tisdag 3 januari 2012

Ibland kommer tankarna på att jag ska bli mamma och slår luften ur mig. Jag ska verkligen bli mamma. Och nu är det inte länge kvar tills jag har mitt lilla knyte i famnen. Jag tror fortfarande inte att jag riktigt fattat det. Men som sagt, ibland går det upp för mig att det inte är någon dröm. Och det gör mig så otroligt, obeskrivligt lycklig och tacksam. Tårarna väller över och jag kan inte hejda dom. Det är lyckotårar och tårar av tacksamhet som aldrig vill ta slut. Jag längtar så tills vi ska få träffa vårt lilla mirakel.

Jag älskar den här efterlängtade bebisen så fruktansvärt mycket.

1 kommentarer:

Anonym sa...

<3