tisdag 4 november 2008

jag har blivit värsta eremiten. så jävla tråkig.
det enda jag gör på dagarna just nu är att jobba, sova och kolla lite på tv däremellan.
orkar inte träffa någon pga att jag är för trött och trist att umgås med. vad har hänt med mig?
hur länge ska jag vara såhär superäckeltrött? det är inte kul.

well. imorgon har jag faktiskt bokat in två dejter, hör och häpna, jag är nämligen ledig!
så jag ska träffa robert och sen jennie också. inte illa pinkat.
och på torsdag ska jag nog möta upp lina i stan för att gå ut och käka en bit mat, ta ett glas vin och bara umgås lite. myspys värre.

när jag var på jobbet förut och skulle byta om för att gå hem, fick jag värsta blindtarmsinflammationen.
gjorde skitont i hela magen, men lite mer på högersidan (där blindtarmsjäveln sitter förstås) och jag blev helt kallsvettig. var liksom som blandning av kramp och molande värk.

genast började jag tänka på vilket som var bäst, att försöka kämpa mig hemåt på cykeln i dimman och behöva ringa jonas och be honom hämta mig vid orrbyhallen och köra mig till akuten (eller att svimma av smärta när jag susade fram på hojen), eller alternativ nummer två som var att lägga mig på golvet på kontoret på jobbet och be mina kollegor att ringa 112.
som tur var försvann värken efter en liten stund och jag bestämde mig för att försöka ta mig hem så snabbt som möjligt och i värsta fall ringa jonas om det skulle komma tillbaka.
kändes tryggare att liksom ha en backup, en uttänkt plan innan jag begav mig av hemåt.

sagt och gjort, jag gav mig ut i värsta täta dimman och som om inte det vore nog, trampade jag som en idiot, vilket gjorde att jag blev andfådd som fan och mitt pustande gjorde att mina glasögon immade igen totalt och att den ynkliga lilla sikt jag hade i mörkret och dimman försvann helt. jag säger ju att det är jävligt opraktiskt med glajor!
kom på att om jag tog ett djupt andetag och sen höll andan så länge jag kunde kanske imman skulle försvinna och jag kanske kunde se lite, men icke. det gjorde mig bara yr i skallen av syrebrist, så det la jag ner ganska snart.
jag fick istället kisa mig hela vägen hem och liksom lyssna om det kom någon bil innan jag skulle korsa vägen. plötsligt var jag iaf hemma på nåt vänster. tack och lov. nu känner jag knappt nånting i lilla maggen. (ta i trä.)

valvaka inatt då, orkar dock inte sitta uppe och kolla. tror och hoppas att obama vinner.
nu ska jag kolla på "vem vet mest." imorgon ska jag sova aplänge har jag tänkt.

1 kommentarer:

Nathalie sa...

haha du är så rolig tycker jag! Jag tror oxå att jag är "dödsdömd" så fort jag får ont någonstans,men du är nog snäppet värre! =)) Du kanske är gravid.. hmm.. trötthet och "håll" i magen? =)