftersom jag tappade bort min förra.

Februari:

♥ Var vansinnig över att det var slut på Pergotime i hela Sverige.
♥ Lönesamtal på jobbet.
♥ Var ute på många härliga vinterpromenader.
♥ Jobbade.
♥ Tränade.
♥ Spenderade mycket tid tillsammans med Marie och Leon.
♥ Var på tjejkväll på badhuset. Testade zumba för första gången och blev fast!
♥ Åt en massa god mat och firade alla hjärtans dag med J.
♥ Sörjde barnet som inte blev.

Mars:

♥ Tränade.
♥ Jobbade.
♥ Fick äntligen tag på några paket med Pergotime!
♥ Åkte på storstadssemester till Bryssel med Lina.





April:

♥ Hade urnsättning för morfar. :´(
♥ Tränade. Mestadels zumba + löpning.
♥ Slutade på mitt vikariat och började jobba på en annan avdelning.
♥ Ute och åt med jobbet. Fick fina blommor.
♥ Var på matmässa och blev inspirerad till att laga massor av god mat.
♥ Bjöd Robert på trerättersmiddag. Till förrätt var det bruschetta.
♥ Hade en bra känsla i magen när jag började med Pergokur nummer 2.
♥ Fyndade ett matsalsbord + 6 stolar på Blocket för 400 kr. En lång tid av målande och omklädning av stolar började.
♥ Firade fem år tillsammans med J.

Maj:

♥ Klarade mitt mål att orka springa 5 km på 35 minuter!
♥ Var med på vårruset tillsammans med mina arbetskamrater.
♥ Jobbade/tränade.
♥ Tog ett graviditetstest den dagen då jag skulle haft mens, 17/5. Fick ett plus! Jag tror aldrig jag varit så glad någonsin. Jag skakade och grät av lycka och kunde inte tro att det var sant. Var det äntligen vår tur nu?
♥ Slutade med min medicin pga graviditeten.
♥ Fyllde 29 och berättade för våra familjer att vi skulle få en bebis om allt gick som det skulle. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Den kärlek, glädje och ömhet som visades då av våra familjer gjorde mig alldeles matt och lycklig över att få vara en del av den.
♥ Var på husvisning.
♥ Firade födelsedagen tillsammans med vännerna i Sandgrundsparken och berättade den stora nyheten.

Juni:

♥ Var superlycklig över att jag skulle bli mamma, men samtidigt nervös för att lyckan skulle ta slut och jag skulle få missfall.
♥ Var ute och käkade med syrran.
♥ Firade min kusin som tog studenten.
♥ Var på första samtalet på MVC. Jag valde att gå på en privat mottagning i stan.
♥ Var hos Jossan och Johan och grillade och käkade jordgubbar.
♥ Var på fertilitetsmottagningen för att göra ett första ultraljud och konstatera eventuell graviditet i v 8+0. Såg ett litet pickande hjärta och grät av lättnad.
♥ Var ute och käkade mat med Annika.
♥ J fick jobb i Vänersborg. Åkte dit och kollade in stan.
♥ Firade midsommar i Mariebergsskogen tillsammans med J:s familj.
♥ Jobbade/tränade.

Juli:

♥ Gjorde KUB-ultraljud som visade på låg sannolikhet för kromosomavvikelser.
♥ Jobbade/tränade.
♥ Njöt av att vara gravid, av att ha kommit över de riskabla 12 veckorna och av sommaren.
♥ Hade min första betalda semester någonsin.
♥ Fick reda på att min låtsassyrra var gravid och hade BF 12 dagar efter mig!


Augusti:

♥ Hade semester och åkte iväg på roadtrip med J. Besökte bland annat Västervik, Öland, Varberg och Grebbestad.
♥ Var ute och sprang flera ggr/vecka.
♥ Var i Ullared med J och köpte saker till bebisen.
♥ Firade J:s födelsedag.
♥ Fick reda på att en annan kär vän som haft besvär att bli gravid också lyckats och blev superglad för hennes skull!
♥ Var på Mariebergsskogen med brudarna och käkade terassenglass.
♥ Berättade om liten för mina arbetskamrater.
♥ Var på rutinultraljud som visade en frisk liten bebis!
♥ Var på kräftskiva.
♥ Käkade massor av bigaråer.

September:

♥ Blev gräsänka under veckorna då J fick jobb i Vänersborg.
♥ Jobbade/tränade.
♥ Hälsade på J i nya lägenheten i Vänersborg.
♥ Njöt av graviditeten.
♥ Plockade en hel del svamp.
♥ Tog många härliga höstpromenader.

Oktober:

♥ Jobbade/tränade.
♥ Var på läkarbesök hos min hormondoktor - fick börja äta Levaxin.
♥ Var på auktion med mamma och syrran.
♥ Njöt av att vara gravid och av att se magen växa.

November:

♥ Jobbade sista dagen på jobbet innan jag gick hem med havandeskapspenning.
♥ Åkte till Ullared med mina underbara arbetskamrater. Skrattade typ hela vägen dit och hela vägen hem.
♥ Leon fyllde ett år.
♥ Jag gör synfältsundersökning nummer två för att se så inte tumören växt.
♥ Handlade klappar.
♥ Åt mysfrukostar varje söndag när J var hemma.

♥ Började tvätta bebiskläder och sängkläder.

December:

♥ Föräldrautbildningen börjar.
♥ Jag har lite förhöjt blodtryck och känner mig stressad över allt och inget. Åker med J till Vänersborg i två veckor för att få lite andrum.
♥ Var på bio med J och hade massor av välbehövlig kvalitetstid tillsammans.
♥ Firade jul med bästa familjerna.
♥ Förberedde inför bebisens ankomst genom att göra iordning det kommande bebisrummet.
♥ Hade vänner över på nyårsmiddag och sällskapsspel när 2011 gick över till 2012.
♥ Väntar nu med spänning på att liten ska kika ut. 21 dagar kvar till beräknad födsel idag.

2011 var faktiskt ett grymt bra år, men jag tror 2012 kommer slå det med hästlängder Det är året då jag äntligen kommer att få bli mamma. Jag ser verkligen fram emot vad 2012 har att erbjuda mer för spännande saker!