torsdag 27 oktober 2011

Jag hade ju bestämt mig för att INTE oroa mig över bebisen och tro att allt är frid och fröjd därinne och att den klarat sig utan hjärnskador eller andra hemskheter. Men bara helt utan förvarning brast det för mig och jag har suttit och grinat här i en halvtimme nu och tänkt hemska tankar. Tänk om inte liten mår bra? Tänk om liten dör? Då skulle jag också dö. Av brustet hjärta. För jag har gått och längtat och väntat så hemskt länge på just den här bebisen och om något skulle hända... Ja, jag vågar inte tänka på det.

Jag älskar den här filuren mer än jag älskat något annat i hela världen. Och skulle jag förlora min lilla bebis, skulle jag förlora en del av mig själv. Snälla, lilla bebis, må bra därinne! Ja, nu förstår jag också att man inte dör av att ha en hjärnskada, men tyvärr har min egen hjärna blivit övertagen av någons sorts ickenormal tankebana som gör att jag tänker det absolut värsta istället för att tänka positivt och realistiskt.

1 kommentarer:

Malla sa...

Nu tar du och kräver att du får prata med din bm eller läkaren - så kan dom svara på dina frågor så kommer du säkert känna dig lugnare sen!
KRAM och stå på dig!