torsdag 17 november 2011

Inatt drömde jag en läskig dröm. Jag har inte drömt konstiga drömmar om bebisen på ett bra tag, men inatt var det dags igen. Jag drömde att jag hade ett besök hos min barnmorska och där skulle vi förstås mäta magen. Förra sf-måttet var 27 (vilket det var även i verkligheten) men denna gång var det bara 18! Bebisen hade KRYMPT och liksom skrumpnat ihop. Jag försökte övertala min barnmorska om att få göra ett tillväxtultraljud för att kolla upp detta närmare, men hon insisterade på att det inte var nödvändigt. Det var jätteläskigt och obehagligt.

Jag tycker inte det känns som att magen har växt särskilt mycket den senaste tiden, så det ska bli intressant att se vad sf-måttet ligger på vid nästa barnmorskebesök på måndag.
Jag har inte börjat drömma några fasansfulla drömmar om skräckförlossningar ännu. Hoppas jag slipper det. Just nu känner jag mig inte nervös inför förlossningen, men det lär nog hinna ändras när man är lite närmare och det blir verklighet av det hela. Såklart är jag rädd för smärtan. Tänk om man inte klarar av den? Vad fan gör man då?

2 kommentarer:

Marie sa...

Jag tror du kommer klara smärtan :-) Människan klarar av mycket och du vet ju vad slutresultatet blir :)

Trivsamma förändringar sa...

Man fixar det! Det är häftigt att vara med om det och att det fungerar tycker jag, kroppen är fantastisk!
Men ont gör det, och det är nog bra att vara förberedd på det. Det mesta sitter nog faktiskt i huvudet tror jag. Och som Marie skriver, man får tänka på vad man får efter allt det jobbiga =)