Skogstur.

Efter loppisen och cafébesöket åkte vi hem till mamma och hälsade på en sväng. Vi bestämde oss för att gå ut i skogen och kolla efter kantareller. Det slutade med att vi var ute i över två timmar! Jobbigt att gå i skogen var det, för marken är ju så ojämn, men det var fruktansvärt rogivande och energigivande på samma gång. Skogen ger energi. Så är det bara. Jag älskar doften av skog. Hade det inte varit för alla äckliga djur så hade jag utnyttjat den mer.

Tänk bara vad bra vi har det egentligen, som kan gå utanför knuten och plocka olika sorters bär, matsvamp och annat! Obehagliga djur hindrar mig dock från att vara ute och njuta av detta regelbundet. (Med "obehagliga djur" menar jag till exempel älgar, grävlingar, björnar, vargar, myggor, getingar och FÄSTINGAR!)

Dagen gick supersnabbt och vi var inte hemma förrän runt 19.30. Då var det bara att hoppa in i duschen och sedan ge sig i grytorna. Vi var superhungriga bägge två!

Jag var impad av hur många tomater mamma hade! Det är ju hur många som helst!

Solrosor uppe vid ladugårdsväggen.

Mamma odlade feferoni. Och massa annat göttigt. Bland annat squash, gurka och physalis.

Här ser ni en tjej som är redo för svampplock!

Jag plockade inte bara svamp. Hittade massor av goda blåbär också som jag åt.

I början hittade vi nästan bara trattisar, vilket inte gjorde mig ett dugg. Jag vill torka och kunna smula ned och ha i såser och grytor i höst. Dessvärre hittade vi inte mycket alls.

Det kändes som att gå på bomull när man gick på denna mossa.

J:s korg.

Min och mammas korg. Moahaha.

Well, hello there little darlings!

Varför blir man typ crazy så fort man hittar svamp? Liksom gnider sina händer och kastar sig över dom precis som om någon annan ska hinna dit och norpa dem innan man hinner säga flaska.

Vi plockade även lite lingon så J kan göra en hemmagjord variant på rårörda lingon.

Mammas värsta fiende. (Och alla andra som har en trädgård.)

En MÖRDARSNIGEL.

På vägen hem gick vi förbi mammas granne och pratade med de fina hästarna.

Min hästrädde sambo vågade sig dit på avstånd.

Och jag snackade som sjutton med pållarna. Blev riktigt ridsugen!

"Åh, jag måste lukta på kantarellerna", sa mamma och begravde hela huvudet i korgen.
I den gula barackliknande byggnad i bakgrunden bodde jag x antal år. Jag och syrran hade ett varsitt rum där när vi bodde hemma.

Vissa svampar var riktigt stora!